Pearl Buck fick Nobelpriset i litteratur 1938, bland annat för romanen Den goda jorden från 1931. Den handlar om en fattig men flitig bonde någonstans i norra Kina, där torka och översvämningar regelbundet orsakar svält och katastrofer.
Boken börjar med att bonden går och köper sig en slav, förlåt, hustru. Kvinnorna i boken har noll och intet värde, de behandlas som slavar och utsätts för det ena mer horribla än det andra. Jag drar mig för att kalla skildringen feministisk; det kvinnliga perspektivet är varken konsekvent eller tydligt medvetet. Tankarna går ändå snabbt till Mary Wollstonecrafts beskrivning av äktenskapet som ett slags legaliserad prostitution.
Det är en intressant beskrivning av ett hårt livsöde, i all sin otäckhet. Och så uppskattar jag min egen lilla trädgårdstäppa så mycket mer när jag påminns om att jag inte är beroende av den för min överlevnad.
Litterärt ofog 