Tafflig deckare

Lurar du mig en gång är du dum, lurar du mig två gånger är jag dum! Jag har ju redan läst en bok av Belinda Bauer utan att bli imponerad så det är mycket oklart varför jag försökte igen.

Skuggsida handlar om store snälle polisen Jonas i en liten by i Exmoor. Han blir knuffad åt sidan av de tuffa storstadspoliserna när någon börjar ta livet av byns gamla tanter. Det är ju jättekorkat, lokalpolisen är väl den ende som faktiskt kan fånga mördaren – Jonas är ju den som känner byns invånare och deras hemligheter bäst!

Men nej, det blir inte särskilt bra. Det är så sprängfyllt med klyschor att jag nästan ger upp. Den dumma polisen tittar på porr, den bra polisen diskar och lagar mat åt sin dödssjuka fru. Det kan inte bli mer övertydligt. När det hela urartar till standardslutscenen ”mördare jagar en hjälplös kvinna upp på en mörk vind” undrar jag om Belinda Bauer kanske får all sin inspiration från dussinpolisfilmer. Eller är hon kanske en AI?

Det är taffligt, det är tråkigt och det är väldigt förutsägbart.

Hundskadeindex: en hel del hästar går åt

Annons

De vackra döda

Lite samma håll som Harlan Coben men mindre väl genomfört: Belinda Bauer, De vackra döda.

Eve är snaskig true-crime-journalist som gottar sig i mord och blod, för det säljer ju så bra. Det blir dock mindre skojigt när en extravagant och extremt sinnessjuk seriemördare förälskar sig i henne och försöker imponera på henne med olika mord. Mördaren hävdar att hans mord är konst och för konsten är ju allting tillåtet. Särskilt när det drar sådana tittarsiffror.

Lite romantik, en dement förälder och en ostereotyp poliskvinna med superkrafter och – voilá! En spänningsroman som gjord för att blir en mini-TV-serie. Men det är någonting som skaver. Eve är töntig, det är lite för många gliringar om att feminism är onödigt och den galna seriemördaren är alldeles för galen. Jag är inte jätteimponerad.