Mord, herr talman!

Bo Baldersons skruvade deckarserie om Statsrådet är skojig och fullständigt bindgalen. Mord, herr talman är lika knäpp som de andra titlarna.

Statsrådet tvingar med sig sin emliga svåger, adjunkt Persson, för att hälsa på riksdagens tredje vice talman och titta på lantliga hus till salu. Adjunkten blir förtjust i en äldre ungmö men det blir inget av med den saken eftersom Statsrådet snubblar över ett lik och sätter igång en privat utredning.

Det blir en dramatisk flykt ur arresten, ett flertal opassande uppträden, hästburen hemlig avlyssning, fiffel med en votering i riksdagen och till slut en klurig upplösning på alltihop.

Statsrådet är en härlig och förfärlig karaktär, men just den här titeln är inte en av höjdpunkterna i serien.

Tematrio: deckare

Lyran frågar efter deckartips eftersom det är påsk och av någon underlig anledning får folk deckardille kring påsk. (Inte jag! Jag läser Madame Bovary.)

Men tre tips på deckare kan jag väl skrapa ihop, nämligen de gamla roliga pusseldeckarna. Lang och Christie känner ni allihop redan till men har ni läst…

…Bo Balderson, Statsrådet och döden. Bo Balderson är en pseudonym som, så vitt jag vet, aldrig har avslöjats. Hen skrev en serie storsatiriska deckare med stor insiderkunskap om regeringskansliet under åren 1968-1990. Böckerna är oerhört skruvade och fantastiskt roliga, kanske särskilt för den som liksom jag själv jobbar i offentlig förvaltning. Och lite jobbiga ibland när de blir alltför intensiva.

…Dame Ngaio Marsh, When in Rome. Marsh var den nyzeeländska deckardrottningen som tävlade med Christie och Sayers och vars kännetecken är en stor dos måleri och konstnärskap inblandad i varje mordgåta. I flera av böckerna är en målning den avgörande ledtråden för att avslöja boven.

…Stieg Trenter, Som man ropar. Inte för att intrigerna är så speciella eller karaktärerna så trevliga, utan för att detta är böcker proppfulla med mat.

Slutligen vill jag hedersomnämna Ture Sventon samt påpeka att Ellery Queens gamla polisdeckare är fruktansvärt rasistiska och Raymond Chandlers \”hårdkokta\” deckarserie framför allt är en stor mängd sexistisk misogyni.