Sommarflörtande tonåringar

Jag läslyssnade på Sara Lövestams ungdomsroman Som eld under körsträckan Östhammar – Bryssel häromsistens. Lövestam, hon är ett säkert kort!

Anna och Lollo råkar hamna på samma skärgårdsö under sommarlovet. Men de kunde inte vara mer olika: Anna älskar ön, Lollo har tvingats dit av sina föräldrar. Anna kommer från förorten och lever i ett skruttigt torp med sin alkispappa, Lollo är rik och bor i en jättevilla. Anna kan göra upp eld och rensa fisk, Lollo kan pluta med munnen och ta snygga selfies.

Jag tror du kan gissa resten.

Men det är så rart och fint skrivet! Jag får rysningar längs ryggraden, trots att det är så gulligt.

Annons

Tänk dig frisk med Hodgson Burnett

Jag läste barnboksklassikern The secret garden av Frances Hodgson Burnett.

En otrevlig, bortskämd flicka blir föräldralös och skickas från Indien tillbaka hem till England för att bo med sin lika otrevliga morbror. Morbrorns hus och trädgård har mängder av hemligheter och när flickan börjar upptäcka nycklar till de hemliga ställena hittar hon också en nyckel till sig själv…

Det är en rar bok, men oj vad mycket pekpinnar. Budskapet är inte särskilt inlindat: om du bara tänker positiva tankar så blir du både vacker, frisk och framgångsrik.

Men visst, gulligt.

Månberlocken

Jag vet! Det är en barnbok. Men Peter Bunzls första bok Kugghjärtat var ju så gullig så jag läste del 2: Månberlocken också av bara farten.

Lily och Robert lever i en steampunkvärld fylld av mekaniska husdjur, robotar och zeppelinarskepp. Robert försöker återhämta sig efter att ha förlorat sin far, när han plötsligt istället får upp spåret efter sin sedan länge försvunna mor.

Det, och en jättediamant, en utbrytarkung och en mekanisk elefant som inte går att starta.

Det är spännande och roligt och jättegulligt! Dessutom det lite oväntade familjetemat: vem är din riktiga familj – de som tar hand om dig eller de som har blodsband? Bunzl är toppenbra. Jag skriver upp honom på listan för framtida syskonbarnsbokpresenter.

Stardust

Neil Gaiman, som ju är genial, har också skrivit Stardust, en saga med både mycket klassiska och mycket moderna drag. Precis som med Coraline hade jag sett filmen men inte läst boken (och skäms vederbörligen).

Unge Tristran är tafatt och mesig, han bor i en liten by precis på gränsen till det magiska fe-riket där allt kan hända. En dag ser han en stjärna falla och hans högmodiga flickvän ber honom gå in i parallellvärlden och hämta ut den åt henne. Tristran ger sig genast iväg, men jakten på stjärnan blir inte riktigt som han hade tänkt sig. Han konkurrerar nämligen med en elak häxa samt en större syskonskara mordiska riddare. Och stjärnan är inte alls en sten från yttre rymden utan en ganska jobbig tjej som rymmer iväg på en enhörning.

Det är extra allt och väldigt roligt. En traditionell saga med ett par moderna (och lagom feministiska) twistar.

Coraline

Neil Gaiman är, som alla vet, ett geni.

Jag har sett filmen men hade inte läst boken om Coraline tidigare, det var förstås ett misstag. Men nu är allt bra igen för nu har jag läst den och är glad.

Coraline är en liten flicka med medelmåttiga föräldrar som lagar mittemellangod mat och ibland är lite för upptagna. Så när hon hittar en hemlig dörr till en parallellvärld med till synes snällare föräldrar verkar det först en smula lockande. Problemet är bara att de nya föräldrarna har sylvassa tänder, knappar till ögon och ett gäng med barnspöken inlåsta i garderoben.

En alldeles underbar liten skräckhistoria med en tuff hjältinna, en cool katt, några mycket märkliga grannar och ett fint slut.

Dagen då jag bytte min pappa mot två guldfiskar

Neil Gaiman for President!

Dagen då jag bytte min pappa mot två guldfiskar är en alldeles fantastisk och lagom småhemsk bilderbok för barn, eller kanske snarare för vuxna.

Storebror får chansen att byta till sig två väldigt fina guldfiskar. Inte tänkte han att något skulle kunna gå fel i en sån bytesaffär! Trots idoga varningar från lillasyster.

JAG ÄLSKAR DEN! Neil Gaiman, så genial!

Kugghjärtat

Jag hittade en fantastisk ungdomsbok! Kugghjärtat av Peter Bunzl, vilken underbar liten saga.

I ett viktorianskt parallelluniversum med härliga plåtrobotar, luftskepp och ångdrivna bilar blir en flicka plötsligt ensam i världen. Hennes pappa har försvunnit efter att ha blivit attackerad av mystiska män med speglar istället för ögon. Med hjälp av en mekanisk räv, en godhjärtad urmakarlärling och en stor trave läskiga böcker om luftpirater tar hon sig an spegelmännen och försöker reda ut hemligheterna som pappan lämnade efter sig.

Jag älskar den!

Möjligen stör det mig lite att den franska guvernantens franska inte håller måttet – en guvernant säger knappast ”vous” till ett barn.

Men det överskuggas av de härliga detaljerna, den knasiga mekaniska huspersonalen, karaktärerna och bovjakten. Den här hamnar omedelbart på listan över böcker som mina syskonbarn kan få i present när de blir lite äldre och klokare.

Mormorsmysteriet

Elsie Johanssons Mormorsmysteriet är en småmysig men en smula utdaterad barn/ungdomsberättelse om en flicka som åker till mormor på sommarlovet, träffar en kille och hamnar mitt i ett riktigt mysterium med skattjakt och en läskig bov som smyger i skogen.

Rart och somrigt, med typiskt härligt Elsie-Johansson-språk. Utedass, trasmattor och en gammal rostig damcykel. Sommar på landet förr i tiden. Hög nostalgifaktor, möjligen lite platt berättelse. Men så är jag ju i fel målgrupp pga inte nio år gammal.

Långpromenad med flottyrringar

Jag har haft ett väldigt starkt läsminne som jag har varit lite rädd om: Den långa vägen hem av Cynthia Voigt. Det var en av de allra första böckerna jag lånade från vuxenavdelningen på bibblan, när jag vågade mig upp från barnhyllorna en våning ner. Kan jag ha varit elva-tolv? Det kändes i alla fall stort att ta steget till vuxenböckerna och jag blev väldigt fascinerad av Voigts berättelse. Jag har därför dragit mig för att läsa den igen, tänk om den inte alls var så bra som jag mindes?

Boken handlar om Dicey 13 år och hennes tre småsyskon på 6-10 år. Deras mamma har stora problem. Hon packar in dem i bilen och börjar köra till en moster i nästa delstat – en släkting som de bara har haft sporadisk kontakt med. Men längs vägen överger mamman barnen och de är plötsligt ensamma på en parkeringsplats utanför ett köpcentrum. Mamman kommer inte tillbaka. Dicey har sju dollar på fickan och ansvaret för tre småbarn som hon ska försöka transportera till mostern på egen hand. De börjar gå till fots längs motorvägen.

Som tur var höll berättelsen för omläsning! Det är en ungdomsbok, lättläst och inte särskilt avancerad. Dicey är en fantastisk karaktär, och kampen för överlevnad längs vägarna är spännande. Jag gillar slutet.

Den stora skillnaden den här gången är att nu vet jag vad flottyrringar är för något. Det är alltså munkar de äter större delen av vägen! Som tolvåring såg jag framför mig något slags isterklumpar…

Som Madicken på speed

Jag gillade inte Anne på Grönkulla som barn. Det hedrar mitt barndomsjag, tänker jag när jag lyssnar på ljudboksversionen nu i vuxen ålder. Det är ju en alldeles förfärligt fånig bok.

Åh, Marilla! Vilket förtjusande virkmönster, tänk att det finns så alldeles underbara virkmönster.

Marilla och Matthew är ett äldre syskonpar på kanadensisk landsbygd och de beställer ett barnhusbarn som extra arbetskraft (ja – många frågetecken på den saken, ja). Av misstag får de inte en stark pojke att utnyttja på åkrarna utan ett särdeles irriterande och fåfängt flickeflarn med illrött hår. Hon är så enormt entusiastisk över allting, så hon får stanna kvar.

Åh, Marilla! Jag fick matematikläxa! Så härligt att få matematikläxa, det ska bli så förtjusande roligt att göra den genast.

Men hon är inte bara extremt optimistisk (och orealistisk som karaktär), hon är också väldigt otursförföljd, för att inte säga en vandrande katastrof för allt och alla som kommer i hennes väg. Det blir någon slags cross-over mellan Emil i Lönneberga och Unga kvinnor. Moralkakor till höger och hyss till vänster.

Åh Marilla! Jag skulle vilja sitta hela dagen och titta på grusgången, jag tycker det är alldeles förtjusande romantiskt med grått grus.

Jag ser ju att det finns en del humor, att de vuxna driver med Anne och hennes överdramatiska tramsande. Det verkar också vara någon slags debattinlägg om barnuppfostran (för kärlek, mot smisk). Och det finns små politiska gliringar, till exempel om att det borde finnas kvinnliga präster. Men allra, allra mest handlar det om en osnuten flicka besatt av klänningar med puffärmar. Och om det förfärliga i att ha rött hår (!).

Åh, Marilla! Tänk att det är tisdag! Så hedrande att jag som är föräldralös ändå får uppleva en sådan sak som en tisdag.

Anne växer upp och blir en liten smula förståndigare med åren, och allt slutar naturligtvis lyckligt efter diverse våndor. Dygden och kärleken segrar. Halleluja.

Åh Marilla! Tänk att jag har tånaglar, är det inte förtjusande. Jag ska kalla dem Fotfingrarnas Gulnande Snäckskal.

Jag hade skickat tillbaka Anne till barnhemmet redan i kapitel 1.