Tematrio: böcker som fått pris

Idag kom Augustnomineringarna ut – det har jag inte följt. Det räcker så bra för mig att få veta vem som faktiskt vann till slut och det får vi ju inte veta förrän i november. Lyran passar ändå på att ha triotemat prisvinnare och jag tar en fransk, en tysk och en britt som exempel.

Romain Gary har som enda författare någonsin vunnit Prix Goncourt två gånger. Enligt reglerna ska samma författare inte kunna få priset igen, men Gary skrev en bok under pseudonym… Romanen La vie devant soi (\”Livet framför sig\”) handlar om en ung muslimsk pojke som bor hos sin gamla judiska fostermor, eller vad en ska kalla henne. De tar hand om varandra så det är alldeles hjärtevärmande. Fast ändå så sorgligt.

Ungerskfödda Terézia Mora fick Deutscher Buchpreis 2013 för romanen Das Ungeheuer som jag inte har läst. Jag läste däremot den första delen i samma romansvit: Der einzige Mann auf dem Kontinent (\”Den enda mannen på kontinenten\”). En något för lång bok om en förskräcklig \”pojkman\”, ni vet av den där ansvarslösa typen som liksom aldrig växer upp. Skriven på ett mycket slugt sätt. Läs den! Och hata Darius Kopp.

Och så slutligen Kate Atkinson som vann Costa Novel Award 2013 för romanen Life after life där huvudrollsinnehavaren liksom testar alla sina möjliga parallelluniversum: berättelsen består av massor av varianter på samma berättelse, i vissa fall dör hon redan som barn, i andra möjliga liv dör hon inte förrän senare, under bombningarna av London under andra världskriget… Mycket intressant, framför allt eftersom det finns en liten tvist i det hela.

Tematrio: WWII

Lyran frågar efter tre tips på böcker om andra världskriget.

Igår skrev jag om Anthony Doerrs All the light we cannot see, så nu blir det tre andra:
Kate Atkinsons Life after life handlar bland annat om bombningarna av London under Blitzen. Mycket intressant, och dessutom en klurig intrig med \”sliding doors\”-tema: vad skulle ha hänt om inte..?
Indirekt handlar ju faktiskt även Narniaserien om Blitzen – Lucy, Peter, Susan och Edmund går genom klädskåpet eftersom de har evakuerats ut på landet under kriget. Häxan och lejonet är min favorit, Min morbror trollkarlen kan man helt hoppa över.
Günther Grass lite obehagliga roman Blecktrumman spänner över hela nazitiden, via novemberpogromerna, kriget, den ryska invasionen och fram till femtiotalet någon gång. Den lille Oskar sprider indirekt död och olycka vart han än går. En bok full av sex, våld och mycket märkliga dödsfall. En fascinerande roman, om än deppig.

Om du fick oändligt antal chanser…

Kate Atkinson, Life after life är lite klurig att sammanfatta – kanske någonting så här: Ursula Todds föds år 1910 och dör 1910, 1918, 1926, 1933, 1939 och ganska många andra år.

Det är en \”tänk om…\”-historia där läsaren får följa Ursula genom livet, eller ska vi säga liven. Varje gång hon dör så tas historien om från en punkt där något hade kunnat göras annorlunda så att Ursula hade överlevt det hela. En massa parallellhistorier om hur det hade kunnat gå, genom första världskriget, spanska flunsan, andra världskriget, och så vidare.

Men den mest intressanta tvisten är att Ursula faktiskt minns lite, lite från varje tidigare liv och alltså kan börja sätta ihop pusslet till en större historia. Tills dess att hon börjar fundera på om hon inte kan ändra historiens gång, nu när hon anar saker om den framtid hon redan upplevt.

Det är lite tillkrånglat och vissa delar är misstänkt anakronistiska, men boken är definitivt läsvärd. Jag var främst fascinerad av alla scener med London under Blitzen, jag har vetat så lite om det men den här boken är full med levande detaljer.

Låter kanske svårare än det är – ge Atkinson en chans!