Jag omläste en gammal favorit, Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist. Fortfarande bra! Om än lite förbryllande och frustrerande.
Det börjar med en kärleksfyrkant som går åt pipsvängen. Två kärlekspar börjar på grund av ett missförstånd misstänka varandra för svek och otrohet, i en komplicerad förväxling av sjalar och hemliga kodord. Än värre blir det eftersom de två unga männen dessutom är inblandade i komplotten mot Gustaf III och måste fly efter att Ankarström skjutit kungen på operan.
Och här kommer romanens stora behållning in i bilden: Tintomara. En könsöverskridande gestalt som också flyr från operan, nämligen med en stulen hovjuvel. På flykt blir hen inblandad i de två olyckliga kärleksparen och skapar där ännu större oreda och ännu fler komplikationer.
Tintomara är en udda och underbar figur, det finns ingen som henom i klassisk svensk litteratur. Almqvist for President.