Drottningens juvelsmycke

Jag omläste en gammal favorit, Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist. Fortfarande bra! Om än lite förbryllande och frustrerande.

Det börjar med en kärleksfyrkant som går åt pipsvängen. Två kärlekspar börjar på grund av ett missförstånd misstänka varandra för svek och otrohet, i en komplicerad förväxling av sjalar och hemliga kodord. Än värre blir det eftersom de två unga männen dessutom är inblandade i komplotten mot Gustaf III och måste fly efter att Ankarström skjutit kungen på operan.

Och här kommer romanens stora behållning in i bilden: Tintomara. En könsöverskridande gestalt som också flyr från operan, nämligen med en stulen hovjuvel. På flykt blir hen inblandad i de två olyckliga kärleksparen och skapar där ännu större oreda och ännu fler komplikationer.

Tintomara är en udda och underbar figur, det finns ingen som henom i klassisk svensk litteratur. Almqvist for President.

Tematrio: män som skriver om kvinnor

Dags för Lyrans tematrio: tema män som skriver om kvinnor.

Mario Vargas Llosa är en ganska typisk latinamerikansk machoförfattare. Den stygga flickans rackartyg handlar om en ung man som objektifierar en ung kvinna. Det \”stygga\” med den stygga flickan är att hon tycker att hon också har rätt att få ut något av sex. Ett bisarrt porträtt som hade kunnat blivit en feministisk berättelse om den bara hade varit lite mindre latinamerikanskt vinklad.

Frans-Emil Sillanpää tar en annan väg men hamnar i ungefär samma snårskog. Huvudpersonen i hans nationalromantiska Silja är en ung och oskuldsfull bondflicka. Hon är så käck och glad och strävsam! Men sedan ger hon bort sin oskuld och vips måste hon straffas med lungsot och dö.

Nej, tacka vet jag Carl Jonas Love Almqvist. Sara Videbeck i Det går an är en av mina favoritkaraktärer, alla kategorier. Om en stark, självständig kvinna som inte säljer sin frihet till något pris. Om äktenskap på lika villkor. Heja Almqvist!

Tematrio: kvinnor, kvinnor, kvinnor

Lyran skickade ut en ny tematrio: böcker om kvinnor, med tanke på kommande Internationella Kvinnodagen.

Läs då till exempel Henrik Ibsen, Ett dockhem. Nora vill inte längre vara bara lydig dekoration! Hon vill vara människa. För det har hon rätt till.

Eller läs Elin Wägner, Pennskaftet. Om kvinnlig rösträttskamp. Och om hur problematiska könsroller uppehålls av både män och kvinnor. Om en ung politisk aktivist med särdeles vass tunga, som inte låter sig hållas tillbaka av någon eller något. För det är hon för bra för.

Och om du inte läst den än så ta genast fram Carl Johan Love Almqvist, Det går an. Jag älskar Sara Videbeck! Denna kvinnliga entreprenör som inte låter sig luras av äktenskapets bojor utan som kräver sin egen frihet och självständighet även i det romantiska förhållandet med en man. Hon väljer inte mellan frihet och kärlek, hon ser till att få både och. För det är hon värd.

Tre "tunna" boktips

Veckans trio hos Lyran går på temat smala böcker.

Jag har kommit igenom den ena av de två tegelstenarna jag pysslat med på sistone och är kanske två femtedelar in i den andra. O vad passande att få drömma om tunna små verk då!

Först tipsar jag om Carl Jonas Love Almqvist Det går an som alla borde läsa – den är rolig och finurlig och framför allt väldigt intressant. Ett litet manifest för kvinnors rätt att göra sina egna livsval och inte bara vara beroende av en man. Sara Videbeck är en av svensk litteraturs bästa huvudpersoner.

Sedan något helt annat: Andrew Kaufman. Hans små böcker är fantastiskt knäppa och roliga, både Alla mina vänner är superhjältar och Den krympande hustrun är läsvärda (och snabblästa).

Och slutligen: Pär Lagerkvist, Dvärgen. En hemsk, hemsk, underbar liten bok. Eller förresten, läs ALLT av Pär Lagerkvist. Hemska, underbara små böcker.