Origins

Det ska väl erkännas, jag var rätt skeptisk när nordiska bokklubben valde Dan Browns senaste actionthriller till nästa bok. Men sedan läste jag den ändå i ett svep, med viss motvillig beundran över hantverket. Dan Brown har listat ut receptet för en viss typ av spänningsbok – det är enkla ingredienser men de fyller sitt syfte. Orimligt snygga tjejer, orimligt rika typer, orimligt smarta snillen. Glamour, skandaler, kungahus och märkliga extrema sekter. Vapen dolda på de mest kluriga sätt. Små \”koder\” som läsaren får vara med och lösa och känna sig smart och delaktig. Cliffhangers från varje kapitel till nästa.

Handlingen i Origins är följande: ett datasnille har byggt en ny slags jättedator och genom en AI-simulering kommit fram till ett bombsäkert bevis för att all religion är falsk. Han har dessutom förberett en youtubevideo som kommer att övertyga alla om att han har rätt. Han visar denna video för en imam, en rabbi och en präst, varefter han naturligtvis blir dödshotad. Efter diverse drama måste \”hjälten\” Robert Langdon försöka \”knäcka koderna\” så att den revolutionerande videon till slut kan publiceras och förändra världen för alltid.

Jag köpte inte utgångspunkten: grejen med religion är ju att religiöst folk tror på orimligheterna trots alla fakta som visar motsatsen. Det går inte att ta fram en youtubevideo med nya fakta och därigenom avskaffa all religion. Troende människor funkar inte på det viset. Och därmed blir resten av intrigen ganska svag. Däremot finns det en annan aspekt som växer sig starkare genom boken (inte särskilt oförutsägbart eller svårgissat men jag tänker ändå inte spoila här) och som får en huvudroll i slutscenerna. Den biten är rätt intressant eftersom den antagligen är hyfsat sann. Läs till exempel Stephen Hawkings kommentarer i ämnet.

Det är väldigt roligt med bokklubben! Hade det inte varit för dem hade jag nog aldrig läst den här boken, och det är ju skoj att läsa många olika slags böcker – särskilt när de är så imponerande bladvändiga. Plus att bokklubbsbrudarna är så rysligt trevliga och smarta.

Annons

Tematrio: maj

Maj är mycket bättre än april! Ingen snö! Grillpremiär! Många plusgrader! Vi har byggt ett växthus!

Däremot fick jag omedelbart problem med Lyrans tematrio på temat maj eftersom jag tänkte \”aha, Maj Bylock\”, googlade och kom fram till att jag inte känner igen namnet på en enda av hennes titlar och sannolikt inte alls har läst något av Maj Bylock.

Tillbaka på ruta ett.

Men på ruta ett finns ju förstås Majgull Axelsson, denna fenomenala författare. Till exempel Is och vatten, vatten och is, om tvillingsystrar med familjetrubbel och isseglatser. Alltid mycket djupt och välskrivet.

Om du liksom jag ibland också läser böcker som inte är särskilt geniala men ändå underhållande, då kanske författarparet Rita Mae Brown och Sneaky Pie Brown är något för dig. De skriver en slags mysdeckare där hjälten är en katt! Intrigerna är inte alltid särskilt smarta, men jag säger igen: hjälten är en katt. Läs till exempel Murder, she meowed.

Och så en långsökt rackare: Theresa May är (än så länge) Storbritanniens premiärminister. Hon kommer att gå till historien som kvinnan som skötte Brexit. Och apropå det så har Imre Kertesz skrivit den utmärkta romanen Fiasko. Den handlar om en man som överlevt Auschwitz och den är mycket läsvärd.

Tematrio: träsk och djungler

Dags för tematrio om träsk och djungler.

Jag älskar Djungelboken! Rudyard Kiplings originalsaga alltså, inte Disneys förvrängda barnversion. Den är hemsk och grym och rätt kolonial men så bra och spännande. Pröva noga, o vargar!

Barbara Kingsolver skrev om Kongos djupa skogar i Poisonwood bible. En religiös galning blir skickad som missionär och orsakar djup misär för sin egen plågade familj likväl som för de stackars \”hedningarna\” som han arrogant sätter sig till doms över enbart i kraft av sin hudfärg och tro. Frun och de överlevande döttrarna lyckas till sist hitta en utväg.

Rubyfruit jungle är en underbar uppväxtskildring av Rita Mae Brown. Lesbiska Molly växer upp i en litet samhälle i södra USA, utan att skämmas och utan att be om ursäkt för den hon är. Hon drömmer om New York och storstadslivet, har hett sex och bråkar med sin mamma.

Mycket nöje!

Catch as cat can

…och så läste jag ytterligare en färgglad kattdeckare av författarduon Rita Mae och Sneaky Pie Brown. En katt och en postkontorföreståndare löser mordgåtor i södra USA.

Jag vet inte riktigt varför jag läser dem – själva mordmysterierna är inte särskilt spännande och böckerna är inte fantastiskt välskrivna.

Men bitarna som handlar om katten Mrs Murphy och hennes hundkompis är jättesöta. Kattdetektiven väger liksom upp att resten är skräp. Och så är det lättläst och lättsmält, och sånt behöver en ju också ibland.

Claws and effect

Jag följer ju en serie färgglada kattdeckare – detektiven är en katt och det är en katt som är medförfattare till böckerna.

Senaste titeln jag läste var Claws and effect. Själva mordgåtan var rätt dålig, ärligt talat. Inget vidare mysterium. Men trivsam på något vis ändå.

Jag vet inte vad det är med vissa bokserier som gör att en fortsätter läsa dem fast att de inte egentligen är särskilt toppenbra. Kanske för att det blir så trivsamt att träffa sina \”gamla bekanta\” igen? Det är liksom inget motstånd, inga nya karaktärer att lära känna. Inga stora överraskningar, du vet vad du får.

Jag har redan nästa titel av Rita Mae och Sneaky Pie Brown i läshögen…

Grannens fräsetöj när Tassahunden är utom synhåll

Grannens fräsetöj när Tassahunden är inom synhåll

Kattdeckare: Pawing through the past

En hänsynslös seriemördare härjar på en klassåterträff. En efter en droppar klassens \”coola killar\” av. Vad gjorde de egentligen under gymnasiet som får någon att vilja hämnas tjugo år senare? Det krävs två katter och en hund för att lösa mysteriet.

Rita Mae Brown och Sneaky Pie Brown skriver den färgglada mysdeckarserien om katten Mrs Murphy som löser mordfall i en småstad i Virginia, USA.

Trevliga, bitvis småskojiga, mycket lättlästa. Ett tidsfördriv snarare än något verkligt spännande och intellektuellt. Men det är en katt som är detektiv… Bara en sån sak!

Cat on the scent

Rita Mae Brown och Sneaky Pie Brown har skrivit en lång serie deckare som är annorlunda på det sättet att hjälten/detektiven är en katt.

Jag läste Cat on the scent som är, tror jag, den sjätte i serien. Under en dramatisering av ett slag från inbördeskriget faller skådespelarna som käglor under krutrök och gevärsknallar. Men en av dem reser sig inte upp efteråt… Katten Mrs Murphy och hennes medhjälpare hittar ledtrådar och visar oanade talanger som bland annat involverar en röd Porsche.

De är så söta, de här böckerna, även om de också innehåller tröttsamt mycket politisk propaganda för tea-party-tänkande.

Kvinnofrukt: en vinnarsaga

Rubyfruit jungle, i svensk översättning under titeln Kvinnofrukt är Rita Mae Browns debutroman från 1973.

Det är en uppväxtskildring om unga vackra och kaxiga Molly som växer upp med mycket fattiga adoptivföräldrar i den amerikanska södern. Molly är smart och driven och tar för sig av livet, hon upplever tonårsförälskelser, kniper stipendium för att plugga, möter ny kärlek och tar sig så småningom ända till New York. Hon är envis som synden och går sin egen väg.

Den här ska du läsa om du behöver uppmuntran och en knuff på vägen. En påminnelse om att möjligheterna är gränslösa för den som vägrar lägga sig platt när andra försöker trycka ner en.

Författarduos?

Annikas bokblogg frågar om våra favoriter bland författarpar. Först grubblade jag över om det finns överhuvudtaget NÅGON författarduo som jag skulle sätta bland favoriterna: Sjöwall/Wahlöö – nej, Hellström/Roslund – nej, den där Kepler har jag inte ens tänkt läsa…

MEN!

Sen kom jag på det. Det finns tre par som jag vill slå ett slag för (det gemensamma temat får ni upptäcka själva):

1) Frida och Oscar Hedlund, Mina bästa pinnar. En hunds memoarer. En alldeles underbar bok för alla som älskar hundar. Med foton! Min favoritanekdot: när skatteverket försöker kräva Frida på kvarskatt och vägrar ta argumentet \”men hon är ju en hund\” som en ursäkt, tills husse skickar tillbaka pappren med Fridas tassavtryck som underskrift och ärendet plötsligt försvinner.

2) Rita Mae och Sneaky Pie Brown, serien om Miss Murphy. En katt som är detektiv och som löser mord i en småstad i amerikanska södern. Första boken var toppen, de övriga maler på utan särskilt mycket nyheter men de handlar ändock om en katt som är detektiv, ergo: jag läser dem.

3) Mullehästen och Mullehästens matte. Ok, de skriver i bloggform men jag är säker på att det blir till en bok en dag. En så fantastisk blogg och fruktansvärt rolig och bra skriven. Kolla in den!

Bokslukarens bekännelser: Murder on the prowl

Jo, det blev ytterligare en kattdeckare. Rita Mae Browns Murder on the prowl.

Det gör mig inte så mycket att handlingen har en del logiska luckor, att mordgåtan är uppenbar eller att karaktärerna är alltför många och statiska. Böckerna är ju så färgglada och fina! Och det är en katt som är huvuddetektiven. Och de är rysligt lättlästa.

Den här gången slog det mig också vad det är som gör dem så enkla att plöja – det är strukturen med superkorta kapitel. När varje kapitel är bara 2-6 sidor långt blir det väldigt svårt att lägga ifrån sig boken eftersom man \”bara ska läsa ett kapitel till\”. Slugt! Och mycket bekvämt för läsaren. Fler bokserieförfattare borde skriva på det sättet.