Abortpolitik

Karin Alfredsson har skrivit flera bra romaner, men kanske att serien om läkaren och biståndsaktivisten Ellen Elg inte är hennes vassaste verk. Klockan 21:37 är en pedagogisk genomgång av abortproblematiken (alltså: problemet att folk inte får bestämma över sina egna kroppar) mot bakgrund av en dramatisk spänningsscen i Polen.

Ellen åker med det holländska fartyget som hjälper kvinnor i abortkonservativa länder genom att erbjuda preventivmedel och andra behandlingar ute på internationellt vatten för att kringgå förbud. Problemet är bara att aktivisterna på motståndarsidan är lika envisa och dessutom ganska skrupelfria. Dessutom verkar Ellen ha drabbats av en stalker på hemmafronten…

Det är lite för mycket skriva-på-näsan, lite för många ouppklarade frågor på slutet och lite för mycket faktabok för att bli en bra roman.

Å andra sidan: faktaböcker om vikten av fri abort verkar vara precis vad som behövs i världen just nu.

Annons

Harlem Hellfighters

Jag läste Max Brooks serieroman (graphic novel), The Harlem Hellfighters. Lärorikt! Och snyggt.

Om en oftast bortglömd aspekt av första världskriget, nämligen de kompanier med mörkhyade män som deltog i flera länders arméer. I det här fallet: de afroamerikanska soldaterna som kom att kallas Harlem Hellfighters eftersom de slogs dubbelt så hårt och var dubbelt så tuffa som de andra. Orsaken var förstås att de fått kämpa redan från dag ett mot den amerikanska rasismen och därför blivit lite extra hårdhudade – och mer motiverade att bevisa sitt värde.

Förfärliga scener från mardrömstillvaron i skyttegravarna och den eländiga behandling som de icke-vita soldaterna utsattes för av sin egen (!) militärledning.

Men en intressant historia som behövde berättas (och bättre av Max Brooks än ingen alls).

Tänk om kvinnorna en dag slår tillbaka..?

Katarina Wennstam! Så smart och kunnig. Om hon vill bli president någon dag så tänker jag rösta på henne, utan minsta tvekan. Skuggorna är inte bara en slags deckarthriller, den är också ett otroligt intressant tankeexperiment.

En grupp kvinnor har fått nog – så många våldsamma män som gång på gång misshandlar och våldtar kvinnor och kommer undan med det. De tar saken och lagen i egna händer och utsätter män för exakt detsamma som de tidigare har gjort mot sina fruar och flickvänner. Plötsligt hamnar advokat Shirin Sundin i ett stort moraliskt dilemma. Kan ändamålet helga medlen? Vad händer då med rättstaten? Vad spelar det för roll om folkopinionen ger aktivisterna sitt fulla stöd? Och är de egentligen aktivister – eller terrorister?

Det är så många intressanta trådar att nysta i! Såklart en inte får göra så här… men om nu någon skulle göra det och det fungerar, var det då ändå värt det? För att få till en förändring? Är det mer eller mindre av ett brott att göra mot de här männen exakt vad de redan har gjort mot andra? Hur ska man döma ut straffet – förmildrande eller försvårande omständigheter?

Dessutom: ett väldigt ovanligt (men mycket efterlängtat) sätt att beskriva sex från kvinnors perspektiv, tuffa karaktärer inklusive en hel del bra män (för de finns också, så klart!), ett lurigt slut och massor med fakta om det svenska rättssystemet och svensk kriminalhistoria.

Katarina Wennstam är en pärla. Den här boken kommer jag gå och grubbla på länge.

Oändlig natt

Jag vet vad du tror, med den rubriken blir det ytterligare ett inlägg om högerextremister i regeringen. Men faktiskt inte. Oändlig natt är en av Agatha Christies bästa titlar, men av någon anledning har jag inte lyckats läsa den förrän nu!

Det här är inte en vanlig pussel-Poirot eller mordmysterie-Marple – det är en psykologisk thriller som kryper under skinnet på en.

Ett ungt par köper en tomt på landet för att bygga sitt drömhus. De verkar ha precis allt emot sig: hennes familj är överbeskyddande till den grad att de fått gifta sig i hemlighet, tomten de köper har enligt ryktet en förbannelse över sig, och en mystisk blondin smyger i bakgrunden och verkar ha dåligt inflytande. Eller? Och därifrån går det bara utför.

Jag gillar den! Det är en annorlunda berättelse, mycket otäck och klurig.

Feministisk kinesisk sci-fi

Jag gillar böcker med extra allt.

Jag ÄLSKAR Iron widow av Xiran Jay Zhao!

En dystopisk framtid: en spillra av mänskligheten håller stånd mot utomjordiska jättevarelser med hjälp av en liten men kraftfull armé av chrysalispiloter. Varje chrysalis (en slags robot-transformer-mojäng) styrs av ett par, en man och en kvinna, och deras gemensamma livskraft qi gör att roboten kan slåss mot utomjordingarna. Problemet är bara att kvinnorna sällan överlever ett fältslag eftersom deras qi tas över av den starkare pilotmannen, så flickor skickas till fronten som ett offer för det allmänna bästa, trots att alla vet att de går raka vägen till slakt. Tills vildsinta och egensinniga Zetian bryter sig in för att sabotera systemet och hämnas sin syster.

Det är GENIALT och jätteintressant! Något av en kinesisk version av Hungerspelen fast med en mycket bättre lösning på kärlekstriangeldramat. Jag gillar den inte bara för de spännande och mångsidiga karaktärerna och det kluriga upplägget. Boken lyfter också så många perspektiv på mans- och kvinnoroller – kanske framför allt om männen. Zetian förväntar sig att alla pilotmän är monster som hon ska krossa, men så lätt är det ju inte. Männen är ju också fångade i patriarkatet, bara det att deras problem ser annorlunda ut. Så fint nyanserat och fiffigt berättat.

Och så är där en riktig knockout till plot twist på slutet…

En tiopoängare!

Byråkrathumorns mästare?

Jonas Karlssons kortroman God Jul var en liten pärla och Jag är en tjuv ligger inte så långt efter.

Ett större varuhus på en mindre ort har en mycket entusiastisk mellanchef som kräver att personalen engagerar sig i morgonmöten och brainstorming om ditt och datt. Den tafatte säkerhetschefen känner sig pressad att komma med ett kreativt förslag för hur man ska minska snatterierna men blir tvingad att faktiskt genomföra det varpå kaos uppstår och allting går åt pipsvängen.

Det är roligt, det är sorgligt, det är pricksäkert om en managementkultur som gått över styr.

David Sedaris är väldigt rolig

Jag läste Barrel fever av David Sedaris. En respektlös och mycket rolig essäsamling.

Blandade kåserier fulla av blåljug. Som den spektakulära inledningsskrönan om alla David Sedaris kända pojkvänner (rent hittepå – väldigt roligt). Eller de sorglig-roliga historierna som antyder att något förfärligt har hänt men på roligast möjliga sätt.

Han är inte klok, Sedaris. Jag gillar det.

Rötter

Alex Haleys moderna klassiker Roots har jag ju hört talas om – men inte förstått att det är en sann historia byggd på gedigen släktforskning!

Kunta Kinte växer upp i en liten by i Gambia. Han varnas ständigt för slavjägarna som kidnappar människor men en dag är ändå oturen framme. Han överlever den fruktansvärda seglatsen över havet, fastkedjad nere i lastutrymmet med hundratals andra. Väl framme planerar han omedelbart sin flykt från de brutala plantageägarna men blir piskad och lemlästad tills han fogar sig i sitt öde. Hans sista rebellhandling blir istället att berätta sin livshistoria för dottern och få henne att lova att berätta vidare för sina barn och de för sina barn, så att familjens rötter i Gambia aldrig glöms bort.

Det är en storslagen bok! Generation efter generation av slavar hankar sig fram, och dör utslitna. Starka män hyrs ut ”för avel”, kvinnorna våldtas av de vita husbönderna, barn säljs bort från sina mödrar så fort de kan gå och stå. Men de som är smarta eller talangfulla nog kan karva ut lite mer frihet och lite mer rättigheter för sig och sina familjer – om de också har turen att hamna hos rätt vita.

Och kapitlen på slutet som beskriver hur Haley steg för steg gick till väga för att spåra sina släktingar, de är imponerande och gripande.

Nej, slaveriet är inte över ens idag, och traumat sitter fortfarande djupt. Vi behöver fortfarande visa respekt för de historiska sår som bara knappt ärrat över.

Boneshaker

Steampunk + zombies = sant.

Cherie Priests Boneshaker är som en liten karamell. Så snyggt berättad.

Slutet av 1800-talet. Seattles stadskärna är avstängd och kringgärdad av en jättehög mur, för oturligt nog råkade en galen vetenskapsman bygga en farlig jätteborrmaskin som förstörde större delen av staden och släppte ut en giftig vulkangas som förvandlar människor till blodtörstiga zombies. Oops! Men unge Zeke är son till vetenskapsmannen och vill inte tro att han egentligen var ond. Det finns bara ett sätt att rentvå faderns namn – Zeke tar sig olovligt in i den zombiesmittade stadskärnan. Och hans mamma sätter efter för att rädda honom.

Det är fartfyllt, annorlunda och spännande. Jag gillar det.