Spännande! Storslaget! Sexistiskt.

James Clavells Tai-Pan är en sån där bok en läser med något kluvna känslor. Jag har läst den ett antal gånger, den är väldigt spännande och fascinerande. Men också: irriterande machosexistisk emellanåt.

Dirk Struan är genial och hänsynslös. Han är Tai-Pan, den ledande ledaren för det största av de brittiska handelshusen som gör affärer med Kina. Året är 1841, te och kryddor byts mot opium och riskerna – men också vinsterna! – är skyhöga. Struan har just manipulerat den brittiska guvernören att anlägga Hongkong. Där de flesta andra ser en sketen stenö ser Struan en möjlighet att få ett fotfäste in i Kina… Men han har bittra fiender. Bland dem sin egen son.

Det är storslagna intriger: krig, handel och kärlek. Pirater och spioner, älskarinnor och förrädare. Diplomati och utrikespolitik på hög nivå, affärsuppgörelser om allt från småsaker till miljardbelopp. Tai-Pan smider komplicerade planer och spelar ett högt spel, vilket naturligtvis gör honom till en fullständig skitstövel. En kan beundra karaktären – men en skitstövel är han.

Det är ju nämligen det där med sex, jämställdhet och hyckleri. Struan attackerar amerikanska slavhandlare, men han har inget problem med kvinnor som handelsvara för sex. Han motsätter sig allt våld mot besättningen ombord på hans båtar, men han smiskar gärna sin (mycket yngre) flickvän med ett tillhygge. Han är gullig och tillgiven mot sin älskarinna men han spelar också maktspel med henne och tål inte att hon skulle ha övertaget i deras relation.

Om en kan ha två tankar i huvudet samtidigt, då är den här boken enormt underhållande. Och ganska irriterande.

Det är eventuellt inte sista gången jag läser om den.

Shōgun

Jag har läst James Clavell’s Shōgun minst tre gånger, kanske fler. Och nu läste jag den igen, för den är så härlig och storslagen och intrigerna är fantastiska och komplicerade.

Skeppet Erasmus går på grund strax utanför den japanska kusten i en storm. Året är ca 1600 och Erasmus är det första brittiska/nederländska skepp som lyckats ta sig till östra Asien, där portugiserna och spanjorerna dittills haft monopol. Kapten James Blackthorne överlever och blir genast indragen i en japansk maktstrid mellan de två krigsherrarna Toranaga och Ishido som spelar ett gigantiskt och våldsamt schackspel med hundratusentals civila liv som insats på båda sidor.

Det är lite av en uppfostringsberättelse: britterna kommer med bristande hygien och impulskontroll och beter sig som – och blir behandlade som – treåringar. De får lära sig den hårda vägen att den brittiska kronan inte är världens enda, största eller äldsta civilisation.

Det är inte en historiskt korrekt roman, inte alls. James Clavell är inte världens bästa Japanskildrare. Eller kvinnoskildrare. Han vet inte så jättemycket om sex. Men berättelsen är fantastisk och mycket underhållande! Maktspelen! Vändningarna! Alla de olika karaktärerna och deras privata mål och ambitioner som pusslas ihop av geniale intrigmästaren Toranaga. Jag älskar boken.

Tai-Pan

Apropå Shôgun och Asientema: jag omläste just en bok ur hyllan: James Clavells Tai-Pan. Jag älskade den här boken som yngre och har läst den både en och två och antagligen fyra gånger tidigare.

Det handlar om den brittiska koloniseringen av Hongkong under artonhundratalet och de handelskrig som pågick då mellan världens stormakter. Huvudpersonen är Tai-Panen, ledaren, för den stora handelskoncernen Noble House. Han är ett mossigt machoideal som tar stora risker, dominerar alla människor i sin omgivning och naturligtvis får kvinnor på fall en masse. Men han har också en annan sida – han är genuint förälskad i en kinesisk kvinna och ligger inte runt med andra fast att han får gott om tillfällen. Han ser kineserna som värdiga motparter, inte som främmande undermänniskor. Och han har en plan som går långt bortom de egna handelsstrategierna…

Det är en spännande actionberättelse full av politik, strategi och kluriga tvister. Jag tänker flera gånger under läsningen att det här skulle bli en utmärkt TV-serie (googlade och fann att det faktiskt blev en film under 80-talet).

Den höll för omläsning, även om jag är lite less på just den här hjältetypen. Jag älskar slutet.

Tematrio: Asien

Lyrans tematrio denna vecka är asiatiska kulturyttringar men eftersom böcker är i princip den enda kultur jag sysslar med så får det bli tre boktips, precis som vanligt.

Mohsin Hamid: Den ovillige fundamentalisten är en berättelse i monologform om en ung pakistanier som desillusionerad återvänt till Lahore efter att ha försökt leva ett liv i USA. Men livet som muslim i efterdyningarna av elfte september var inte så enkelt. Om hur människor påverkas av sina medmänniskor.


Jamilia är en annan slags roman – en kärlekshistoria med förhinder av kirgisiska författaren Chingiz Aïtmatov. Om starka, självständiga Jamilia som bestämmer sig för att lämna sin man för någon hon verkligen älskar.
Och slutligen, ett boktips ur omläsningshögen: Shôgun av James Clavell. Politiska intriger och strategier, äventyr och action. Om en britt som på tidigt 1600tal råkade stranda sitt skepp i Japan och som blev en bricka i ett storslaget maktspel. Spännande och vacker och mycket intressant om japansk medeltid. Blev också en framgångsrik TV-serie. (Jo jag vet, det är inte en asiatisk bok utan en bok om Asien, men nu blev det så här).

Tematrio: familjekrönikor

Veckans trio går på temat familjekrönikor. Ska man nämna Buddenbrooks? Familjekrönikornas familjekrönika. Nej, jag tror att jag tar tre andra:

Salman Rushdie, Morens sista suck är en av mina favorittitlar bland Rushdies många romaner. Den är rolig, skruvad och absurd, om en galen indisk familj i kryddbranschen. Slutet går helt överstyr, men fram tills dess är detta en egensinnig, humoristisk bok med ett alldeles eget, mycket färgglatt språk.

Majgull Axelsson, Slumpvandring, om tre generationer kvinnor som inte haft det lätt. Om livet i fattiga arbetarhem, om skam och skuld och flickors utsatthet i olika tider (tiderna förändras, de sexuella övergreppen består).

James Clavell, Tai-pan, är en enormt spännande bok, tyvärr med actiongenrens usla, usla sexscener. Men oerhört fängslande om maktspelet kring grundandet av Hongkong och fejden mellan två familjeföretag som slåss om kontrollen över tillgångar, handelsrutter och insiderinformation. Clavell är mest känd för Shogun som är ett mästerverk, men Tai-pan har minst lika smarta intriger och oväntade vändningar. Tai-pan täcker in två generationer, sedan följer de fristående fortsättningarna Gai-jin och Noble house om Tai-panens ättlingar.