Etikett: boktips

AI enligt Ishiguro

Kazuo Ishiguro! Vi skulle kunna ge honom nobelpriset varje år. Allt han skriver är genialt.

Klara och solen är en typiskt Ishigurosk roman om ett knepigt ämne: AI, smarta robotar och moraliska dilemman.

I en dystopisk framtid kan barn och ungdomar köpa sig en Artificiell Vän som sällskap. Klara är en sån vän, hon står i skyltfönstret och drömmer om att bli vald av ett barn en dag.

Det är så fruktansvärt smart skrivet. Mycket sägs inte alls eller bara mellan raderna. Gradvis upptäcker man mer och mer vad som egentligen händer omkring Klara. Och varför hennes nya matte Josie är så svag! Utan att skriva en splattrig eller överdriven skräckroman pekar Ishiguro väldigt tydligt på vad som kan bli problemet med AI-teknik: Klara vill så väl, hon vill göra gott. Men hon drar sina slutsatser baserat på vad hon lärt sig från människor… och därför blir det inte alltid riktigt bra och säkert i slutänden. De mänskliga tillkortakommandena överförs till robotarna, fast lite farligare. På många sätt blir detta mer skrämmande än om det bara hade varit mord och blod och cyborgerna anfaller.

Det är en förfärligt sorglig och mycket fin bok. Tänkvärd, klok, välskriven, intressant och mycket rar. Stora tankar dolt i det till synes lilla formatet och en enkel berättelse. Genialt.

Annons

Tjärdalen

Sara Lidman! Jag hade läst Med fem diamanter tidigare, den var ingen direkt aha-upplevelse. Men nu tog jag mig an Tjärdalen och NU! Nu förstår jag Sara Lidmans storhet. Det är en fantastisk roman.

Unga paret Nils och Agda vaknar upp till en solig, vindstilla sommarmorgon i Västerbotten. Perfekt väder för att bränna tjära, en livsfarlig process som kräver månader av hårt förberedelsearbete men som kanske kan skapa tillräckliga inkomster för att försörja dem hela vintern och till och med kunna köpa nya skor och kappor till barnen. Men katastrofen inträffar, någon har begått ett oförlåtligt sabotagebrott. Hela byn dras in och påverkas.

Det är så mycket här. Berättelsen. Berättandet! Karaktärerna, språket. Jag älskar boken.

…

Djurskadeindex: stackars katten

Liten Ida

Jag jobbade något år i Marit Paulsens team i Europaparlamentet i Bryssel, det var väldigt lärorikt. Hon var fantastiskt kunnig och tuff.

Förutom reportageböckerna om mat och hållbart jordbruk skrev hon också ett antal romaner, bland annat den mer eller mindre självbiografiska Liten Ida.

Ett litet barn under andra världskriget, hennes mamma lever som flickvän till en eller flera tyska soldater och familjen är därför paria hemma i fiskebyn. Barnets äldre syskon är aktiva i nazisternas tjänst i Tyskland. Själv skickas hon till slut ut på landsbygden för att undkomma flygräderna, men som dotter till en ”tyskhora” får hon det inte lätt. Att hon bara är 5-6 år och inte förstår det där med kriget och nazismen är ingen ursäkt… och när freden kommer blir hon i princip laglös i sitt eget land, dessutom föräldralös när modern genast plockas in som kollaboratör.

Det är en strålande men alldeles förfärlig bok, kraftfull i sitt korta och koncisa format.

Inte konstigt att man blir tuff (och fredsförkämpe) med en sådan start i livet.

…

Djurskadeindex: aj aj.

Ändra griftefridslagstiftningen nu!

Katarina Wennstam är ett säkert kort, det har jag sagt förut. Trots de många titlarna i hennes kriminalromanserie finns det alltid en ny vinkling och en ny intressant kommentar till det svenska rättsväsendet. I Djävulens advokat handlar det om kryphålet som våldsamma män kan använda i den bristfälliga griftefridslagen.

En kvinna försvinner men det finns ingen kropp. Problemet är att den oerhört misstänkte äldre och kontrollerande pojkvännen har gjort exakt samma sak förut: han har haft andra flickvänner som försvunnit. Inte ett bra tecken. Migrändrabbade polisen Charlotta Lugn tar tag i fallet och börjar (bokstavligen) gräva. Samtidigt jobbar unga och pigga journalisten Alexandra med en true-crime-podcast som bara går lite (mycket) över alla etiska gränser och rättsstatsprinciper.

Bra och intressant som vanligt! Även om Lugns migrän tar alldeles för mycket plats och stör berättelsen. Vi fattar. Hon har huvudvärk. Det kan inte vara något att skriva flera sidor om i VARJE bok.

Båda huvudspåren är tänkvärda och väl presenterade. Dels rättsstatens principer kontra suget efter omoralisk underhållning utanför ansvarig utgivning och dilemmat med poddcastproducenter som bara letar klick. Dels frågan om griftefridslagen som uppenbarligen innebär att en mördare kan komma undan med minimistraff genom att gömma kroppen – att stycka och gömma undan en kropp har nästan inget straffvärde alls och om det inte finns en hel kropp är risken att bli ditsatt för mord mycket mindre. Om inte lagen ändras är det alltså fritt fram för folk att slå ihjäl någon, gömma undan liket och om man blir påkommen, bara erkänna griftefridsbrott men hävda att personen redan var död – det går ju inte att motbevisa utan själva kroppen. Sådär som den danske galningen i ubåt försökte göra.

Ändra lagen nu!

Hundskadeindex: akta katten!!!

Vietnamkriget i glimtar

Jag erkänner! Jag hade inte läst en enda bok av Kim Thuy. Förrän nu. Nu läste jag äntligen Em.

Temat är barn med blandad härkomst i Vietnam under kriget: barn till amerikanska soldater, barn till franska plantageägare. Oftast tillkomna genom våldtäkt, ofta övergivna eller bortstötta eller helt enkelt utan någon vuxen med möjlighet att ta hand om dem, till exempel på grund av det mycket dödliga kriget.

Vissa av barnen skickas till USA för omprogrammering och fosterhemsplacering. Andra får klara sig bäst de kan. Vissa har tur och blir omhändertagna av någon som bryr sig om dem.

Alltihop är berättat i små glimtar från många olika perspektiv. Det är snyggt, det är läsvärt, det är intressant. Och hemskt.

Hemmafruar vs vampyrer

Grady Hendrix! Efter mycket underhållande läsning om exorcism i högstadiet och om spökerier på IKEA hade jag höga förväntningar inför The Southern Book Club’s Guide to Slaying Vampires. Och Hendrix levererade.

En grupp mammor i South Carolina startar en bokklubb. De dammsuger sina gardiner, lagar lunchlådor till de bortskämda ungarna och daltar med sina grillintresserade män. Och så råkar de ut för en (?) vampyr.

Det är en fantastisk skräckroman med mycket humor. Hendrix har sin alldeles egna stil. Kombinationen amerikansk medelklassförort och blodsugande monster är perfekt. Det är otäckt, det är roligt, det är knäppt. Och lite rart, trots allt det mycket otäcka.

Hundskadeindex: aj aj aj.

Djävulen och det mörka vattnet

Jag lyckades lägga vantarna på Stuart Turtons andra bok, The devil and the dark water – med viss bävan eftersom hans första bok De sju morden på Evelyn Hardcastle var så himla bra. Men boken levde upp till förväntningarna, trots att de var högt satta!

1600-tal, Indonesien. En genial detektiv har blivit anklagad för ett grovt brott och släpas i handbojor ombord på ett skepp tillbaka till Holland för rättegång. Men ombord på fartyget börjar otäcka saker hända. Ack! Om de bara inte hade låst in den enda personen smart nog att kunna lista ut vem som ställer till allt det här eländet? Eller – finns det kanske ytterligare någon som skulle kunna lösa gåtan..?

Det är klurigt, lurigt och spännande. Med Turton vet en ju aldrig riktigt vad en har att vänta sig.

Bra läsning!

Hundskadeindex: en hel del djur går åt

Abortpolitik

Karin Alfredsson har skrivit flera bra romaner, men kanske att serien om läkaren och biståndsaktivisten Ellen Elg inte är hennes vassaste verk. Klockan 21:37 är en pedagogisk genomgång av abortproblematiken (alltså: problemet att folk inte får bestämma över sina egna kroppar) mot bakgrund av en dramatisk spänningsscen i Polen.

Ellen åker med det holländska fartyget som hjälper kvinnor i abortkonservativa länder genom att erbjuda preventivmedel och andra behandlingar ute på internationellt vatten för att kringgå förbud. Problemet är bara att aktivisterna på motståndarsidan är lika envisa och dessutom ganska skrupelfria. Dessutom verkar Ellen ha drabbats av en stalker på hemmafronten…

Det är lite för mycket skriva-på-näsan, lite för många ouppklarade frågor på slutet och lite för mycket faktabok för att bli en bra roman.

Å andra sidan: faktaböcker om vikten av fri abort verkar vara precis vad som behövs i världen just nu.