Måndagskväll och dags för tematrio hos Lyran – idag om lantliga skildringar!
Mo Yan beskriver det hopplösa livet på kinesisk landsbygd i fina romanen Vitlöksballaderna. Det kommunistiska systemet med toppstyrning funkar inte. Den värdelösa överproducerade vitlöken puttrar genom sidorna i takt med att både löken och den politiska ideologin ruttnar och stinker.
Den ryska glesbygden verkar inte mycket muntrare, i alla fall inte om en ska tro Ivan Bunin. Kärnfulla Byn handlar om två bröder med mycket olika syn på det där med arbete. Det är köld, svält, piskor och elände. För att inte nämna råttor.
Vilhelm Moberg gjorde under sin långa livsbana en 180-graders vändning vad gäller synen på landet. I novellen Brodd ur samlingen Berättelser ur min levnad börjar en ung Moberg berätta lyriskt om en idealiserad landsbygd. Här är människan minsann ren och naturlig! Om alla bara bodde på landet skulle allt vara toppen… Det intressanta kommer i ett tillägg på slutet av novellen: den mogne Moberg kommenterar syrligt att efter allt researcharbete med Utvandrarserien är han inte längre dum nog att tro att svenska bondesamhället var sådär fasligt härligt. Tvärtom. Det var sten, kålsoppa, skörbjugg och difteri.
Alla tre är mycket god litteratur! Allt som handlar om elände är inte eländigt, långt därifrån. Men jag är förstås mycket glad att jag inte lever i en kommunistdiktatur.
Litterärt ofog 