Varför blir en så mycket argare av en ljudbok?

Har du också tänkt på det här: varför känns en dålig ljudbok så mycket mer som en personlig förolämpning än en pappersbok?

(Undran på förekommen anledning. Kristina Appelqvist, jag tittar på dig)

Är det för att det tar fler sekunder att rycka ur sladden och få stopp på en ljudbok än det gör att slå ihop en pocket? Eller är det för att ljudboken liksom matas direkt in i hjärnan via örat och den därför är svårare att ha på mental armlängds avstånd?

Eller är det bara jag som känner såhär?

Förfärlig chicklittdeckare

Kristina Appelqvists En giftig skandal skulle ha väckt mina misstankar mycket tidigare om jag hade sett den i pappersform. Titeln i ett lustigt rosa typsnitt hade avslöjat den. Men nu hade jag den som ljudbok och kastade därför bort tre timmar på detta banala dravel innan jag gav upp.

Det börjar med att en kvinna har återinsatts som rektor vid ett fiktivt mellansvenskt universitet. [Kommentar: det borde hon inte ha blivit. Hon är uppenbart olämplig som chef. Hon börjar till exempel med att beordra personal att klä ut sig och sjunga på scen, trots att de inte vill. Hon borde per omgående skickas tillbaka för granskning av etiska rådet.]

Rektorn vill göra något roligt nu när hon är chef igen och startar en litteraturfestival med Agatha Christietema. Och oj vilken tur! Hennes kollega får ett jättescoop och hittar tidigare okända brev från Agatha Christie precis i tid för festivalen! Men oj-oj-oj vilken otur! Någon blir mördad under galamiddagen!

Detta är en chicklitt i deckarkläder. Myspysdeckarfernissa på en platt och meningslös radda vardagsbekymmer av typen ”hur får jag det lite hetare med min särbo, vi är ju över fyrtiofem” och ”buhu, min man är inte så entusiastisk över papparollen som jag hade hoppats”. Karaktärerna är så outsägligt tråkig medelålders medelklass med fredagsmys och kaffe latte, jag kan verkligen inte engagera mig i deras vansinnigt tråkiga liv.

Jag struntar i vem som la cyanid i champagnen. Jag är inte ens den minsta lilla gnutta nyfiken. Fail, Kristina Appelqvist, fail.

Ps. Dolken från Tunis utspelar sig inte i Medelhavsområdet.

Katt bland hermeliner

Poirot hamnar i en tennisracketrelaterad härva på en flickskola – Cat among the pigeons är verkligen upplagd för ett riktigt skruvat mysterium!

Den reformvänlige och moderne arvprinsen i ett revolutionsdrabbat land i mellanöstern blir mördad när han flyr landet. Han hinner precis smuggla ut en påse ovärderliga diamanter. Snart är både skurkar och hjältar på jakt efter diamanterna. Samtidigt mördas lärarna på en finare internatskola, en efter en. Poirot to the rescue! Spioner, mördare och tonårsprinsessor med skrynkliga knän är ingen match för honom.

Det här är inte en av Christies bästa, det hänger inte ihop hela vägen. Och lite irriterande – att det skulle ha varit noll säkerhet kring unga kungligheter låter osannolikt. Folk blir inte heller oigenkännliga bara för att de sätter på en peruk (”lex Clark Kent”). Men ett rafflande äventyr och underhållande om en blundar för luckorna.

Tematrio: blått

Hu! Jag tyckte veckans tema hos Ugglan&Boken var lite svårt.

Den första boken jag tänker på är nämligen inte ett bra lästips: Mysteriet på Blå tåget är en av Agatha Christies sämre och virrigare. Och jag vet! Jag håller nämligen på med projektet att läsa precis allt som tanten skrev. Det går ganska bra, tackar som frågar.

Det stora blå, det vill säga havet, spelar en huvudroll i Livbåten av Charlotte Rogan. Den här boken var jag mycket fascinerad av! Moraliskt dilemma: ett stort skepp förliser till havs och för många människor försöker kravla sig upp i livbåten. Ska de kasta i en och rädda resten eller låta allihop drunkna? Hur väljer man vem som ska hivas i? Jätteintressant.

Häromåret trillade jag över Graceling av Kristin Cashore, en ungdomsfantasy av hög kvalitet! Jag älskade boken. Tuffa Katsa ger sig av för att rädda världen i allmänhet och prinsessan Bitterblue i synnerhet. Uppföljaren Flamma var nästan lika bra.

Möjligen hopknåpat med nödrim, men det får bli den trion idag. Få se vad alla andra hittat på för blå tips?

Black water sister

Jag har ju verkligen gillat Zen Chos andra böcker – de har allihop varit spektakulärt annorlunda med väldigt oväntade persongallerier.

Black Water Sister är mer nedtonad och seriös. För att vara Zen Cho, alltså.

Jess flyttar från USA där hon vuxit upp, för att följa med sina föräldrar till deras hemland Malaysia. Det blir en rejäl kulturkrock och inte enklare av att Jess råkar få sin mormors mycket bråkiga spöke på halsen. Mormorspöket har inga skrupler och försöker komma åt att knycka Jess kropp för att göra egna utflykter. Hon har nämligen ouppklarade affärer med stans rikaste gangster och med en gudinna som saboterar byggarbetsplatser. Jess måste rycka in och få pli på mormor, gangstern och gudinnan. Jo, och så måste hon försöka hålla sin indiska flickvän hemlig för sin homofoba och smått rasistiska familj.

Det är roligt men också en hel del allvar. En young adult-berättelse med mycket kärlek, jämställdhetsteman och krocken mellan västerländsk vetenskap och kinesisk mytologi. Jag älskar språkklangen och de malaysisk-kinesiska småorden som ger färg åt berättelsen.

Zen Cho kan skriva mer än bara svart HBTQ-Harry Potter!

Liket i biblioteket

En annan anledning till att jag aldrig blir klar med hela Christielistan är att jag blir distraherad och börjar läsa om gamla titlar igen istället för att beta av de nya. Jag blev ju så sugen på att läsa om The body in the library…

Överste Bantry, en traditionell brittisk gentleman i en herrgård på landet, hittar en morgon en död blondin i biblioteket. Spåren leder till ett semesterhotell nere på kusten, där en stenrik gammal man har samlat sin familj. Fru Bantry tar med sig Miss Marple och åker dit för att lösa fallet. Många klassiska pusseldeckardetaljer ingår: alibi genom bridgespel, en gigolo som beter sig misstänkt, ytterligare ett dödsfall i form av en försvunnen flickscout och en buspojke som hjälper till och letar ledtrådar.

Den är rolig och rätt smart – jag läser gärna om den fast att det här är en av titlarna där jag vet precis vem som är mördaren!

Tisdagstrio: årstider

En kunde ju tänka att Ugglan&Bokens tema Årstid i boktiteln borde bli en kvartett, men jag kommer inte på någon bra vårtitel (i alla fall inte utan att skoja till det med James Herriots I vår herres hage).

Wintersmith av Terry Pratchett är en rolig bok om häxlärlingen Tiffany Aching. Hon råkar göra vintern sugen på att ta levande form, men årstider ska ju inte springa runt i fysisk gestalt så det blir förstås problem. Men framför allt är detta den bok där osten Horace träder fram som litteraturhistoriens knasigaste bifigur.

Tove Janssons Farlig midsommar var kanske den första boken om klimatapokalyps? (Bortsett möjligen från Gilgamesheposet/Bibeln och historien om översvämningen med arken). Muminfamiljen blir båtflyktingar i en gammal teater när hela dalen hamnar under vatten. Men det gör inte så mycket, för de tar varje katastrof med ro, på föredömligt vis.

Höstens skuggor av Agnes von Krusenstjerna är en del av skandalomsusade klassikerserien om fröknarna von Pahlen. De är inte direkt geniala böcker, men viktiga tidsdokument och jätteintressanta som en av de tidiga svenska romansviterna på HBTQ-tema. Den som gillar kostymdraman bör definitivt läsa dem.

Få se om någon annan hittade en vårig titel?

En bindgalen president!

Den här boken hade jag ganska roligt åt: Night of Camp David av Fletcher Knebel. Den skrevs redan 1964 men blev ju skrämmande aktuell igen för ett par år sedan.

Ett par böcker på tema presidentskap

En ung senator blir mycket smickrad när den populäre och karismatiske presidenten bjuder med honom på enskilt samtal ute vid Camp David, presidentskapets skidstuga. Men ganska snart går det upp för honom att presidenten inte har alla hästarna hemma. Han försöker fråga andra om råd men inser snabbt att den som anklagar USAs president för sinnessjukdom snabbt får en mängd problem.

Det är spännande, intressant och ganska otäckt. Paranoian ligger tät. Tanken på en vansinnig statschef med fingret på kärnvapenknappen kan vi ju alla numera relatera till.