Jag läste Marie Bengts En sax i hjärtat, för den verkade gullig och potentiellt underhållande.
Käcka och granna Hannah med h på slutet åker från Stockholm till en liten by i Småland för att hjälpa sin gamla faster några veckor. Det är femtiotal och sjaletter, hemmafruar och dans i folkparken. Idyllen rämnar dock snabbt: skvallertanten Asta hittas mördad och byns oerhört många olika karaktärer har allihop motiv för dådet. Hannah med h tar sig an problemet och börjar förhöra syjuntans medlemmar på det mest odiskreta vis.
Det blir en ganska lång roman, för det är så väldigt många personer som måste förhöras. Det är en liten smula knepigt att hålla rätt på alla bybor och vem som hade vilket alibi.
Tyvärr är det också väldigt tvådimensionella porträtt och trötta stereotyper. Det är inte direkt någon finess i de feministiska budskapen: det finns rediga, klyftiga fruntimmer som fräser ifrån om kvinnors rättigheter och det finns osnygga sluskiga och korkade karlar som har ytterst bigotta åsikter och det är inte särskilt mycket mer komplext än så.
Jag tror att Bengts ville skriva en typisk Maria Lang-deckare, men ror det inte riktigt hela vägen i hamn. Lang-deckarna har nämligen inte heller åldrats med full värdighet… Men de är i alla fall en smula mer realistiska i hur de beskriver Langs egen tid.
Inte hopplöst – jag läste den hela vägen till slutet och är rätt nöjd med upplösningen – men inte heller fantastisk läsning.