Förfärlig chicklittdeckare

Kristina Appelqvists En giftig skandal skulle ha väckt mina misstankar mycket tidigare om jag hade sett den i pappersform. Titeln i ett lustigt rosa typsnitt hade avslöjat den. Men nu hade jag den som ljudbok och kastade därför bort tre timmar på detta banala dravel innan jag gav upp.

Det börjar med att en kvinna har återinsatts som rektor vid ett fiktivt mellansvenskt universitet. [Kommentar: det borde hon inte ha blivit. Hon är uppenbart olämplig som chef. Hon börjar till exempel med att beordra personal att klä ut sig och sjunga på scen, trots att de inte vill. Hon borde per omgående skickas tillbaka för granskning av etiska rådet.]

Rektorn vill göra något roligt nu när hon är chef igen och startar en litteraturfestival med Agatha Christietema. Och oj vilken tur! Hennes kollega får ett jättescoop och hittar tidigare okända brev från Agatha Christie precis i tid för festivalen! Men oj-oj-oj vilken otur! Någon blir mördad under galamiddagen!

Detta är en chicklitt i deckarkläder. Myspysdeckarfernissa på en platt och meningslös radda vardagsbekymmer av typen ”hur får jag det lite hetare med min särbo, vi är ju över fyrtiofem” och ”buhu, min man är inte så entusiastisk över papparollen som jag hade hoppats”. Karaktärerna är så outsägligt tråkig medelålders medelklass med fredagsmys och kaffe latte, jag kan verkligen inte engagera mig i deras vansinnigt tråkiga liv.

Jag struntar i vem som la cyanid i champagnen. Jag är inte ens den minsta lilla gnutta nyfiken. Fail, Kristina Appelqvist, fail.

Ps. Dolken från Tunis utspelar sig inte i Medelhavsområdet.