Där kräftorna sjunger

Jag läste Delia Owens, Där kräftorna sjunger, jag blev ju tvungen eftersom alla talar så mycket om den!

Och jag håller med, det är en mycket bra bok.

Kya blir övergiven av sin familj när hon är i sjuårsåldern. Hon växer upp ensam i ett skruttigt skjul ute i våtmarken, någonstans längs USAs sydöstra kust. Hon överlever tack vare några vänliga hjälpsamma själar och växer upp som extrem enstöring med i princip ingen kontakt med andra människor. Därför blir hon extra sårbar i tonåren när pojkar plötsligt börjar visa intresse för henne. Hon vill ju så gärna få vänner. I ett parallellspår: ett mystiskt dödsfall och en tveksam polisutredning där Kya snart blir indragen.

Det finns en del orealistiska utgångspunkter i den här boken. Men om en struntar i saker som hur en sjuåring växer upp helt på egen hand och aldrig behöver sjukvård och tandvård, eller hur hon går från att knappt kunna läsa till att plötsligt sluka avancerad biologiforskning – då är det en spännande och intressant roman. Det här med ensamheten och vad det gör med folk, det är en lite ovanlig ingång.

Läsvärt, sorgligt.

3 reaktioner till “Där kräftorna sjunger

  1. Jag gav den till min pappa redan när den kom ut, EFTER att jag hade läst översvallande recensioner men INNAN den blev fullständigt hypad (hajpad?). Sedan lämnade han den till mig och sa att jag borde läsa den, han var inte stormförtjust men tyckte den var riktigt bra ändå. Jag pallade ett kapitel. Nu ligger den och stirrar ondsint på mig på nattduksbordet sedan något år tillbaka. Mamman försvinner, syskonen försvinner, pappan borde försvinna, barnet är ensamt och ofattbart driftigt och kompetent. Nej, jag orkar inte. Känns som Mowgli men med lite snyft-snyft, tänker jag. Men om DU gillar den – och pappa, som annars är rätt kritisk – så kanske jag får tugga i mig de där första kapitlen och hoppas att boken utvecklas.

    Gilla

    1. Ja hu, det är hemskt mycket elände i början. Jag hade så låga förväntningar pga hypen så jag blev glatt överraskad men jag kan tänka mig att om man kommer in från andra hållet och väntar sig något genialt så lever den inte riktigt upp till det. Det finns en hel del konstiga saker med just det där mowgli-skapet, men det behövs för att få fram kärnmotivet om ensamhet som kommer senare i berättelsen!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s