Sista färjan från Ystad

Jag trillade över en annorlunda polisroman: Sista färjan från Ystad av Karin Alfredsson. Den är uppfriskande! Eller menar jag tragisk?

En äldre man, en kärlekstörstande ensamstående mamma, en hypokondrisk kvinna. Vad har de gemensamt? Jo, de blir brutalt svindlade av ett skickligt bedragarpar. Lurendrejarna arbetar sig igenom hela handboken av bedrägerimetoder: den falske läkaren, den falska lägenhetsannonsen, sol-och-vår-historier… Polisen Aina ger sig ut på jakt efter dem, efter att hon hämtat barnbarnen från förskolan förstås.

Det är så deprimerande med alla dessa människor som luras från hus och hem, för det här är ju exempel ur verkligheten, även om Alfredsson presenterar dem i romanform. Och det gör hon alldeles utmärkt. För att vara en polisroman var det här riktigt bra läsning (lyssning).

Vajlett och Rut

I en liten frikyrklig by i Norrlands inland kring 50-talet möter den unga skollärarinnan hårt motstånd. Vajlett vill ge modern undervisning och samma chanser till både pojkar och flickor. Hon motiverar hellre med belöning i form av Kalle Anka än med straff och kroppsaga. Byns frälsta tungomålstalare ser med fasa hur hon hänger tvätt (inklusive underkläder!) på söndagar och hur hon låter pojkarna lära sig att stoppa sina egna strumpor. Men så får byn en ny postfröken och äntligen hittar Vajlett någon som förstår henne. Som kanske förstår henne lite för bra för frikyrkosektens smak…

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson är en jättefin kärlekshistoria och en välskriven skildring av klaustrofobiskt byliv. Snuskiga gubbar som vill bestämma över kvinnors underliv och auktoritärt styre i religionens namn. Hu!

Läs den!