Jag är inget fan av deckare.
Jag gillar vissa udda, knasiga eller gulliga deckare och jag gillar de gamla klassiska pusseldeckarna.
Men moderna deckare och polisromaner – nej tack.
Ändå läste jag Meurtre à Waterloo (\”Mord i Waterloo\”) och det gjorde jag bara för att det var en belgisk mordgåta där morden skulle ske kring slagfältet där Napoleon förlorade. Där står ett museum och ett stort krigsmonument idag. Lite lokal läsning, tänkte jag.
Jag tänkte fel. Den var usel. Jean-Baptiste Baronian är en usel, usel författare. Mordgåtan var bisarr, uppenbar och intetsägande. Karaktärerna var dåliga stereotyper. Det hela skulle möjligen, möjligen kunna gå hem om det var en parodi på hela deckargenren – så är det tyvärr inte.
Restips: trots detta är Waterloo ett trevligt turistmål om man är lite historieintresserad och har vägarna förbi Belgien. Det är inte stort, en behöver inte stanna länge.
Litterärt ofog 