Wow!
Claire Castillon, alltså!
Novellsamlingen Insekt är inte något för känsliga själar för varje liten berättelse är hemskare än den andra. Allihop handlar om dysfunktionella mor-dotter-relationer och huwa vad hon har många varianter på det temat. Och de är så genialt och utsökt väl berättade.
Mamman som blundar för makens övergrepp på dottern, för det är ju ändå så trevligt att de nu har ett gemensamt intresse. Dottern som kräver att hennes (svårt cancersjuka) mamma ska bete sig lite mer normalt och orka gå på egna ben utan att flåsa så. Mödrar och döttrar som lurar varandrar, missförstår varandra, förgiftar och mördar varandra. Och några som faktiskt tycker om varandra, men ändå har skäl att bli olyckliga.
Helt enkelt strålande. Och jättehemskt.
Litterärt ofog 