Tematrio: parrelationer

Lyrans tematrio denna vecka handlar om parrelationer. Inte så enkelt som det kanske låter!

Det svåra i att leva ihop med någon, särskilt när förväntningarna är för höga och ansvaret för det gemensamma inte delas lika, skildras obarmhärtigt i Jonas Gardells Fru Björks öden och äventyr. En dag har fru Björk fått nog och lämnar sin man. Bittert, vansinnigt och roligt i allt det sorgliga. Vardagsrealism i de små, grymma detaljerna. Mellanmjölk och linoleummattor.

En lyckligare parrelation är den i Tidsresenärens hustru av briljanta Audrey Niffenegger. Fast trots att Clare och Henry verkligen älskar varandra har de det inte enkelt. Henry lider nämligen av en ovanlig kromosomsjukdom som gör att han okontrollerat reser i tiden… En av mina favoritböcker, alla kategorier.

Fru Marianne av Victoria Benedictsson är en mer traditionell klassiker. Om unga naiva Marianne som gifts bort och axlar rollen som bondmora. Gradvis tar hon tillbaka kontrollen över sitt eget liv och går från våpigt flickeflarn till en vuxen och självständig (nåja) kvinna. Den ojämna parrelationen utvecklas över tid. Relevant och giltigt än idag, faktiskt.

Annons

3×3: Efterskörd

Victoria Benedictssons mest kända verk är väl Pengar och Fru Marianne, båda mycket läsvärda romaner. Från Litteraturbanken laddade jag nu ner hennes textsamling Efterskörd och läste till bloggutmaningen \”Tre på tre\”.

Efterskörd består av ett par små noveller, några kåserier om Benedictssons resor och vardagsliv samt två dramer för scenen. En rolig blandning! Lite kärlekstrassel, lite poetiska betraktelser, lite vass udd riktad åt illojala läsare, lite humor och lite feminism.

Till exempel novellen Siffror om en societetsfest där två firade kulturpersonligheter ställer det fina folket till svars för sin hycklande inställning till kulturutövarna… En författare har nyligen begått självmord på grund av sin ekonomiska situation – författarskapet bar inte ekonomiskt. Festdeltagarna kommenterar att de ju inte kunde tänkas köpa de dyra böckerna, men skryter samtidigt om att de alla skickade ännu dyrare kransar till författarens begravning… Det är ju så dags då, kommenterar novellens hjältar. Hela berättelsen är en ironisk och ganska svidande kommentar, möjligen bygger den på någon sann händelse men den känner jag i så fall inte till.

Tematrio: klassiska kvinnor

Lyran ber om tips på klassiska kvinnliga författare. Istället för att nämna giganterna Lagerlöf och Austen plockar jag tre svenska författare som förtjänar att bli lästa.

Victoria Benedictsson skrev om vad äktenskapet gör mot kvinnan i ett ojämlikt samhälle i Fru Marianne. En intressant historia om mycket unga Marianne som får den till synes utmärkta storbonden Börje till man.

Karin Boyes Kallocain är en dystopi med den lilla tvisten att den totalitära och allt övervakande staten lyckats utveckla ett sanningsserum. Så vad finner vetenskapsmännen i Världsstatens tjänst när de börjar utforska människornas verkliga tankar? Och hur ska den enskilde soldaten hantera att den intensiva propagandan inte alls stämmer, att invånarna i diktaturen inte alls är lyckliga..?

Fredrika Bremer skrev Familjen H*** omkring 1830. Det är en rätt rolig skildring – jag upplever den som satirisk men det kanske är optimistiskt tolkat – av en borgerlig familj med diverse starka personligheter. Dessa skildras av den utomstående betraktaren Beata Hvardagslag (!) som besöker familjen och kommer med mer eller mindre välkomna råd och hjälpinsatser.