Richard Brautigan var poet och novellist, hippie och eventuellt schizofren, en undergroundkaraktär i sextiotalets USA. Han har skrivit mycket om sin hårda och fattiga uppväxt, om livet som white trash i först Washington, senare Kalifornien.
Jag läste delar av novellsamlingen Gräsmattans hämnd. Somligt är mycket bra, gripande och välskrivet. Somligt är bara… jaha. Kanske är det formatet som gör att det inte fastnar hos mig, jag tappar lätt fokus när varje berättelse bara är två-tre sidor lång. Jag tänker att det här är en bok att ha i väskan till kortare bussresor och till köer och väntrum av olika slag. Då är mininovellerna antagligen perfekta att ha till hands.
Litterärt ofog 