Boktolvan 2020 – lästutmaning avklarad

Det slår mig att med George Sand har jag ju faktiskt gått i land med årets läsutmaning: Boktolvan, tema \”fantastiska fruntimmer\”!
Dessa tolv fantastiska damer från min lista i januari har jag klockat in under året:

1. Mary Gaitskill
2. Nina Bouraoui
3.Amelie Nothomb

Bäst utan jämförelse: Graceling av Kristin Cashore och Familjen Mauprat av George Sand. Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht är mycket hemsk och läsvärd; Amelie Nothomb, Elin Wägner och Nina Bouraoui är bra författartips i största allmänhet. Maggie Stiefvater och Mary Gaitskill blev jag synnerligen oimponerad av.
 
Och så skulle jag vilja säga mea culpa och korrigera min ursprungliga lista: Yasmina Khadra är ju alltså inte ett fruntimmer, det var jag som gjorde ett felaktigt antagande om namnet Yasmina. Jag ber om ursäkt.

Familjen Mauprat – läs George Sand

George Sand, alltså! Eller snarare: Aurore Dupin, som hon ju egentligen hette. Varför har jag inte läst henne förut? Familjen Mauprat är en klarsynt roman, med förvånansvärt moderna karaktärer trots att den skrevs på 1830-talet. Och oväntat rolig/oförutsägbar.

\”Min sidenväst och fickorna på den fick mig att minnas att jag var dömd att aldrig mera ta livet av någon.\”

Inte konstigt att Dupin var en skandalernas kvinna, redan innan det där med att hon ibland gick i byxor.

Romanen handlar om Edmée och Bernard, sjuttonåriga sysslingar och de sista överlevande ur en mycket vanryktad släkt av våldsmän och stråtrövare. De träffar på varandra av en slump i samband med en jaktolycka och Bernard blir omedelbart mycket kär. Men Edmée är inte särskilt imponerad och det blir ingen lätt match för Bernard att vinna hennes hjärta.

Det är en så klockren beskrivning av en självcentrerad, obildad tonårskille utan impulskontroll. Han tror att han kan ta vad han vill ha, han blir sur när han inte får som han vill och han vill absolut inte plugga, men när han väl börjar plugga tror han efter två böcker att han vet allt och vet bäst. Självförtroendet är det minsann inget fel på.

Edmée å andra sidan är något mycket ovanligt för sin tid: hon är en tuff tjej som ställer krav. Inte på det mesiga martyrsättet som till exempel Samuel Richardsons Pamela eller Elin Wägners Åsa-Hanna. Tänk snarare omutliga Jane Eyre. Edmée säger till Bernard: hörru din lufs, jag gillar dig visserligen men om du inte skärper dig tar jag hellre livet av mig – eller dig – än kommer i närheten av dig. Och hon menar det!

Naturligtvis mognar Bernard och kommer till insikt, bland annat genom att han deltar i krigen i Amerika och börjar förstå sig på politiken (ledtråd: Dupin drar åt revolutionärt vänster). Det blir ändå inte ett klassiskt lyckligt slut, vilket jag uppskattar. Istället ett par \”oväntade\” (nåja) vändningar precis på slutet.

Det här är en bra bok och särskilt intressant för sin tid.

Om mansbebisar och självrespekt

Det är inte direkt feel-good, att läsa Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe från fantastiska-fruntimmer-boktolvan. Men det var ändå bra läsning.

Elisa är mycket kär i sin man, industriarbetaren. De bor i ett litet hus någonstans i Belgien med sina två barn och Elisa sköter huset och ser till mannens alla (!) behov. När han kommer hem trött från jobbet står maten genast på bordet och Elisa är så rar mot honom fast att han är gnällig och burdus.
Ja, Elisa ställer upp på allt. Till och med när mansbebisen inleder en otrohetsaffär med Elisas yngre syster. Hon tröstar honom när han blir ledsen för att systern tittar åt andra, hon ligger med honom när han blir kåt för att han tänker på systern.
Det här är en förfärlig historia. Bourdouxhe skriver den så bra, så enkelt och okonstlat. Den gör mig alldeles rasande. För det är ju en tidlös berättelse ur verkligheten! Kvinnorna som förr i tiden saknade ekonomiska möjligheter att lämna, kvinnorna som idag saknar självrespekt nog att lämna. De omogna männen som tar sina fruar och flickvänner för givna och behandlar dem som skräp – för att de kommer undan med det. Och detta ständiga daltande med män och mäns egon, all denna onödiga och ovärdiga självuppoffring från kvinnors sida.
Hur kan det upplevas som bättre att leva med en man som Gilles än att leva ensam? Bourdouxhe förklarar det – och ändå inte. Det är en bra bok.

Korpgrabbar: en new-age-historia

Maggie Stiefvater lät som en rolig bekantskap när jag valde henne till boktolvan men det blev något av ett magplask.

The raven boys (finns på svenska med titeln Kretsen) handlar om collegeungdomar och häxeri. Blue är dotter till en spåkvinna och hon har fått veta att den hon älskar kommer hon att döda genom en kyss. Men eftersom hon är tonåring vill hon ändå gärna hänga med det coola pojkgänget från den rika internatskolan i närheten. Tillsammans går de på jakt efter en magisk energilinje som ska leda dem till en walesisk medeltida kung (obs: boken utspelar sig i amerikanska södern, men Wales var tydligen större förr i tiden). Den som väcker kungen ur hans tusenåriga sömn ska få önska sig någonting.

Det är första boken i en serie på fyra titlar och den första boken ger bara upptakten till hur berättelsen sen ska fortsätta. Jag kommer inte läsa vidare, jag gillar inte new-age-anslaget och jag föll inte för karaktärerna eller intrigen.

Elin Wägner om småländska bondmoror

Elin Wägner (fantastiska-fruntimmer-boktolvan) skrev så mycket, mer än jag hade koll på. Bland annat flera romaner om småländsk fattig landsbygd kring sekelskiftet arton-nittonhundra.

Åsa-Hanna handlar om en ung bondflicka som blir sviken av sin barndomskärlek och som istället gifter sig med byns rike handelsman, trots hans rykte som ogudaktig och hustrumördare. Hon tänker sig att hon nog ska kunna ändra honom till det bättre. Klassiskt misstag, allt går åt helvete.

Intressant skildring av logiken och dynamiken i ett litet samhälle. Härligt med den småländska dialekten, om än lite svårbegripligt i början.

Katherine Mansfields noveller

Noveller  av Katherine Mansfield är visserligen en bra novellsamling, men väldigt omfångsrik. Jag är ingen inbiten novelläsare och har svårt att ta mig igenom den här tegelstenen.

Små berättelser om vardagsliv, om hemskheter i mänskliga relationer. Det handlar mycket om ojämställdhet och olika möjligheter för män och kvinnor att freda sig, eller hur olika två parter i ett förhållande kan uppfatta sin relation, från sina helt olika perspektiv.

Bra, läsvärt men för många texter i den här samlingen. Det krävs mycket mer tid för att göra den rättvisa. Kryssar en på listan av fantastiska-fruntimmer-boktolvan.

En mycket, mycket bra bok

Kristin Cashores Graceling (på svenska: ‘De utvalda: tankeläsaren‘) är den första i en serie med tre fristående romaner om samma värld. Ett bra upplägg, om en nu måste skriva trilogier.

Graceling handlar om Katsa, knappt vuxen och redan i tjänst som mördare åt sin morbror kungen. Vissa barn i den här världen föds med särskilda gåvor och Katsa är specialist på att döda. Men någonting skaver och hon blir mer och mer obekväm med att lyda kungens otrevliga order. Hon jobbar därför hemligt på sidan av med egna projekt. När hon räddar en kidnappad gammal man dras hon in i en mycket större härva av mysterier, förräderi och fara.

Detta är en utmärkt bok. Den är visserligen tänkt för tonåringar, men jag läste den med mycket stor glädje. Ett utmärkt feministiskt anslag, en intressant uppbyggd intrig, icke-stereotypa relationer och smarta överraskningar längs vägen. Jag skriver genast upp allt av Kristin Cashore på läslistan och prickar av ett mycket fantastiskt fruntimmer i boktolvan.

Fräls oss ifrån kärleken

Suzanne Brøgger är väl ungefär en dansk blandning av Nina Björk och Kerstin Thorvall, en frispråkig och mycket egensinnig debattör med mycket fokus på kvinnlig sexualitet och behovet av att bryta loss från konservativa familjenormer.

Hennes debattbok Fräls oss ifrån kärleken är del i den Feministiska litteraturkanonen och jag tog med henne i min fantastiska-fruntimmer-tolva eftersom jag var nyfiken på henne som författare.

Det är en samling texter med allt från kritik av kärnfamiljen till funderingar kring varför det inte finns porr för kvinnor. Om mekanismerna som gör att våldtäkt så ofta ansetts vara kvinnans fel och om huruvida det egentligen finns någon uppdelning i offentligt och privatliv.

Bitvis intressant, bitvis föråldrat eftersom hon på sjuttiotalet tvingades gå till storms som pionjär mot saker som nu är hyfsat genomtröskade. Hon är så radikal att det är svårt att hänga med ibland, men det är uppfriskande som hjärngympa även när jag inte håller med henne. Vi är skyldiga de tidiga feministerna som Brøgger stort tack. Vad skönt att vi slipper vara pionjärerna i den här kampen.

Hundstjärnan

Diana Wynne-Jones (fantastiska-fruntimmer-tolvan) var något av en pionjär i fantasygenren, hon skrev framför allt ungdomsböcker om trollkarlar och parallelluniversum och annat fantastifikt.

En god vän tipsade om Hundstjärnan som handlar om bångstyriga stjärnan Sirius som blir dömd att flyga ner från himlavalvet och leva ett liv som hund på planeten jorden. För att bli en stjärna igen måste han hitta en magisk sten. Problemet är bara att Sirius i hundform hela tiden blir distraherad av intressanta dofter, kastade pinnar och löptikar. Han har dessutom hamnat i ett hem där han egentligen inte alls är välkommen och han får stryk av både människor och husets katter.

Det är en berättelse med kraftig doft av sjuttiotal, även om idén fortfarande är gullig och småskoj. Den passar kanske bättre för sin tänkta målgrupp (unga gossar) än för mig och den var nog bättre och mer nyskapande i sin egen tidskontext än vad den är idag.

Hundskadeindex: mycket våld mot hundar.

Svarta kapitel ur mänsklighetens historia

Mary Lynn Brachts Vit krysantemum är inte för känsliga själar. Den handlar om vad den japanska armén gjorde mot koreanska kvinnor under (framför allt) andra världskriget*. Om du inte kan din nittonhundratalshistoria så kan du nog ändå gissa vad för typ av övergrepp det rörde sig om. Mer svårgissat/svårbegripligt är hur pass stort och systematiskt det var. Det handlar om åtminstone ett par hundratusen koreanska, filippinska och kinesiska kvinnor som kidnappades och låstes in som sexslavar åt militärerna.

Vit krysantemum följer två systrar. En dag kommer japanska soldater till stranden där de dyker, och för att rädda den yngre systern offrar sig den äldre. Båda drabbas hårt av skam och skuld på olika vis, men den äldre systern utsätts också för våld på en nivå nästintill omöjligt att föreställa sig. Tyvärr också helt realistiskt och baserat på historiska fakta. Boken är bitvis outhärdligt hemsk, men är ändå läsvärd och det lönar sig att inte ge upp. Det finns en gnista hopp mot slutet, även om det är av ett lite annorlunda slag. Välskrivet och bra att de här kvinnorna inte glöms bort.

*N.b. att detta inte är något unikt för just japanska armén, även om storskaligheten i statligt organiserade övergrepp kanske sticker ut. Krig är livsfarligt, särskilt för kvinnor.