Lyran undrar om våra bästa tips på minnesvärda mansporträtt skrivna av kvinnor.
Mary Shelleys Frankenstein är en av de mest sorgliga och fina romaner jag vet. Inte alls så grov och rå och brutal som de flesta filmatiseringarna! Om ett stackars ensamt monster och hans fege (?) pappa.
J. K. Rowling är ingen höjdare på att beskriva kvinnor (Mrs Weasley, jag tittar på dig), men min favoritkaraktär Severus Snape är en fantastisk figur.
Gunilla Bergström har annars skapat den kanske bäste manliga förebilden i svensk litteratur: Alfons Åbergs pappa. Vilken klippa! Borde skickas på rökavvänjning men i övrigt en stabil karl med ständigt lugn och goda läsvanor (papperstidning FTW).
Litterärt ofog 