Tematrio: saker som flyger

Högt flyga orden, tanken stilla står!

Eller i alla fall ska dagens tematrio flyga högt, tycker Lyran och utropar veckans tema: \”böcker som har något som kan flyga i titeln\”. Ett utmärkt tema!

För då kan jag nämligen tipsa om geniala, galna Audrey Niffeneggers Raven girl. Det är en vacker och sorglig bilderbok om en flicka vars pappa är brevbärare och mamma är en korp. Flickan kläcks ur ett ägg och är inte som de andra barnen. Hon känner sig fången i en människas kropp fast att hon ju vet att hon borde ha vingar… Den är så fin, den här sagan.

Lord of the flies av William Golding är inte direkt fin. Snarare fruktansvärd. Och mycket, mycket läsvärd! Så intressant och så realistisk. Barn är inte små vuxna, barn är små dinosaurier. Empati är en av de sista sakerna som utvecklas i en mänsklig hjärna… Om vad som händer med människor i grupp när alla civilisationens moraliska skyddsnät har försvunnit.

Apropå empati, var det någon som sa Mao Tse-Dong? Vilda svanar av Jung Chang är en ryslig och rysligt bra biografi över tre generationer kvinnor i Kina, före och under kommunistdiktaturen. Gräs är borgerligt! Bestämmer Mao, och alla Kinas studenter skickas ut för att dra upp allt gräs i landet. Istället för att, till exempel, odla mat och bidra till människors överlevnad. Men framför allt: tortyr, avrättningar, osäkerhet och sexuella övergrepp. Beskrivet med en stor portion självrannsakan och ärlighet, samt kärlek till familjen, trots allt.

Annons

Sommarsammanfattning

Annikas bokblogg har börjat med fredagsfrågor igen och när det lottas ut såhär vackra bokaskar (kolla in den jättefina asken som låtsas vara en stor bokatlas, den skulle jag väldigt gärna se på mitt soffbord) så kan jag ju inte låta bli att haka på…

Frågan är kort och gott: vad har vi läst för spännande i sommar?

Jo du Annika, det blev en salig blandning…

Sommarens bästa är nog Caitlin Morans Konsten att vara kvinna, följd av Barbara Kingsolvers Giftträdsbibeln. Caitlin Moran var en fin ny bekantskap som satte ord på en hel massa saker som jag brukar gå och tänka på, fast hon gjorde det på ett mycket roligare och grövre sätt än jag någonsin skulle kunnat göra. Moran är min nya husgud.

Sommarens sämsta är antingen Martina Montelius Främlingsleguanen eller Julian Barnes The history of the world in 10 1/2 chapters. Montelius för att det bara var en språknördigt inbäddad egotripp och Barnes för att den var så vansinnigt långtråkig. (Jag är för övrigt lite bekymrad över att jag inte gillade Montelius, jag brukar ju älska absurderier. Men det här var snarare som att läsa vad heter han nu den där brandorangea skåningen på min svarta lista).

Sommarens längsta är Sigrid Undsets härliga medeltidsdrama Kristin Lavransdotter, den var fin och fyllde ut sina tusen sidor på ett alldeles utmärkt sätt. Perfekt sommarläsning med både böldpest och bergatroll.

Sommarens utmaning var att läsa en bok på norska. Det gick alldeles utmärkt! Jag har lärt mig massa nya ord som lugar (hytt) och bedrift (företag). Per Petterson heter författaren och boken Jeg forbanner tidens elv delar jag med mig av som månadens boktips.

Sommarens mest oväntade läsupplevelse är Georges Rodenbach, Bruges-la-morte eftersom jag trodde att det skulle vara en deckare från sjuttiotalet men istället fick en experimentell roman från slutet av artonhundra. Hupp! Recension har jag inte ännu hunnit skriva.

Sommarens roligaste är utan tvekan Timur Vermes, Er ist wieder da (\”Han är tillbaka\”) som är en svindlande politisk satir om Hitler som tidsresenär i nutiden. Det hjälpte kanske att jag läste den tillsammans med en infödd tysk som kunde förklara vissa fina pikar som jag själv hade missat, men jag tror att de flesta kan ha roligt åt den här boken även utan detaljkunskaper om tysk politik och andra världskriget.

Sommarens mest lärorika är den kinesiska biografin Vilda svanar av Jung Chang. En mycket intressant läsupplevelse. Obs! Gräs är borgerligt! Bra att veta så här de sista veckorna innan valet.

Vilda svanar – Mao måste dö

Jung Chang har skrivit en biografi över sig själv, sin mor och sin mormor, men Vilda svanar är så levande berättad att den känns mer som en roman än en biografi.

Boken tar sin början i mormorns barndom i norra Kina. Hon får fötterna krossade, snörda och vanställda enligt den tortyrliknande traditionen. \”Hjälplöst stapplande kvinnor ansågs erotiskt laddat\” förklarar Chang torrt. De slavliknande förhållandena för en rik mans konkubin beskrivs också i detalj. Mormorn hade det sannerligen inte lätt i livet.

Men värre blir det, för under mammans barndom infaller den kommunistiska revolutionen och Mao kommer till makten. Mamman överlever både det \”Stora språnget framåt\” och \”Kulturrevolutionen\”, till skillnad från miljontals andra kineser. Om än inte oskadd.

Mest intressant är hur Chang själv går från att dyrka Mao som gud till att inse att han både är galen och fullkomligt livsfarlig för hela Kina. Från de små sakerna som att gräs plötsligt anses \”borgerligt\” och alla studenter skickas ut för att dra upp allt gräs i Kina, till de våldsamma massutrensningarna, tortyren och massmorden av både olik- och liktänkande.

Det är en mycket spännande bok! Jag har lärt mig massor. Och under 526 sidor hoppades jag innerligt att Mao måtte dö snart… En biografi som är en bladvändare, sådana hittar jag inte så ofta.

Ps. Vilda svanar är en bok ur den feministiska litteraturkanonen!