Glad påsk

Hurra! Det är påsk, de små gula fåglarnas högtid!

Vi ägnar oss åt Brysselsightseeing med besökande familjemedlemmar, men dessutom tänker vi förstås lite extra på den lilla gula huliganen, må hon vila i frid.

Ett par små huliganer finns också i utmärkta Majgull Axelssons Ditt liv och mitt, och jag hade ont i magen över att något hemskt snart säkert skulle hända dem. Det är ju så mycket otäcka trauman i den boken ändå, utan våld mot undulat ovanpå allt annat elände. Men smågojorna klarade sig, vilken tur!

Det går inte lika bra för huvudpersonens \”sinnesslöa\” bror, tyvärr. Majgull Axelsson skriver fantastiska och viktiga böcker om delar av svensk historia som vi kanske helst hade glömt och gömt undan… Läs och begrunda.

Aednan

Att skriva poetiskt utan att det blir krystat, det är inte lätt. Jag tycker att Linnea Axelsson mestadels lyckas bra även om jag ibland saknar en rytm i verserna.

Aednan är ett modern diktepos. En berättande jättedikt om ett folks historia. Låter det ambitiöst? Det är det! Axelsson har tagit sig an en del av den samiska berättelsen, från en familj som delvis lever nomadliv vid sekelskiftet mot nittonhundratal, till rasbiologins svartaste tjugo- och trettiotal, till utbyggnaden av vattenkraften i norrländska älvar under folkhemstiden, till dagens moderna sameliv där den nya generationen återerövrar språk och folkdräkter.

Det är vardagsögonblick blandat med enorma fjällvidder, elände och misär och svensk kolonialhistoria blandat med brända fiskpinnar till torsdagsmiddag. Jag gillar det! Lärorikt och imponerande, storslaget och modigt. Väl värt sitt Augustpris.

Extra poäng till nordiska bokklubbens medlem som bar hem kopior till oss alla – boken går på dryga kilot totalt…

Ditt liv och mitt

Undulaterna klarade sig! Tror jag.

Majgull Axelsson är en sådan där pålitlig författare, garanterad kvalitetsläsning med en egen röst och viktiga teman. Ofta starka äldre kvinnor i huvudroll – det gillar jag. Ditt liv och mitt handlar om behandlingen av funktionshindrade i vår nära dåtid. Om de så kallade \”sinnesslöanstalterna\” där människor som på något sätt var annorlunda gömdes undan. Naturligtvis för det allmännas bästa, så att vanliga folkhemsfamiljer inte skulle behöva se dessa vidunder.

Huvudpersonen Märit är på väg till sitt eget, och tvillingbroderns, födelsedagskalas. Hon ser inte direkt fram emot festen, tvärtom. Hennes familjerelationer är minst sagt ansträngda. På tåget till sjuttioårskalaset gör Märit också en inre resa, tillbaka till barndomen och den andra brodern, den som hon också hade men som skickades till en institution när mamman dog. Den bortglömde, misshandlade brodern som inte var som alla andra. Och vid sjuttio års ålder har Märit äntligen kommit till en punkt där hon kan börja ställa sig själv och omgivningen till svars för allt ont som har gjorts. För inte var det tok-Lars som var galnast i den familjen, inte.

Det är en bra roman! Läsvärd, viktig, hemsk. Bitvis kanske lite osannolika sammanträffanden, men de vävs ihop och berättas snyggt. Läs den!

Små gula fåglar

Det är påsk, de små gula fåglarnas tid.

Jag lyssnar just nu på Majgull Axelssons Ditt liv och mitt, där förekommer två högt älskade undulater. Jag är bara i början av boken ännu men jag har en stark känsla av att det inte kommer sluta väl för de små fåglarna.

I övrigt är det, så långt, en typisk Axelsson: välberättad, oroväckande, gripande. Människor som är lite annorlunda. En obarmhärtig påminnelse om de mörkaste delarna ur vår svenska historia, inte alls särskilt långt tillbaka i tiden.

Jag lyssnar vidare! Men med paus över påsk, ifall det nu går illa för undulaterna.

Tematrio: maj

Maj är mycket bättre än april! Ingen snö! Grillpremiär! Många plusgrader! Vi har byggt ett växthus!

Däremot fick jag omedelbart problem med Lyrans tematrio på temat maj eftersom jag tänkte \”aha, Maj Bylock\”, googlade och kom fram till att jag inte känner igen namnet på en enda av hennes titlar och sannolikt inte alls har läst något av Maj Bylock.

Tillbaka på ruta ett.

Men på ruta ett finns ju förstås Majgull Axelsson, denna fenomenala författare. Till exempel Is och vatten, vatten och is, om tvillingsystrar med familjetrubbel och isseglatser. Alltid mycket djupt och välskrivet.

Om du liksom jag ibland också läser böcker som inte är särskilt geniala men ändå underhållande, då kanske författarparet Rita Mae Brown och Sneaky Pie Brown är något för dig. De skriver en slags mysdeckare där hjälten är en katt! Intrigerna är inte alltid särskilt smarta, men jag säger igen: hjälten är en katt. Läs till exempel Murder, she meowed.

Och så en långsökt rackare: Theresa May är (än så länge) Storbritanniens premiärminister. Hon kommer att gå till historien som kvinnan som skötte Brexit. Och apropå det så har Imre Kertesz skrivit den utmärkta romanen Fiasko. Den handlar om en man som överlevt Auschwitz och den är mycket läsvärd.

Tematrio: kalas

Dagens tematriotema är \”kalas\”. Jag har tips på tre födelsedagsfiranden med problem:

Jonas Jonassons debut Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann kan väl ingen ha missat. Den börjar med att Allan Karlsson rymmer från sitt hundraårskalas. Jag gillade den skruvade humorn.

En komikers uppväxt av Jonas Gardell är en hemsk bok på alla sätt, och det hemskaste av allt är kanske mobbningen av den lilla tyska pojken i klassen. Hans mamma bjuder hem alla klasskamraterna på födelsedagskalas och det blir ett enormt fiasko. Efter kalaset eskalerar mobbningen tills pojken tar livet av sig. Aj aj aj. Men en mycket läsvärd bok.

Slutligen, Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam, om en dam som på sin åttioårsdag till slut börjar berätta för sin familj vem hon egentligen är – en romsk överlevare från Auschwitz. Mycket intressant och en väldigt välskriven roman!

Jag heter inte Miriam

Jag har inte hört ett enda negativt ord om Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam, och nu när jag äntligen har läst den själv så stämmer jag helhjärtat in i jubelkören.

Den här boken är intressant, välskriven, spännande och viktig. Majgull Axelsson kan sitt hantverk.

Dessutom är den brinnande aktuell, fast den framför allt handlar om händelser på fyrtiotalet och sextiotalet. Det handlar om antiziganismen i Sverige och hur romska överlevare från Auschwitz inte släpptes in hit. Och hur romer i Sverige misshandlats, diskriminerats och misstrotts genom tiderna.

Det här är möjligen redan nu den bästa boken jag läser under 2015.

Tematrio: familjekrönikor

Veckans trio går på temat familjekrönikor. Ska man nämna Buddenbrooks? Familjekrönikornas familjekrönika. Nej, jag tror att jag tar tre andra:

Salman Rushdie, Morens sista suck är en av mina favorittitlar bland Rushdies många romaner. Den är rolig, skruvad och absurd, om en galen indisk familj i kryddbranschen. Slutet går helt överstyr, men fram tills dess är detta en egensinnig, humoristisk bok med ett alldeles eget, mycket färgglatt språk.

Majgull Axelsson, Slumpvandring, om tre generationer kvinnor som inte haft det lätt. Om livet i fattiga arbetarhem, om skam och skuld och flickors utsatthet i olika tider (tiderna förändras, de sexuella övergreppen består).

James Clavell, Tai-pan, är en enormt spännande bok, tyvärr med actiongenrens usla, usla sexscener. Men oerhört fängslande om maktspelet kring grundandet av Hongkong och fejden mellan två familjeföretag som slåss om kontrollen över tillgångar, handelsrutter och insiderinformation. Clavell är mest känd för Shogun som är ett mästerverk, men Tai-pan har minst lika smarta intriger och oväntade vändningar. Tai-pan täcker in två generationer, sedan följer de fristående fortsättningarna Gai-jin och Noble house om Tai-panens ättlingar.