Demens, häxor och mord, 2

Ibland går läsning så hand i hand att en kedjeläsare blir smått snurrig. Giftmördaren av Sharon Bolton har följande ingredienser:

  • Medelålders kvinna i livskris
  • En mamma som låtsas vara dement
  • Häxor, spöken och allmän esoterika
  • En mordgåta som inte egentligen är huvudberättelse

Låter det bekant? Det är misstänkt likt Gåtan som jag läslyssnade precis innan. Mycket förvirrande.

Polisen Florence Lovelady är fortfarande traumatiserad från ett seriemördarfall hon löste som ung konstapel. Nu, trettio år senare får hon ett tips av seriemördaren hon burade in. Några barnlik har just grävts upp och någon jobbar hårt för att blanda bort korten och få fallet avskrivet som något från förkrigstiden. Det är det naturligtvis inte alls. Ett mycket mystiskt barnhem måste granskas närmare. Samtidigt smids mordplaner åt höger och vänster och varannan kvinna i byn (och rätt många av männen!) är dessutom häxa.

Jag gillar inte boken. Det är för mycket trams om övernaturliga fenomen. Det spökas och häxas och telekinesas och det tillför skvatt ingenting till berättelsen. Tvärtom, det bara drar ut på intrigen och gör det hela meningslöst och orealistiskt.

Läs Små svarta lögner av samma författare istället, den är mycket bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s