Kategori: Annat

Dum-reform

Alla är vi överens om en sak: alltför många klarar inte av att skilja på ”de” och ”dem”. Antagligen för att skriftspråket är på väg att utarmas och färre och färre läser riktig text regelbundet.

Med vad vi inte är överens om är vad som borde göras åt saken. Vi har ett bildningsgap – ska vi då sänka kraven eller öka kunskapen?

Språkrådets chef har alltså föreslagit att byta ut de och dem mot dom. Så korkat och kortsiktigt.

Förutom att språket blir fattigare och mer oprecist så blir det då ännu svårare för svenska elever att lära sig andra språk, där grammatik fortfarande finns.

Svenska studenter har så låg bildningsgrad redan och så stora kunskapsluckor i internationell jämförelse. Mindre tid på tiktok och videospel, lite högre krav på att man åtminstone ska kunna klara av sitt eget modersmål. Det bör de klara.

Annons

Ord jag vill avskaffa

  1. Skamma. Är inte ett ord. Det heter skambelägga. Ordet scamma finns, men det betyder något annat
  2. Tveka på. Heter det inte. Du kan tveka, tveka om någonting, tveka inför någonting, tveka mellan två val eller tvivla på något. Men du kan inte ”tveka på” något. Om du gör det innebär du att du antingen inte har förstått skillnaden mellan tveka och tvivla eller att du behöver jobba på dina prepositioner.
  3. Grym i den felaktiga betydelsen ”duktig”, ”välpresterande”. Den som är grym är ond, elak och utsätter andra för hemskheter. Det vill jag inte bli anklagad för.

Skärp er.

Tack för mig.

Årets bokslut

Det blev 111 lästa böcker under året, varav 70% på svenska. Det går ju fortare då… Ca hälften av alla författare jag läser är män, hälften kvinnor och en ickebinär författare under 2022.

Jag har inte läst en enda bok på franska under året! Däremot tio faktaböcker, mest om hundpsykologi och om höns. Jag har också betat av 11 Agatha Christie-titlar och ÄNDÅ inte prickat av allt på christielistan. Två av titlarna verkar vara borttappade från mitt lokala bibliotek.

Bäst under året:

  1. Xiran Jay Zhao: Iron widow. Spektakulär sci-fi med extra allt. Årets bästa, inget snack om saken.
  2. Neil Gaiman, A study in emerald. En mycket Gaimansk version av en klassisk Sherlock Holmes, med Call-of-Kthulu-blinkning.
  3. Claire Castillon, Insekt. Fantastiska, hemska noveller om mamma-dotter-relationer med förhinder.
  4. Milena Michiko Flasar, Ich nannte ihn Krawatte. Underbar liten berättelse om två hopplösa män som finner varandra på en parkbänk i Tokyo.
  5. Richard Osman, The Thursday Murder Club. Mycket gullig och smart pusseldeckare.
  6. Adam Kay: Det här kommer göra ont. Dråpliga anekdoter från livet som AT-läkare.
  7. Oyinkan Braithwaite, Min syster, seriemördaren. Titeln säger allt. Fantastisk.
  8. Grady Hendrix: Bokea. Skräckroman som utspelar sig i känt möbelvaruhus.
  9. Peter Bunzl, Kugghjärtat. Gullig steampunkbarnbok.
  10. Rebecca Skloot: Den odödliga Henrietta Lacks. Välskrivet reportage om världens viktigaste cellprov och kvinnan som ofrivilligt gav ifrån sig det.

Vad har ni andra läst?

Inspirationspresenter

Jag har jobbat med det tjeckiska EU-ordförandeskapet det här halvåret och fick en finfin tackpresent: Vaclav Havels samlade tal och krönikor om Europa! Havel är en så intressant person i europeisk historia, och en av de stora politiska tänkarna under nittonhundratalet. Jag ser mycket fram emot att läsa detta.

Tusen tack, Pavel och gänget.

Tisdagstrio: litteraturpristagare

I Ugglan&Bokens tematrio den här veckan är det litteraturpristagare galore. Här tre av mina favoriter:

Av Augustprisvinnarna väljer jag (lustigt nog) en facklitterär bok, nämligen Bea Uusmas Expeditionen. Den är väl ändå något alldeles extra? Det är en slags historieberättelse som samtidigt både blir en detektivroman och en rapport om en arkivjakt utöver det vanliga. Om Andrés totalhavererade polarexpedition. Jag tror på Bea Uusmas lösning på gåtan (nej – inte trikiner).

Yann Martel vann Man Booker Prize (numera bara Booker-priset) för romanen Berättelsen om Pi och det var helt rätt av prisjuryn. Förutom det andra slutet (epilogen som ger ett alternativt slut), det är en besvikelse. Men allt fram till dess är genialt! Pojke åker livbåt med en tiger, en zebra och en hyena. Ganska snart med bara en tiger.

Ett tag ägnade jag mig åt nobelpriset och jag har faktiskt läst varenda litteraturpristagare fram till det att svenska akademin skämde ut sig och valde gubb-Horace över Sara Danius. Nu bojkottar jag eländet. Men Nadine Gordimer är ändå en genial författare, det kan inga kladdiga kulturmän ta ifrån henne! Läs till exempel The conservationist. Om makt och relationer och livet i Sydafrika i brytningstid. Enkelt och stilrent och alltid intressant.

Silt, mo, mjäla

Vi skaffade ju en liten gård och tog genast jordprover för analys. Det är ju viktigt att veta vad man har i sina åkrar – vilken jordtyp, hur mycket växtnäring, hur hög andel bunden kol (organiskt material) och så vidare.

Vi har jordtypen måttligt mullhaltig mo – en härlig tungvrickare. I praktiken betyder det en slags sandblandad jord där vi behöver förbättra kolinlagringen för att binda koldioxid och öka bördigheten. En sån jord blir varm snabbare på våren men torkar ut snabbare på sommaren, särskilt om vi inte lyckas lagra in mer mull.

Och här lärde jag mig något nytt! Den gamla jordartsklassificeringen var: lera (superfina korn, i princip jord i puderform), mjäla (aningen större korn), finmo (ännu större), grovmo (ännu större) och slutligen sand (störst korn).

Men nuförtiden har mjäla och finmo slagits samman till den gemensamma kategorin silt. Vilket ju är praktiskt, men lite synd på det mycket vackra ordet mjäla.

Il faut cultiver son jardin!

Tre kalla!

Ugglan&Bokens triotema är idag köld och kyla i boktitlar.

Läs till exempel Vladimir Sorokin, Snöstormen. En mycket rysk, mycket bisarr liten dystopisaga. En doktor måste leverera ett viktigt vaccin genom en snöstorm. Kanske finns det någon slags zombies. Definitivt finns det folk (och hästar) i oerhört olika storlekar. Den är fantastisk, läs den.

Gulligare men inte så rar att den inte är läsvärd: Toshikazu Kawaguchi, Before the coffee gets cold. Ett litet kafé ger sina kunder en unik möjlighet att ta små, små skutt i tiden. Naturligtvis inte riskfritt. Om att ta vara på tiden man får, om vad man ångrar i livet och om möjligheten till en andra chans. Feelgood, ja. Men ändå en bra bok.

Terry Pratchett, Wintersmith innehåller bland mycket annat den unika karaktären Horace. Horace är en skotsk ost och du vill INTE stöta dig med Horace. I övrigt handlar boken om unga häxan Tiffany som råkat lura ut vintern på friarstråt. Vintern ska inte vara ute på friarstråt, vintern ska vara en årstid, men det glömde hen. Terry Pratchett är obetalbart knasig och underbar.