Rotvälta

Eftersom jag kör någon slags litterär stalkning av Boktanken så läste jag också Rotvälta av Tove Alsterdal.

En man kör förbi sitt föräldrahem efter många år utan kontakt – men hittar fadern död. Han visar sig ha ett mörkt förflutet och blir därför genast huvudmisstänkt i den härva som börjar nystas upp kring pappan, grannarna, flickan som dog för länge sen, samt diverse annan kriminell verksamhet i byn. Coola polisen Eira har lokalkännedom och gräver därför djupare – och förstår mer – än mordutredarna från centralorten.

På plussidan: jag som ju egentligen inte gillar moderna polisromaner tyckte ändå att den här var intressant och spännande. Alsterdal är bra på miljöskildringar och den ångermanländska landsbygden mejslas fram fint. Hon skriver också oväntade och okonventionella slut (jmf Kvinnorna på stranden) vilket är lite upplivande.

På minussidan: vad tusan har rotvältan egentligen för funktion i berättelsen? Det känns en smula sökt, som att hon kom på grejen med rotvältor och sen försökte skohorna in den till varje pris. Lite mer förklaringar till diverse huvudpersoners agerande hade också suttit fint. Jag stänger boken med ett stort: men varför?

Ändå: bra läsunderhållning och bättre än de flesta polisdeckare nu för tiden.

Annons

Slavhandelsthriller

Tove Alsterdals Kvinnorna på stranden är så förbluffande ambitiös så jag vet ibland inte vad jag ska tro om den. Det är så mycket. Men hon knyter faktiskt ihop säcken och det slutar med att jag är imponerad.

Tre kvinnor: en båtflykting över medelhavet, en naiv ung turist i Spanien och en orolig kvinna i New York vars man plötsligt inte längre går att få tag i. Trådarna vävs samman genom temat modern slavhandel och migrationens mörka baksidor. Framför allt handlar det om Allie som försöker hitta sin försvunne man, den modige journalisten som mystiskt försvann just som han skulle avslöja ett jättescoop. Nu måste Allie lista ut vad det var han hade upptäckt.

Här har jag mina största invändningar: varför ringer hon inte bara polisen? Varför inte bara anmäla mannen försvunnen och få hjälp av myndigheterna? När någon varit borta i tio dagar brukar det vara helt normalt att dra igång en polisanmälan. Men då blir det förstås ingen bra romanintrig. Jag stör mig också på att alla poliser och alla tjänstemän på alla myndigheter är så totalt korrupta och inkompetenta. Jag förstår att de måste vara det, för annars går storyn inte ihop. Men det stör mig ändå. Det hade varit en ännu bättre berättelse om den hade varit en smula mer realistisk. Och så vänder jag mig emot de alltför enkla stereotyperna, framför allt den om de arroganta fransmännen. När ska vi släppa den fördomen?

MEN – varför fastna i de små detaljerna som inte funkar? Det mesta i boken är ju riktigt bra. Den är spännande, den är intressant och den är ganska annorlunda. Temat är seriöst och viktigt. Alsterdal har gjort grundlig research om migrationsproblematiken. Det är ett bra slut med en ovanlig upplösning. Jag gillar det.

Tack Boktanken för tips om en ny författarbekantskap!