Samlingsutgåvan Bangs bästa är en härlig bukett med texter som visar Barbro Alvings bredd och djup som skribent. Vilket intressant liv hon levde!
Boken innehåller några av Bangs strålande klarsynta reportage från OS i München 1936, spanska inbördeskriget samt från Norge och Finland under andra världskriget / finska vinterkriget. Därifrån till hennes mer personliga och humoristiska kåserier under signaturen Käringen mot strömmen och till sist några längre och mer filosoferande texter inklusive hennes sommarprat 1971.
Krönikorna hon skrev som krigskorrespondent är fantastiska. Hon blandar högt och lågt, fruktansvärt med skämtsamt. Att som ung kvinna på trettiotalet kasta sig ut på ensamma resor i krigszoner måste ha varit en bedrift i sig, men att dessutom kunna rapportera tillbaka på det här sättet (och till exempel kringgå den nazityska censuren på så kluriga sätt för att kunna få ut väldigt kritiska och ganska våghalsigt smädande anekdoter om Hitler) – det är fantastiskt. Vilken kvinna!
Och småberättelserna om livet på torpet med Viran och Ruffa, de är så härliga. Roligt och underfundigt. Om Bang hade levat idag hade jag verkligen, verkligen velat läsa hennes spottska kommentarer till pandemiåret.