Därför behövs uppfostringsboken

– Hörrdu Tassa!

– Ja, Matte, vad är det?

– Kan du förklara hur det här har gått till?

– …oj, hmm, det var nog så när jag kom.

– Det är inte så att du har börjat tugga på mina böcker igen?

– Neeej, det tror jag bestämt inte. Det kanske var räven. Eller Husse! För vet du Matte, jag är oskyldig som en brud.

Annons

Den självutnämnda guruns tid är nu

Vi började ny ambitiös träning av krokohajen, förlåt, hunden. Hon ska bland annat få lära sig kroppskontroll och bättre tålamod. Som del i kursen tipsade fröken på hundskolan om Eva Bodfäldts hunduppfostringsbok Kontaktkontraktet.

Jag har läst flera olika hundträningsböcker och ser inget direkt mervärde i Bodfäldts bok. Visst är positiv träning bra, men Bodfäldt kommer inte med särskilt mycket nytt, det mesta känns igen utom det onödigt tillkrånglade ”belöningssystemet” som hon har ”uppfunnit”. En del tänkvärda träningstips och ett par potentiellt lärorika anekdoter. Ganska mycket babbel och blaha.

Det känns framförallt som en tidstypisk ”självutnämnd guru”: någon har gjort något, anser att detta något var revolutionerande och vill därför frälsa alla andra till att göra precis likadant. Inte särskilt mycket fakta och inte tillräckligt matigt för att fylla ut en hel handbok. I alla fall inte när det finns så många andra som redan gjort detsamma och bättre.

Nej, hon är inte död på bilden, hon är en beauceron och de sover så här.