Om mansbebisar och självrespekt

Det är inte direkt feel-good, att läsa Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe från fantastiska-fruntimmer-boktolvan. Men det var ändå bra läsning.

Elisa är mycket kär i sin man, industriarbetaren. De bor i ett litet hus någonstans i Belgien med sina två barn och Elisa sköter huset och ser till mannens alla (!) behov. När han kommer hem trött från jobbet står maten genast på bordet och Elisa är så rar mot honom fast att han är gnällig och burdus.
Ja, Elisa ställer upp på allt. Till och med när mansbebisen inleder en otrohetsaffär med Elisas yngre syster. Hon tröstar honom när han blir ledsen för att systern tittar åt andra, hon ligger med honom när han blir kåt för att han tänker på systern.
Det här är en förfärlig historia. Bourdouxhe skriver den så bra, så enkelt och okonstlat. Den gör mig alldeles rasande. För det är ju en tidlös berättelse ur verkligheten! Kvinnorna som förr i tiden saknade ekonomiska möjligheter att lämna, kvinnorna som idag saknar självrespekt nog att lämna. De omogna männen som tar sina fruar och flickvänner för givna och behandlar dem som skräp – för att de kommer undan med det. Och detta ständiga daltande med män och mäns egon, all denna onödiga och ovärdiga självuppoffring från kvinnors sida.
Hur kan det upplevas som bättre att leva med en man som Gilles än att leva ensam? Bourdouxhe förklarar det – och ändå inte. Det är en bra bok.