Demens, häxor och mord, 2

Ibland går läsning så hand i hand att en kedjeläsare blir smått snurrig. Giftmördaren av Sharon Bolton har följande ingredienser:

• Medelålders kvinna i livskris
• En mamma som låtsas vara dement
• Häxor, spöken och allmän esoterika
• En mordgåta som inte egentligen är huvudberättelse

Låter det bekant? Det är misstänkt likt Gåtan som jag läslyssnade precis innan. Mycket förvirrande.

Polisen Florence Lovelady är fortfarande traumatiserad från ett seriemördarfall hon löste som ung konstapel. Nu, trettio år senare får hon ett tips av seriemördaren hon burade in. Några barnlik har just grävts upp och någon jobbar hårt för att blanda bort korten och få fallet avskrivet som något från förkrigstiden. Det är det naturligtvis inte alls. Ett mycket mystiskt barnhem måste granskas närmare. Samtidigt smids mordplaner åt höger och vänster och varannan kvinna i byn (och rätt många av männen!) är dessutom häxa.

Jag gillar inte boken. Det är för mycket trams om övernaturliga fenomen. Det spökas och häxas och telekinesas och det tillför skvatt ingenting till berättelsen. Tvärtom, det bara drar ut på intrigen och gör det hela meningslöst och orealistiskt.

Läs Små svarta lögner av samma författare istället, den är mycket bättre.

Annons

Små svarta lögner och en massa strandad val

Ibland liksom krockar läsningen och verkligheten, som den här veckan när jag lyssnade på Sharon Boltons Små svarta lögner och samtidigt möttes av nyheten om 400 strandade grindvalar i Tasmanien.

På Falklandsöarna bor inte så många människor, därför blir det en stor sak när ytterligare ett barn försvinner spårlöst – det är det tredje på lika många år. För naturvårdaren Kathryn är det extra ovälkommet eftersom det stör hennes pågående hämndplaner. Stämningen på öarna blir inte bättre när en stor grupp grindvalar strandar och inte går att rädda – snart är en lynchmobb igång och vill ta lagen i egna händer.

Det är så mycket som bubblar under ytan i den här snyggt sammanflätade spänningsromanen. Ingen är oskyldig men vem är skyldig till de verkliga brotten? Vilka nu det är. Det är klurigt och smart och beskriver hur snabbt det kan gå från lösa antaganden till att folk upplever att \”de minsann vet\”, baserat på skvaller och internetnotiser. Jag gillar boken.