Tisdagstrio: överst i min läshög

Jag är på längdskidläger (nåja, jag är i en stuga och äter mycket mat och umgås med vänner, och ibland hasar jag mig ut och segar runt ett varv i något spår) och har förstås med en stor hög böcker. Nämligen:

  • Havsboken av Morten A. Strøksnes, på rekommendation från Boktanken
  • Insekt av Claire Castillon efter att ha läst Enligt Os recension
  • The Martian chronicles av Ray Bradbury, eftersom: Ray Bradbury

Vad läser ni andra?

Kulturfråga: nyupptäckta favoriter

Enligt O frågar efter nya favoritförfattare vi upptäckte under 2021. Jag har ett tydligt svar: Andy Weir! Jag läste Uppdrag Hail Mary och var omedelbart fast och har sedan i rask takt läst båda hans andra romaner, Artemis och Ensam på Mars. Härligt nördig Robinson-Kruse-SciFi. Med irriterande jobbiga jävlar i de mänskliga huvudrollerna men ändå fantastiskt underhållande läsning.

Jonas Karlsson, Andrzej Sapkowski och Daphne du Maurier var tre andra nya bekantskaper som jag genast gick igång på.

Men Weir for President!

Gott nytt år!

Det blev 107 lästa böcker i år, inte illa. Tack pandemin!

Varav mer än hälften på svenska, bara två på tyska och inte en enda på franska. Det blev 21 titlar av Agatha Christie och då är jag fortfarande inte klar med hela Christielistan.

Årets topp-tio:

Och tre riktiga bottennapp:

Julkalender, kläckelsedagen

Tema: älskade husdjur

Vågrätt 9:

Första gången jag träffade den nya guvernanten var när hon skrämde husses häst. Stackars husse! Han gjorde illa foten när han trillade i backen.

På den tiden var jag mest allmänt sällskap och gårdshund. Senare fick jag vidareutbilda mig till blindhund, för matte fick tokspel och eldade upp hela kåken och halva husse.

Men även om husse, den klanten, inte kände igen Jane när hon kom tillbaka så gjorde i alla fall jag det. Min nos är det minsann inget fel på.

Så man skulle väl egentligen lika gärna kunna ha döpt boken efter mig.

Julkalender, 20 december

Tema: kvinnor som dör efter att ha blivit svikna och förrådda av sina män.

Lodrätt 13:

Litteraturhistoriens mörkaste svartsjukedrama – tänk så illa det kan gå* om du tappar bort en liten näsduk och superskurken har viskat lögner i din mans öra i fem akter (förnamn).

Vågrätt 25:

Madam hade visserligen det rätta sinnelaget, men framför allt en rejäl gård och god inkomst. Hennes lucka borde kanske vara på julaftonsmorgon – det var ju då hon självdog, sådär som folket var vana vid därute (efternamn, det första).

*Obs! Så illa borde det INTE ALLS gå. Även om mannen skulle ha haft rätt i sina misstankar: otrohet är inte ett brott; mord är det.