\”Jag vill försöka visa att spänning inte alls kräver våld och att humor kan inbegripa stråk av allvar för den som vill se dem. Om man vill kan man kanske se mitt berättande som en stilla protest mot det spekulativa underhållningsvåld som ibland tar sig groteska uttryck i TV, film och böcker.\”
Så säger Tomas Arvidsson själv om sina böcker enligt bokomslaget, och det är väl den främsta anledningen till att jag också läser dem.
Arvidsson skriver lite som Sjöwall-Wahlöö kunde ha gjort om de hade haft humor istället för socialism. Han skriver snällt och roligt om kluriga brott utan splatter. Jag har förstås läst både Enkelstöten och Dubbelstöten från sjuttiotalet och visste faktiskt inte att han fortfarande ger ut nya titlar, men så är det.
Blåst på sommarvind handlar om ursprunglige studierektorns bror som får för sig att göra en liten tavelstöld på sin gamla skola. Problemet är bara att tavlan i fråga är tre gånger elva meter stor. Han skaffar sig därför ett par rutinerade kumpaner…
En kelsjuk varghund, en falsk front och en klyftig försäkringsagent senare slutar allt på ett helt annat vis än läsaren kunde ana.
Trivsamt! Och hurra för författare som förstår att våld inte är en enkel genväg till spänning.
Litterärt ofog 