Etikett: Beckman

Kameler dricker vatten

JAG ÄLSKAR ABSURDISM!

Varför Erik Beckman inte fick nobelpriset är för mig obegripligt. Han är så bra! Så rolig! Så genial! Så fullständigt genomknasig! Sin tids Lotta Lotass.

Kameler dricker vatten från 1971 handlar om Lindesberg, den lilla orten i Bergslagen. Fast med den lilla skillnaden att orten blivit arabisk. Det står kameler vid järnvägsbommen. Och på torget sitter elva arabiska skrivare och tar uppdrag av alla slag.

Genom skrivarnas texter får läsaren märkliga glimtar av livet i byn. Den multinationella koncernen som sprängt ner en lunchrestaurang under medinan och där bedriver apartheid. Den skrupulösa turistbyrån som inser vinstpotentialen i islamska föremål och börjar kränga allt från heliga keramiktuppar till heliga begagnade glasögon. Den frimuhammedanska sekten som hugger upp abborrar och försöker beställa en ny stork på postorder. De små kom-ihåg-listorna om att lämna tillbaka böcker till biblioteket. Den fantastiska kontrasten av hittepå-arabism mot en kuliss av bruksort i Bergslagen.

Jag fnissade mig igenom hela boken.

Annons

Hertigens absurda kartonger

Erik Beckman skrev inte böcker som alla andra. Jag tänker mycket på Lotta Lotass medan vi läser Hertigens kartonger, den gula huliganens pappa och jag. Det är abstrakt, absurt och det rör sig i gränslandet mellan prosa och lyrik.

Det finns ingen direkt handling i Hertigens kartonger, utgiven 1965. Men det finns en sammanhängande återkommande anknytning till Churchills begravningståg som rör sig genom London. Hertigens \”kartonger\” eller\”fyrkanter\” är de uppställda led med uniformerade män som går i takt framför och bakom kistan i processionen.

Boken består av numrerade paragrafer, vissa som berättar något och andra som bara staplar konstiga ord. Texten har underbar rytm och språkkänsla men är bitvis ganska obegriplig. Den handlar om ALLT… Anstaltsinterner badar bastu, några pojkar stjäl en höna, en präst vill inte svara i telefon för han sörjer sin döda fru, en poet ser ett krocktest med en barnkrockdocka men fattar inte riktigt vad som pågår…

Jag gillade den mycket och den var fantastiskt rolig som högläsning.

Ett litet smakprov ur texten:

\”31. Vi stod i ring runt trädstammar och tittade på larver,
32. vi står i hertigens fyrkant och väntar på avmarsch till S:t Paul\’s. Någon av oss kan när som helst försöksutskriva sig och bryta ledet,
33. kanske någon börjar sjunga när vi går över New Palace Yard,
34. kanske tänder jag en cigarett mittför Downing Street,
35. kanske viker jag av vid Cenotafiet och går tillbaka till Belgrave Square för att mata duvor,
36. eller går och löser ut min rutiga fritidsblazer hos skräddaren uppe på Pentonville Road.\”

Nyårslöften

Så här trevligt har vi det, vi sitter i en fjällstuga med Tassas gudmattar. Det är livet på en pinne!

Och nu på det nya året är det väl dags att ta till ett par nyårslöften. Mitt motto är att realistiska löften är de bästa, så here we go:

1. Jag tänker läsa minst ett par böcker under 2014 och en eller ett par kommer vara skrivna av någon som fått nobelpriset.

2. Jag ska slutföra senaste högläsningsprojektet med min livspartner, vi läser (fortfarande) surrealistiska experimentromanen Hertigens kartonger av Erik Beckman.

3. Jag kommer inte att besudla mina känsliga ögon med usel litteratur skriven av David Grossman (curse you!!), Jan Guillou eller Camilla Läckberg.

Må det nya året komma, jag är beredd.