Jeanne Benameur är en sån där härligt gränsöverskridande människa: fransyska, född i Algeriet, tunisisk pappa och italiensk mamma.
Lite som Tassahunden som har två biologiska och två adoptivföräldrar med totalt fyra nationaliteter och själv har hon EU-pass.
I alla fall, när bokaffärspersonalen föreslog Benameur så sa jag genast NEJ, för så här ser den ut:
Nähä du, sa jag, jag läser inga Twilight-böcker. Men bokprånglaren stod på sig och nu har jag läst ut Profanes, \”Profana\”.
Det var inte tonårsromantik och inga mormonvampyrer. Det var en ganska långsam och lågmäld historia om en gammal man som köper vänskap på ålderns höst och som tillsammans med sina nya anställda/kompisar slutligen börjar hantera en tjugo år gammal sorg, hans dotters död.
Det är inte precis en kurs i genusmedvetenhet och det finns ingen rafflande handling, men den var fin på något sätt ändå.
Litterärt ofog 