Himmelstrand

Så här till Halloween kanske det passar med en skräckis. John Ajvide Lindqvists Himmelstrand är något av det obehagligaste jag har läst (nåja: hört) på länge. 

Fyra familjer i varsin husvagn på en vanlig mellansvensk campingplats upptäcker en morgon att hela världen har försvunnit och de är de enda kvar. De är tre i varje husvagn: två rara mjölkbönder med en katt; ett amerikafrälst pensionärspar med en hund; ett supersnyggt ungt kändispar med en liten dotter från helvetet (bokstavligen) samt en strävsam ICA-handlarfamilj med viss nazistbakgrund och en liten blyg son. Runt omkring dem finns bara en oändlig platt gräsyta åt alla håll samt en oändligt jämnblå himmel utan sol ovanför.

Det ena efter det andra går fel, mycket fel. Dels på grund av slitningar i de stressade relationerna i gruppen, dels på grund av allt det märkliga och hemska som börjar hända. Allas värsta mardrömmar verkar bli sanna. Utom böndernas, för de har inget hemskt bagage som kommer och äter upp dem.

Alltihop berättas från flera olika perspektiv inklusive hundens (de kapitlen är de bästa!). Men blir det begripligt? Inte det minsta.

Detta är en osedvanligt vidrig berättelse. Det är mycket grovt splattervåld och alltför detaljerade beskrivningar av allt från syra på hud till riktigt dåligt sex till lite för många diarréincidenter. Det är för många olika trådar som inte knyts ihop från bakgrundshistorierna för en del av karaktärerna.  

Men också: fantastiskt fina och ovanliga relationsskildringar (bondeparet, katten och hunden), härligt oförutsägbara karaktärer (Majvor) och en rätt kul idé för en skräckroman. 

Några av karaktärerna får någorlunda men okonventionellt lyckliga slut, för andra går det sämre. För mig som läsare går det lite sisådär, jag förstår fortfarande inte riktigt vad det var som hände och jag hade kunnat leva utan en del av de mest grafiskt beskrivna mordscenerna.

Hundskadeindex: Benny har det inte lätt.

Var inte som knarkarna, håll rätt på objekten

Ajvide Lindqvist ger för övrigt ett strålande exempel på det där vi pratade om förra veckan, det där med subjekt/objekt.

Den tydligaste språkmarkören som skiljer ut både A-lagarna och de limboffande tonåringarna med jeansjacka i Låt den rätte komma in är att de inte klarar av att använda pronomen i objektsform. \”Då ska jag ta han\”, grymtar mobbar-Jonnys knarkiga storebror över en pizza som han goffar i sig med bara händerna.

Du vill väl inte låta som mobbar-Jonnys knarkiga brorsa, eller hur? Så: tänk på objekten!

En fantastisk bok, den här gången också

Jag vet precis när jag läste den första gången – ett och ett halvt dygn av stor läsglädje. Jag bodde i Heidelberg, gjorde ett utlandsår och fick finbesök från Sverige som hade med sig världens bästa bokpresent. Jag minns inte exakt när jag läste den för andra och tredje gången, men det var uppenbarligen lite för länge sedan, för plötsligt fick jag ett väldigt sug efter den igen.

John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. En fantastisk, kärleksfull och ömsint bok. Och också en fruktansvärt hemsk bok om grym mobbning.

Den är så fint frammejslad! Oskar, pojken som blir torterad och trakasserad i skolan. Valet mellan att umgås med en berusad förälder eller att ty sig till en bloddrickande vampyr är inte särskilt svårt – självklart väljer han vampyren. Det enda som oroar honom lite är att andra barn ska reta honom för att vara bög. Å andra sidan har han ju utstått så mycket värre hån. Och vampyren är ju hans allra bästa vän.

Jag älskar den här boken! Grå socialrealism med en oväntad touch av monsterfest.

Det blir nog fler omläsningar över tid.

Tematrio: Stockholm

Lyrans tematrio handlar idag om Stockholm. Här kommer mina tre boktips:

John Ajvide Lindqvist har skrivit många bra skräckisar i Stockholmsmiljö, inte minst Lilla stjärna som är en massaker i det mest stockholmska av allt: Allsång på Skansen. Fram med borrmaskinerna!

Stieg Trenters deckare om hårdkokte fotografen Harry Friberg har Stockholm som kuliss. Här jagas mördare genom gränder på Söder, det äts strömmingsflundra i Vasastan och det flörtas på Västerlånggatan.

Elin Wägners Norrtullsligan är en slags kåserande och lättsam skildring av fyra unga självförsörjande kvinnor i början av nittonhundratalet; de släpar sig fram trots hård konkurrens, dålig ekonomi och lurkar till män.

Tematrio: huvudstäder

Lyran frågar efter tre tips på böcker om huvudstäder.

Först vill jag slå ett slag för Naguib Mahfouz som skriver om Kairo under första halvan av nittonhundratalet, i samband med de stora politiska omvälvningarna i Egypten då. Läs till exempel Midaqq-gränden.

Många har skrivit om Paris men kanske Zola skrev allra mest detaljerat (på gott och ont). Hallarna är en folkmyller-roman om försäljarna i Paris saluhallar på artonhundratalet. Huvudpersonen Florent är en hopplös typ men beskrivningarna av dåtidens snusk och svårigheter är intressanta.

Och så en bubblare om Stockholm. Jag borde väl tipsa om Per Anders Fogelströms Stad-serie – men det lämnar jag åt er andra. Vad sägs istället om John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in? Förortsmisär skildrad med Ajvide Lindqvists knivskarpa blick för detaljer och dessutom en alldeles bedårande hemsk liten vampyr.

Dags för Himmelstrand?

Bokbloggen Läsa och lyssna lottar ut ett ex av John Ajvide Lindqvists senaste roman Himmelstrand, håll tummarna för mig!

Ajvide Lindqvist är spännande och produktiv, men hans allra bästa roman är fortfarande debuten Låt den rätte komma in. För att den var originell och smart, ovanlig i både stil och story. För att monstret i boken inte är det verkliga monstret i boken. Och för att den var så väldigt läskig mitt i en alldeles vanlig svensk familjelivsmiljö.

Nya Himmelstrand ska enligt uppgift handla om jordens undergång på en campingplats – det låter typiskt Ajvide-Lindqvistskt. Hoppas den håller vad den lovar!

Tematrio: tre rysliga rysare

Lyrans bokblogg ber om tips på tre rysliga berättelser lagom till Allhelgona. Själv har hon redan lagt beslag på litteraturhistoriens tre rysarklassiker: Dracula, Frankenstein och Dr Jekyll och Mr Hyde.

Då lägger jag till följande tre tips till listan:

Svanen ur novellsamlingen Den underbara historien om Henry Sugar av Roald Dahl. En otäck, otäck liten skräcknovell om mobbing och grymma, sadistiska pojkstreck som folk ser mellan fingrarna med eftersom \”boys will be boys\”. Fruktansvärt!

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. En underbar vampyrskräckis med den lilla twisten att det inte är vampyren som är den läskiga i den här sagan. Jag sträckläste den och blev fast. Eli for president.

Levande begraven, Edgar Allan Poes skräcknovell från 1844. Poe hade mani på det där med levande begravda, det är ett återkommande tema. Vilket inte gör det mindre läskigt.

Tio svenska favoriter

Dags för en tematrio med nationaldagstema: svenska favoriter.

Lyran brukar föreslå att man ger tre tips. PILUTTA DIG, LYRAN! Jag tänker skriva en oskarsgala med tio kategorier istället. 

  1. Bästa klassiker: Selma Lagerlöf, alla gånger. Selma for president!
  2. Bästa norrländska: P O Enquist. Rent och enkelt språk, mäktiga berättelser, norrländskt vemod och ensamma granskogar.
  3. Bästa deckare: Håkan Nesser, för att de inte egentligen är deckare utan bara låtsas det – de är egentligen riktiga, välskrivna romaner med fantastiska karaktärer.
  4. Bästa skräckisen: John Ajvide Lindqvist. Det läskigaste är inte monstren, det läskigaste är människorna omkring monstren.
  5. Bästa galna experimentisten: Lotta Lotass, kan inte beskrivas, måste upplevas.
  6. Bästa utlandssvensk: Bodil Malmsten. Är du lite deppig? Läs en Bodil Malmsten! Jag skrattar högt minst en gång per sida, utom när det blir sorgligt, men sedan skrattar jag igen.
  7. Bästa korthistorier: Pär Lagerqvist. Hemska, finurliga, svarta små sagor.
  8. Bästa poet: Anna Maria Lenngren. Vass, elak, rolig. 
  9. Bästa nutidsskildrare: Jonas Hassen Khemiri. Inte bara öga för detaljer och känslolägen, ett språk att förmedla dem också.
  10. Bästa dåtidsskildrare: Elsie Johansson. Serien om Nancy: Mosippan, Glasfåglarna och Nancy är underbara berättelser om en ung kvinnas uppväxt i den tid när Sverige förvandlades som mest. Obs, Elsie skriver också fantastiskt om nutiden.

Grattis alla vinnare!