Arthur Conan Doyle möter H.P Lovecraft

Neil Gaiman, har jag nämnt honom förut? Han är ett geni.

Jag hittade hans novell A study in emerald ur samlingen Fragile things, tack vare ett tips från C R M Nilssons bokblogg (tack!!!).

Gaiman har tagit klassiska Sherlock Holmes-berättelsen En studie i rött och lagt till en liten call-of-cthulhu-tvist.

Ja.

Det finns enorma havsmonster i berättelsen.

Jag läste den dessutom i den otroligt snygga graphic-novel-versionen.

Det kan vara bland det bästa jag läst i år.

Gaiman for President.

Sista färjan från Ystad

Jag trillade över en annorlunda polisroman: Sista färjan från Ystad av Karin Alfredsson. Den är uppfriskande! Eller menar jag tragisk?

En äldre man, en kärlekstörstande ensamstående mamma, en hypokondrisk kvinna. Vad har de gemensamt? Jo, de blir brutalt svindlade av ett skickligt bedragarpar. Lurendrejarna arbetar sig igenom hela handboken av bedrägerimetoder: den falske läkaren, den falska lägenhetsannonsen, sol-och-vår-historier… Polisen Aina ger sig ut på jakt efter dem, efter att hon hämtat barnbarnen från förskolan förstås.

Det är så deprimerande med alla dessa människor som luras från hus och hem, för det här är ju exempel ur verkligheten, även om Alfredsson presenterar dem i romanform. Och det gör hon alldeles utmärkt. För att vara en polisroman var det här riktigt bra läsning (lyssning).

Tre för att bli farlig

Janet Evanovichs serie om tuffa åttiotalsbruden Stefanie Plum är fortfarande charmig och härlig, nu har jag läst Three to get deadly, alltså den tredje i serien.

Stefanies jobb är att jaga bovar som smitit från sin rättegång medan de varit fria mot borgen. Den här gången är det den snälla och gulliga farbrorn från godisaffären som har försvunnit och Stefanie får därför ingen som helst hjälp eller sympati från grannar och vittnen. Alla är på godisgubbens sida, han måste ju vara oskyldig, han delar alltid ut karameller till barnen. Det hjälper inte att Stefanie är ganska klåpig och har högljudda, storväxta och allmänt extravaganta ex-horan Lula till sidekick.

Det finns så mycket skojigt i de här böckerna: små feministiska punchlines (för det mesta om att kvinnor också måste få äta snabbmat och gå i sunkiga träningskläder), en obetalbar åttiotalskuliss med tuggummitugg, orangea tuperade hår och biltelefoner. Och scener som när Stefanie Plum jagar och arresterar en man i kycklingdräkt, beväpnad med chilisås. Jag gillar det, även om jag knappast fortsätter igenom alla 29 (!) titlarna i serien.

Tisdagstrio: titeltid

Veckans tema hos Ugglan&Boken kommer i elfte timmen, för den som vet vad klockan är slagen. Här mina minutiöst hopsamlade tips:

Läs till exempel urgulliga Time stops for no mouse av Michael Hoeye! En äventyrsthrillerdeckare, fast där huvudpersonen är en excentrisk mus som jobbar som urmakare. Udda, gulligt och charmigt.

En av mina favoritförfattare är Juli Zeh, pga genial. Läs till exempel hemska relationsthrillern Nullzeit (på svenska: Stopptid) om ett livsfarligt triangeldrama på en dyksemester. Juli Zeh är lite som en mer morbid Margaret Atwood, hemska små berättelser men alltid mycket läsvärt och pricksäkert om människans olika sidor.

Apropå genial, läs också Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru. Det är den mest romantiska och sorgliga berättelsen jag vet, och den är så smart skriven. Jag älskar den. Clare och Henry älskar varandra men de har ett problem: Henry har en genetisk sjukdom som gör att han ibland blir tidsförflyttad, ofta precis i mycket opassande ögonblick. Så när de träffas första gången är Clare bara sex år gammal. Om jag bara hittar den i flyttkartongerna tror jag den får bli sommarens omläsningsbok. Igen.

En natt i juli

Jan Fridegård, den gamle sexdåren, får en väl inte skriva eftersom det är snudd på ärekränkning. Men hans böcker handlar ju faktiskt nästan alltid om kåta tonårspojkar…

En natt i juli är inget undantag. Den kåte tonåringen från statarfamiljen luras att bli strejkbrytare med löften om att få dejta brukspatrons fina dotter. Detta får allvarliga konsekvenser.

Det är klassisk arbetarlitteratur med fattiga statare som snusar, slår sina barn och tuggar härsken sill och som försöker stå upp mot fina brukspatron. Alla är mycket mänskliga och ingen klarar av att göra det som är helt rätt, i alla fall inte på en gång.

Men visst har vi bättre klassiker i genren…

John dör på slutet (eller?)

Ibland råkar en snubbla över en boktitel som är så knasig att en bara MÅSTE läsa den. Så var det med David Wongs John dies at the end (”John dör på slutet”).

För att illustrera galenskapsnivån: boken börjar med att John dör. Typ. Eller, inte genast, först blir de attackerade av ett monster gjort av korv.

Huvudpersonen David Wong möter en journalist på ett sunkigt kafé och försöker desperat övertyga honom om att det han berättar är sant. Det är bara väldigt osannolikt. David och John är nämligen specialister på att rensa ut övernaturliga fenomen, som till exempel korvmonstret, svävande bläckfiskar och den hotande armé av onda dubbelgångare som någon verkar släppa ut genom ett av universums maskhål. Specialister är möjligen ett starkt ord i sammanhanget, för de är verkligen inte särskilt skickliga, ens när de båda är nyktra samtidigt.

Det är rock-n-roll, fullständigt vansinnigt och absurt, mycket blodigt och väldigt, väldigt roligt.

Hundskadeindex: du vill inte veta.

Tisdagstrio: tro, hopp, kärlek

Ugglan&Boken bjuder på känslotema!

Man ska inte tro på allt här i världen. Våra hjärnor är nämligen jättedåliga på att göra bedömningar, se bara hur bra det går för influencers, Donald Trump och alternativmedicin. En bok som sätter fingret på precis hur tokigt det kan bli när tro ersätter vetenskap är Poison garden av Alex Marwood. En läskig berättelse om en domedagssekt där en karismatisk man lyckas knyta till sig hundratals människor som lever under i princip slavliknande förhållanden… men som är nöjda och lyckliga ändå, deras store mästare har ju lovat dem paradiset. De måste bara utföra vissa smärre sexuella tjänster åt honom först…

Märkliga deckaren Fröken Smillas känsla för snö av Peter Høeg börjar med att unga inuitpojken Esajas har hoppat från taket. Men var det verkligen ett självmord? Det som börjar som en actionfylld deckarhistoria slutar emellertid som en fullständigt bindgalen James Bond-thriller med elaka maskar från yttre rymden. Underhållande men bisarrt.

Jag gillar vanligen inte berättelser om romantik och kärlek, men inför urgulliga Heartstopper av Alice Oseman smälte till och med mitt sci-fi-fokuserade flinthjärta. Två tonårspojkar finner varandra och för en stund tänker man att så här bra kan ju mänskligheten faktiskt också vara. Funkar lika fint som TV-serie, tror det är Netflix den finns på.

Hillary Rodham Clinton skriver också actionthrillers

…och hon skriver förstås också ihop med en proffsförfattare: Louise Penny.

I terrorns grepp handlar, surprise, om en tuff utrikesminister. USA har just blivit av med en mycket korkad, högerextrem och okunnig drummel till president (han bor i Florida, spelar golf och tror på fake news, bara ifall man inte gör kopplingen på egen hand) och nu måste den nya administrationen ordna upp allt elände som puckopresidenten orsakade. Till exempel att tvinga Pakistan att släppa ut världens farligaste terrorist ur fängelset. En serie mycket allvarliga terrorattacker följer snabbt på varandra och utrikesministerhjälten måste flyga runt världen och utnyttja sin diplomatiska förmåga för att stoppa katastrofen.

Det är en ganska rolig berättelse med väldigt mörka undertoner. Terrorhotet som boken handlar om är nämligen inte alls vad det först verkar, och jag tror Rodham Clinton pekar ut något som vi borde vara allvarligt oroade över. Hon har nämligen väldigt bra koll på amerikansk politik och vad som jäser under ytan.

Lagom underhållning.

Coraline

Neil Gaiman är, som alla vet, ett geni.

Jag har sett filmen men hade inte läst boken om Coraline tidigare, det var förstås ett misstag. Men nu är allt bra igen för nu har jag läst den och är glad.

Coraline är en liten flicka med medelmåttiga föräldrar som lagar mittemellangod mat och ibland är lite för upptagna. Så när hon hittar en hemlig dörr till en parallellvärld med till synes snällare föräldrar verkar det först en smula lockande. Problemet är bara att de nya föräldrarna har sylvassa tänder, knappar till ögon och ett gäng med barnspöken inlåsta i garderoben.

En alldeles underbar liten skräckhistoria med en tuff hjältinna, en cool katt, några mycket märkliga grannar och ett fint slut.