Anna Burns Milkman är en hemsk och hemskt intensiv liten berättelse. Den säger så oerhört mycket på liten yta, så hon hade inte ens plats att göra mellanslag och kapitelindelningar. Det är bara att ta ett djupt andetag och dyka ner i textmassan!
Och den dykningen är värd besväret.
Huvudkaraktären \”middle sister\”, mellansystern, är i artonårsåldern och vill hellre läsa böcker än delta i alla politiska komplikationer i hennes kvarter i Belfast, Nordirland, mitt under åttiotalets brinnande konflikt. Hon träffar sin kanske-pojkvän men vill inte formalisera förhållandet och hon läser på offentliga platser utan att bry sig om risken för bilbomber och plötsliga gatustrider. Båda sakerna är ytterst suspekta enligt omgivningen. När en man som kanske är ett mjölkbud, kanske en IRA-aktivist, börjar uppvakta henne går ryktesspridningen igång och mellansystern får ett brutalt uppvaknande ur läsningen.
Det är så mycket med den här boken. Språket. Skildringen av ett liv i ett modernt, lågskaligt inbördeskrig. Könsrollerna. Konsekvenserna av en skvallerkultur.
Det är inte en helt lättläst bok, men den är vansinnigt bra på så många plan. Läs den!
Litterärt ofog 