Varför förhandlare bör spela brädspel

Jag har ett så roligt jobb, har jag nämnt det förut? Min chef skickar mig bland annat till förhandlingar i ett av FN-organen där vi diskuterar bästa sättet att minska luftföroreningar i världen. Den här veckan hade jag normalt sett suttit i Geneve i fyra dygn, men nu kan jag leda EU-delegationen klädd i kavaj uppe och gympabyxor/barfota nere, det är fantastiskt.

Lite förenklat kan en väl säga såhär om att förhandla internationellt: det hjälper att ha spelat mycket brädspel i sitt liv.

Att snabbt kunna begripa reglerna, lista ut vad motståndarna egentligen är ute efter, se kryphålen och tänka ut smarta strategier. Tänk alltså inte ett tråkigt monopolspel där folk slår tärning och hoppar fram och tillbaka med små hattar och strykjärn, utan något av de moderna och intelligenta spelen. Kanske Pandemic eller Dead of winter, spel med ett stort mått av samarbete mellan deltagarna, men också en smula konkurrens.

Och så är det ett fångarnas dilemma för vi spelar det här spelet om och om igen med samma deltagare, så fulspel och fusk lönar sig absolut inte. Tvärtom. Bara den som visar att den är pålitlig kommer få titta på de andra spelarnas kort nästa gång…

Om jag någon gång blir chef kommer jag alltid fråga efter brädspelsvana i rekryteringsintervjuerna.

Cluedo på tyska

Vi har en halv klädkammare full med roliga brädspel, bland annat ett klassiskt Cluedo, på tyska, från sjuttiotalet.

Titta, så stiligt! Och reglerna blir bara bättre av den högtravande sjuttiotalstyskan, det lovar jag. Så exakt, så fantastiska bisatsbyggen.

Det var Oberst van Gatow som gjorde det – med strypsnaran, i biblioteket!