Franska är ett mycket elegant språk: så mycket kan sägas på så få ord. Titeln Le Passe-Muraille går inte att översätta lika stiligt till svenska, det närmaste man kommer är något som Mannen som kunde gå genom väggar. Författaren Marcel Aymé gav ut denna lilla nittonhundratalsklassiker 1943 som titelnovell i en novellsamling.
Le Passe-Muraille är en fantastisk berättelse om den plikttrogne tjänstemannen Dutilleul som en dag upptäcker att han kan gå genom väggar. Till en början använder han sin ovanliga gåva på små och oskyldiga sätt. Men makt korrumperar…
De andra novellerna går på liknande halvgalna teman – det är en kvinna som kan duplicera sig själv i det oändliga, en skatteindrivare som får en knäpp och börjar driva in folks fruar och en pojke som försöker köpa ett par sjumilastövlar. Bisarra små skildringar med mycket att tolka och tyda. Läsvärt.
Novellsamlingen gavs ut mitt under kriget och det märks tydligt i flera av berättelserna, det är mycket svärta.
Le Passe-Muraille blev den andra av böckerna från Bryssels bokmässa som jag tog mig igenom. Ironiskt nog är även Aymé fransman och inte belgare.
Om ni vill stifta Aymés bekantskap på svenska är det nog dessvärre antikvariat som gäller – svenska bokhandlar är som sagt notoriskt dåliga på att ta in frankofona författare. Mannen som kunde gå genom väggar har visserligen översatts och getts ut i Sverige men tycks vara slut på förlaget.
Litterärt ofog 