Etikett: bokstatistik

Gott nytt år!

Det blev 107 lästa böcker i år, inte illa. Tack pandemin!

Varav mer än hälften på svenska, bara två på tyska och inte en enda på franska. Det blev 21 titlar av Agatha Christie och då är jag fortfarande inte klar med hela Christielistan.

Årets topp-tio:

Och tre riktiga bottennapp:

Annons

Bokstatistik 2020

Det blev mycket läst under 2020, antagligen en positiv effekt av pandemin och isoleringen. 101 titlar, varav 62 av kvinnliga författare, 19 deckare (varav 14 Agatha Christie) och 4 faktaböcker. 

Det blev hela 13 ljudböcker, något slags rekord – de flesta genomlyssnade i samband med blåbärs- eller hallonplockning (ja, jag har fortfarande frysen* full).

Nästan hälften av alla böcker lästes på svenska, återigen: tack pandemin som gjort att jag varit extra mycket i Sverige under året. I övrigt 39 titlar på engelska, 7 på franska, 4 på tyska och en enda på nederländska.

Bäst 2020:


Med hedersomnämnande till Canterbury tales som visserligen var rätt dålig men som var fantastiskt rolig att läsa.

Hoppas du haft ett lika bra läsår som jag, och god fortsättning på 2021!
* egentligen: frysarna. Jag har ekorrsyndrom så behöver totalt tre frysar för bär, svamp och grönsaker ur trädgården.

2019, ett läsår i siffror

Det blev inte mycket läst under 2019. Totalt 64 titlar, varav lite fler än hälften skrivna av kvinnor. Elva deckare och sju faktaböcker – det är ganska många eftersom jag allra helst läser skönlitteratur.

30 böcker lästa på engelska, 29 på svenska, fyra på tyska och en på nederländska, men inget alls läst på franska i år! Där får det bli bättring. Jag läser som vanligt mest författare från Sverige, USA och Storbritannien, men har också i år prickat in t.ex. Belgien, Malaysia, Bosnien, Nigeria och Finland.

Bäst under året:
1. Jasper Fforde, Early riser
2. Nadine Gordimer, July\’s People
3. Kazuo Ishiguro, Vi som var föräldralösa
4. Zen Cho, Sorcerer to the crown
5. Shirley Jackson, Vi har alltid bott på slottet

Sämst under året:
64. Rowan Coleman, Summer of impossible things
63. [författare okänd], Detektiv P berichtet: der frechste Diamantenraub
62. Kate Quinn, Kodnamn Alice
61. Margaret Addison, Murder at Ashgrove House
60. Lisa Halliday, Asymmetry

Halvårsrapport

Det har inte blivit mycket läst hittills under 2019, det har det inte. Trettiotvå böcker hittills och då är minst två ungdomsböcker av typen mycket lättläst.

Höjdpunkter: Kazuo Ishiguro, Vi som var föräldralösa, Nadine Gordimer, July´s people och Margaret Atwood, The Penelopiad.

Lågvattenmärken: Rowan Coleman, The summer of impossible things och Detektiv P berichtet: Der frechste Diamantenraub.

Men nu är det snart semester – bara fyra arbetsdagar och en hel dags tågresa – och sen ska här bli läsa av, jajemen.

Summering av läsåret [sic] 2018

Det blev ett bra år för bokläsning ändå, i år! Trots den eländiga heta sommaren som gjorde att jag bara somnade ifrån bok efter bok.

Totalt läste jag 80 titlar, på fem olika språk men mest på svenska (51%). Mer än hälften av böckerna var skrivna av kvinnliga författare.

De bästa under året:
– Legenden om Sally Jones och Mördarens apa av Jakob Wegelius. Visserligen barnböcker, men å så snygga och smarta och rara.
– Krig och fred av Lev Tolstoy. Den är lång, det stämmer. Men förvånansvärt lättläst! En såpopera men i klassiskt ryskt snitt och full av antikrigspropaganda och politiska blinkningar.
– The heart goes last av Margaret Atwood. Atwood är ju alltid fantastisk, men när hon skrev den här humoristiska dystopin, då hade hon extra roligt.
– Factfulness av Rosling, Rosling och Rosling-Rönnlund. Ett mästerverk i pedagogik. Alla borde läsa den.
– The girl on the train av Paula Hawkins och Kvinnan i hytt 10 av Ruth Ware. Två mycket ruggiga psykologiska thrillers med stort underhållningsvärde.
– Ich werde hier sein im Sonnenschein und im Schatten av Christian Kracht. Fullständigt vansinnig.

De jag var minst imponerad av under året:
– Farligt att förtära av Maria Lang. Eländes femtiotalssexism. Våpet Puck borde skickas på kurs i feministiskt självförsvar.
– Tod in der Kaisergruft av Beate Maxian. Ett riktigt lågvattenmärke även för att vara en kommersiell hafsdeckare.
– Hawksmoor av Peter Ackroyd. Postmodernt slarv.
– Vad heter ångest på spanska? av Michaela von Kügelgen. Bortskämt överklassbarn dricker drinkar i Ecuador. Det är hela boken i sammanfattning, för författaren glömde lägga in någon slags handling eller intrig.
– Koka björn av Mikael Niemi. Mest för att jag vet att han kan ju så mycket bättre! Ett fall från högre höjd ger ett större plask.

Bokstatistik 2017

Gott nytt år!

2017 var ett bra läsår, jag klämde 107 titlar, men då var där ju också fem barnböcker (Svarta hingsten, Matilda, Britt-Mari lättar sitt hjärta, SVJ och Godnattsagor för rebelltjejer).

Ja, och så hjälpte det ju att jag läste mer än hälften på svenska i år, förstås.

Knappa hälften (49) var skrivna av kvinnor, 12 var deckare och 14 icke-fiktion, bland annat Strangers in their own land och Why I am not a feminist.

Årets topp tio:
1. Naomi Novik, Uprooted
2. Kazuo Ishiguro, The remains of the day
3. Neil Gaiman, Den sovande och sländan
4. Abigail Tarttelin, Golden boy
5. Toni Morrison, Beloved
6. Sara Lövestam, Grejen med verb 
7. Jasper Fforde, The last dragonslayer
8. Abdellah Taïa, Kungens dag
9. Brian Jacques, Redwall
10. Agnes Lidbeck, Finna sig


Årets längsta tegelstenar:
Stendhal, Le rouge et le noir och Samuel Richardson, Pamela

Årets bubblare:
Bruno Vincent, Five on Brexit island

Det blir nog färre titlar i år – men förhoppningsvis fler som är lika bra som 2017s bästa!

Bokstatistik 2016

Det är inte klokt vad mycket jag läst i år – särskilt med tanke på att jag bara har köpt totalt två (2!) böcker under köpstoppsåret (och bokklubbsböckerna, men de räknas inte). 118 lästa titlar blev det, visserligen är några av dem noveller.

Det har varit ett intressant experiment, men usch så många dåliga böcker jag har läst/börjat läsa det här året. Åttiotalsaction på tyska, usla omläsningar ur bokhyllan, pretentiösa gubbar och sexistiskt elände. Men också många väldigt bra böcker! Framför allt en stor mängd oerhört skickliga kvinnliga författare med feministisk touch.

Årets topp-tio
1. Marlen Haushofer, Die Wand
2. Tina Fey, Bossy Pants
3. Kerstin Thorvall, När man skjuter arbetare
4. Nawal el-Saadawi, Imamens fall
5. Petra Hulova, En plastig trea
6. Neil Gaiman, The graveyard book
7. Stina Stoor, Bli som folk
8. Vladimir Sorokin, Snöstormen
9. Erik Beckman, Kameler dricker vatten

10. Max Brooks, World War Z

Det syns också i statistiken att jag flyttade till Sverige i somras. Mer än hälften av all läsning var på svenska – och bara en enda roman på franska. Det får bli bättring under våren. Å andra sidan är det såklart därför jag hunnit med 118 titlar, det går mycket snabbare på svenska.
55 av 118 böcker var skrivna av kvinnor, det blev 16 deckare, 23 feministiska verk och 14 titlar skrivna av någon som fått nobelpriset. Den geografiska spridningen är… anglosaxisk. Det blir mer franskt nästa år, den saken är klar.

Storbritannien 41
Sverige 21
USA 16
Tyskland 6
Danmark 3
Kanada 3
Ryssland 3
Finland 2
Italien 2
Nigeria 2
Sydafrika 2
Tjeckien 2
Bosnien Hercegovina 1
Egypten 1
Frankrike 1
Frankrike/Algeriet 1
Ghana 1
Irland 1
Kina 1
Malaysia 1
Norge 1
Österrike 1
Polen 1
Schweiz 1
Spanien 1
Syrien 1
Vitryssland 1

Bokstatistik: 2015

En snabb summering av 2015 ger resultatet 95 lästa böcker, varav futtiga 35 av kvinnliga författare. Ovanligt många icke skönlitterära böcker: 8 stycken, varav Bea Uusmas Expeditionen och Ann-Marie Slaughters Unfinished business var bäst. Dessutom 13 deckare och 11 nobelpristagare.

Som vanligt mycket anglosaxiskt och svenskt – men mycket mindre tyskt under året. Bara två böcker på tyska. Bättring utlovas.

En viss geografisk spridning med författare från t.ex. Japan, Guatemala, Kenya och Vietnam. Och från det inte längre existerande Österrike-Ungern! Jo minsann, Shmuel Josef Agnon föddes där på den tiden det fortfarande fanns ett sådant land.
Årets topp tre är Majgull Axelsson: Jag heter inte Miriam, Alice Walker: The colour purple samt Marie Darrieussecq: Truismes.

Bästa (och enda) barnboken var Tvillingarna Thornthwaites testamente. Roligast var Barbro Alving: Sol över torpet samt Mrs Stephen Fry: Mrs Fry\’s diary.

Årets tre djupaste bottennapp var Fredrik Backman: Min mormor hälsar och säger förlåt, Melanie Gideon: Kvinna 22 samt Saint-John Perse: Vents.

Och så har det ju varit en hel mängd andra bra och mindra bra böcker – hela listan finns här!

Litterär allätare

Halva året har gått och jag sitter och kollar igenom vad jag har läst hittills i år.

Det är som vanligt en ganska blandad lista!

Mest skönlitteratur men också en del fakta, till exempel Bea Uusmas Expeditionen.

En handfull deckare (en modern polisroman, kors i taket!), ett par komedier, flera väldigt absurda romaner, flera seriösa klassiker, någon rysare och till och med en chicklittroman (smärtsamt misstag).

Den äldsta (Middlemarch) gavs ut 1871, fantastiska virusapokalypsen Station eleven kom ut förra året.

Författarna är mest från Storbritannien, Sverige och USA men också Kenya, Vietnam, Ryssland, Zimbabwe och Indien.

Jag tror bestämt att jag är en litterär allätare.

Bokstatistik 2015

Jo, det var ju det där roliga också, bokstatistiken!

Så här såg det ut under 2014:

104 lästa böcker, samt fyra seriealbum för vuxna (Logicomix, Cowboy Henk, Kunskapens frukt och Känslan man har av Jan Stenmark). 48 av dessa skrivna av kvinnor och totalt 10 deckare (mest Agatha Christie, Maria Lang och de där kattdeckarna).

Som vanligt är det flest böcker av författare från Storbritannien, Sverige och USA, följt av Frankrike och Tyskland.

Jag läser mest på svenska och engelska – och en på norska! Duktiga jag…

Bästa nya bekantskapen under året var Caitlin Moran. Dessutom hade vi mycket roligt åt Timur Vermes, Han är tillbaka. Och bästa klassikern var skojiga kattverserna i T. S. Eliots De knepiga katternas bok.

Bland bottennappen under året finns Martina Montelius pretentiösa trams Främlingsleguanen. Yellow birds och Little women var heller inga höjdare.

Men ett bra år! Det måste jag säga.