Mary Lynn Brachts Vit krysantemum är inte för känsliga själar. Den handlar om vad den japanska armén gjorde mot koreanska kvinnor under (framför allt) andra världskriget*. Om du inte kan din nittonhundratalshistoria så kan du nog ändå gissa vad för typ av övergrepp det rörde sig om. Mer svårgissat/svårbegripligt är hur pass stort och systematiskt det var. Det handlar om åtminstone ett par hundratusen koreanska, filippinska och kinesiska kvinnor som kidnappades och låstes in som sexslavar åt militärerna.
Vit krysantemum följer två systrar. En dag kommer japanska soldater till stranden där de dyker, och för att rädda den yngre systern offrar sig den äldre. Båda drabbas hårt av skam och skuld på olika vis, men den äldre systern utsätts också för våld på en nivå nästintill omöjligt att föreställa sig. Tyvärr också helt realistiskt och baserat på historiska fakta. Boken är bitvis outhärdligt hemsk, men är ändå läsvärd och det lönar sig att inte ge upp. Det finns en gnista hopp mot slutet, även om det är av ett lite annorlunda slag. Välskrivet och bra att de här kvinnorna inte glöms bort.
*N.b. att detta inte är något unikt för just japanska armén, även om storskaligheten i statligt organiserade övergrepp kanske sticker ut. Krig är livsfarligt, särskilt för kvinnor.
Litterärt ofog 