Tematrio: fransk, spansk, tysk

Lyran har tematrio ”en tysk, en fransk, en spansk” eftersom hennes dotter är i färd med att välja andra språk i skolan.

Låt mig först börja med att skicka ett tips till alla som funderar på att välja språk: om man inte väljer språk utifrån var man vill turista finns det ett språk som internationellt sett är mycket, mycket mer värdefullt än de andra två och det är franskan. Franska är arbetsspråk i både EU och FN. Tyska är ett bra andrahandsval och spanska är ärligt talat inte alls lika värdefullt men har blivit populärt eftersom det anses vara lättare. Ett ostrategiskt val som många ångrar senare – jag vet för jag hjälper svenska studenter som söker EU-jobb. Inte för att sådana argument antagligen biter på en elvaåring. Men ändå.

Nu till tematrion:

Jag älskar Juli Zeh! Juli Zeh for President! Jag läste just nyligen ut hennes tegelsten Unterleuten om det komplicerade sociala samspelet i en östtysk by med personkonflikter som går generationer bakåt i tiden. Spännande, hemskt, väldigt läsvärt.

Philippe Claudel skriver också bra. Till exempel Les âmes grises (”de grå själarna”) om olyckliga händelser i en liten fransk by i samband med ett flickmord under första världskriget.

Jag känner inte till många spansktalande författare som jag faktiskt har gillat och ännu färre spanska spansktalande… Men Miguel Cervantes Don Quixote håller ju än idag, om än med liten ansträngning. Roligt, sorgligt och väldigt pedagogiskt.

Bonne semaine à tous!

Annons

EU-läsning: topp fem europeiska boktips

Feministbiblioteket frågar efter europeiska boktips – här kommer mina fem favoriter:

Truismes (på svenska: Suggestioner) av franska Marie Darrieussecq är en mycket intelligent liten roman om en kvinna som gradvis förvandlas till en gris eftersom män behandlar henne så svinigt. En otäck och mycket läsvärd berättelse.

Spieltrieb (på svenska: Leklust) av tyska Juli Zeh är också otäck – om två alltför intelligenta ungdomar som tänjer gränserna för det tillåtna i ett maktspel som går alldeles, alldeles för långt. Allt Juli Zeh skriver är intressant, läskigt och mycket tänkvärt.

Le petit fille de Monsieur Linh (på svenska: Monsieur Linh och den lilla flickan) av franske Philippe Claudel är sorglig och rar. En gammal man på flykt från kriget i Vietnam kommer till en storstad någonstans i Europa eller USA. Han har förlorat hela sin familj men han har med sig en liten flicka som han bär så ömt och tar hand om på alla sätt. Hjärtskärande och välberättat, liksom allt annat av Claudel som jag hittills har läst.

Herztier (på svenska: Hjärtdjur) av rumänsk-tyska Hertha Müller beskriver livet i en ofri stat, i Ceausescus Rumänien. Det handlar om identitet, yttrandefrihet, otrygghet och hur svårt det är för en människa som flytt sitt hem att få rota sig på ett nytt ställe. Mycket väl värd sitt Nobelpris!

Ingen kan väl ha missat Utrensning av finska Sofi Oksanen, men om du har det så är det genast dags att göra något åt saken. Oksanen berättar som ingen annan om vår tids slavhandel, den vidriga traffickingen för sexköpare. Dessutom om livet i Estland under tiden som del av Sovjetunionen och om att vara kvinna i en mansdominerad värld.

Och så lägger jag till ett bonusexempel: Timur Vermes: Er ist wieder da (på svenska: Han är tillbaka). En fantastisk satir om politik, underhållningsbranschen och en Hitler som ingen tar på allvar.

Om du läser alla de här böckerna får du en snabb genomgång av vår tids stora europeiska frågor (allt utom klimatproblematiken): sexism och jämställdhet, populism, migration och flyktingskap, yttrandefrihet och demokrati, abdikerade föräldrar samt den gryende högerextremismen på tillbakamarsch.

Tipsen finns förstås också på Feministbiblioteket.se där du också hittar massor av annat EU-läsningsrelaterat den här veckan!

Grå själar

Jag gillar Philippe Claudel! Han är i samma klass som både Le Clézio och Modiano, tycker jag. Han skriver intressanta berättelser. Monsieur Linh och den lilla flickan var enkel och lättläst men mycket gripande, Les âmes grises (\”Grå själar\”) var mer komplex och med många svåra ord. Och känslosam.

Det handlar om en liten by nära fronten under första världskriget. En ung flicka hittas död – vad kan ha hänt? Fördomar, kriget och maktfullkomliga män kommer i vägen för sanningen. Och alltihop är egentligen en berättelse om kärlek, sorg och saknad. Stiligt!

Vive la France

Nationaldagsgratulationer till Frankrike den 14 juli!

Klassiska franska författare finns det gott om: Jules Verne, Alexandre Dumas (äldre och yngre), Molière, Camus, Balzac… (varför nästan bara män?). Bland de något nyare bekantskaperna vill jag tipsa om följande:

Jean-Marie Gustave Le Clézio, fransk-mauritier och nobelpristagare. En berättare av den gamla skolan, äventyrsböcker för vuxna skulle man kanske kunna säga. Läs till exempel Skattsökaren eller Öken.

Francois Mauriac är också nobelpristagare och skriver psykologiska romaner, bäst tycker jag om den mycket intressanta Therese Desqueyroux. Det handlar om en kvinna som försöker ta livet av sin man men som misslyckas och som sedan tvingas leva vidare med honom…

Philippe Claudel skriver kortfattat och kärnfullt, en effektiv berättare om det stora i det lilla. Läs Monsieur Linh och den lilla flickan. En fantastisk liten bok om en gammal man på flykt från kriget i Vietnam, som gör en burdus men vänlig bekantskap i en ny och främmande stad.

För övrigt står både Marie Darrieussecq, Suggestioner och Nina Bouraoui, Enstörig på läslistan. Kanske har jag hunnit med dem inför nästa nationaldagsfirande.

Monsieur Linh och den lilla flickan

Nyligen läste jag ut en alldeles fantastisk liten bok: Monsieur Linh och den lilla flickan av Philippe Claudel. Rekommenderas varmt!

En kort, mycket lättläst berättelse (utmärkt som lästräning på franska!) om den gamle Monsieur Linh som flyr från ett sydostasiatiskt land, kanske Vietnam under kriget. Han är den ende överlevande från en nedbränd by. Han fann sin son och sonhustru döda i risfältet och flyr nu med sitt nyfödda barnbarn. Han möter en oväntad vän i det nya, främmande landet.

I all sin enkelhet är detta en av de mest gripande böcker jag läst på sistone. Jag tänkte på Monsieur Linh i dagar efter att ha läst ut den. Även om man anar vändningen på slutet är det en skickligt uppbyggd historia.

Claudel får tio poäng av tio möjliga!