Alltså, vad är det här med de religiösa barnboksförfattarna, varför är det så många av de som slagit igenom med barn- och ungdomsböcker som varit religiöst skogstokiga? Och är det en slump att de allihop producerade serier?
Ett par exempel:
C. S. Lewis och Narnia-serien. Jesus i form av lejonet Aslan offrar sig för mänsklighetens skull. I pekoralfilmen för ett par år sedan blev korstågssymboliken ännu tydligare än den är i de ändå rätt trevliga böckerna.
L. Frank Baum och serien om Landet Oz. Baum var teosof, en slags spiritistisk new-age-religion och tydligen är Oz-böckerna smäckfulla av teosofiska symboler. Jag gillade serien om Oz ändå, det var nog tur att jag aldrig fattade att det fanns religiös propaganda i dem eftersom jag var militant ateist redan som barn (den enda bestående verkan av \”kyrkans barntimmar\” för min del).
Stephanie Meyers Twilight-serie är inte bara tonårsporr, det är också en reklamkampanj för mormonerna. Nej till abort, ja till barnäktenskap, nej till sex innan äktenskapet (men ja till sex med vampyrer – what?). Med den lite märkliga hinten om polyamori som verkar så väldigt malplacerad tills man minns att… ja just det, mormon är hon ja, Meyer.
Litterärt ofog 