Ayobami Adebayo har skrivit en roman om ofrivillig barnlöshet och den är alldeles förfärlig, fast att det verkligen inte är något jag känner igen mig i. Stanna hos mig är bland det sorgligaste jag har läst på länge.
Yejide och Akin är jättekära men deras äktenskap är hårt pressat. Yejide vill gärna ha barn, visst – men det är ändå ingenting mot hur mycket svärmödrarna vill ha barnbarn. Efter fyra år som gifta men utan barn anser släkten att Yejide har förlorat alla rättigheter som kvinna och Akin blir påtvingad en andra hustru. I desperation försöker Yejide det ena galna knepet efter det andra, hon riskerar till och med sitt eget liv och sin hälsa. Och när hon till slut blir gravid är priset hon får betala så högt att det krossar både henne och Akin.
Det är en förfärligt, förfärlig bild av Nigeria på åttio- och nittiotalet, med familjetraditioner som tvingar unga människor till alldeles vidriga självuppoffringar. Om jämställdhet, könsroller och framför allt: skammen i att inte leva upp till dem.
Litterärt ofog 