Alla hjältar blir förlåtna

Chris Cleave skrev de mycket bra romanerna Gold och The other hand. Sedan skrev han den inte särskilt bra romanen Alla hjältar blir förlåtna.

Jag lutar en smula åt ordet pekoral men kanske är det inte riktigt så illa. Kanske är det bara en riktigt tråkig bok med alltför sliskig intrig.

Ung kvinna försöker ta värvning under andra världskriget och blir lärare/ambulansförare under blitzen. Hon träffar en stilig man, inleder ett förhållande. Stiliga mannens ännu stiligare kompis blir också kär i unga kvinnan. Aj aj aj, triangeldrama. Blitzenscenerna är bitvis bra, men är alldeles för mycket utblandade med massor av ointressanta personporträtt och blandade karaktärer med oklart existensberättigande i boken.

I efterordet kommer förklaringen: Cleave har försökt skriva om sin farmor och farfar, fast i romanform. Vad synd att han inte istället satsade på en romanintrig som hade mer att komma med.

Hundskadeindex: kriget är inte bra för någon, framför allt inte för hundarna som blir uppätna.

Annons

Tematrio: hemligheter

Lyrans tematrio handlar idag om hemligheter. Väl skrivna hemligheter kan bli fantastiskt bra romaner! Till exempel Jane Eyre, vilken fantastisk hemlis och vilken bra berättelse det blev av den.

Men jag kanske inte kan ta Jane som exempel i varenda trio (varför inte, egentligen?), så jag satsar på tre andra titlar idag:

Chris Cleave har skrivit flera bra böcker, bland annat Gold på det lite otippade temat familjeproblem + sportcykling. Tre elitcyklister på OS-nivå trasslar med komplicerade relationer och ett mycket sjukt barn. Samt en hemlis som jag inte tänker spoila för er. Läsvärt! Dessutom verkar ens egna middagsmenyer så mycket bättre efter att ha läst om alla millimeterberäknade ris med russin som de där sportfånarna tydligen måste äta för att ta sig till OS.

Getingfabriken av Iain Banks är också mycket svår att beskriva utan att ge bort för mycket av överraskningarna. Det handlar om en mycket, mycket störd ung person som har till hobby att plåga getingar (och en del andra djur med för den delen). Så bra, så förfärlig.

Och så har vi ju Kazuo Ishiguro, Never let me go, en oerhört gripande dystopi om ett barnhem där det gradvis uppdagas att allt inte alls är som det borde vara. En slags cross-over mellan medicinsk sci-fi och klassiskt brittiskt internatskoledrama. Läs den!

Tematrio: minnesvärda mammor

Dagens tematrio handlar återigen om mammor – minnesvärda sådana. Jag har plockat tre exempel som inte är av muminmammetyp:

Medea av Euripides är en grym pjäs om en stackars kvinna som behandlas riktigt illa av sin man, Jason. I ångesten, och som hämndaktion, slår Medea ihjäl de gemensamma barnen. För det är nämligen inte alltid barnets bästa att vara hos den biologiska mamman.

Moderskap är inte heller bara lycka och blombuketter. Att föda barn är en av de farligaste sakerna en kan syssla med, fortfarande, i stora delar av världen. Ta till exempel Kristina i Sista brevet till Sverige av Vilhem Moberg. Hon föder till döds, bokstavligen.

Föräldraskap kan vara många saker och jag tänker inte berätta mer om vilka aspekter som diskuteras i Chris Cleaves spännande Gold om ett triangeldrama i extremsportmiljö. Det går nämligen inte att berätta utan att ge bort trista spoilers. Och det vore synd, för boken är mycket bra! Läs den.

I övrigt är det här en kul sammanställning av dumheter folk gärna vräker ur sig till såväl oss barnfria som till de barnlösa, i båda fallen lika korkat.

Tematrio: pappor

Lyrans tematrio denna vecka gäller farsor, fäder och pappor.

Jag har tre böcker på förslag (förlåt, jag ljuger, det är många fler):

1. Den trasiga pappan
Thomas Bannerhed fick Augustpriset för romanen Korparna där en pojke på leriga landsbygden oroar sig för sin far som drabbats av psykisk sjukdom och vacklar just vid kollapsens rand. Ledsamt och sårigt och en hel del om fågelskådning också.

2. Den tyranniske fadern
I Barbara Kingsolvers tegelsten Poisonwood bible släpar en galen missionär med sin fru och sina döttrar till Kongo strax innan självständigheten. Han är en fundamentalist av det mest brinnande slaget och hotar både den tilltänkta församlingen och den egna familjen med helvetet i tid och otid. Han lyssnar inte till någon, han tar gärna till våld, han är familjens envåldshärskare och hade det inte varit för att mamman till slut slår sig fri hade alla döttrarna strukit med på kuppen.

Bonusexempel: Chimamanda Ngozi Adichie, Lila hibiskus. På temat fundamentalistiskt kristna fäder som i religionens namn torterar sina barn.

Bonusexempel 2: Roger Martin du Gard, Les Thibaults. Dito.

(När jag tänker efter är litteraturhistorien smäckfull av den här typen av tyrannpappor! Så deppigt. Låt oss gå över till en trevligare kategori).

3. Pappan som faktiskt är en riktig förälder
Tack och lov finns det också strålande böcker om moderna, duktiga fäder som tar sin föräldraroll på allvar. En av de finaste jag läst på sistone är Gold av Chris Cleave. En pappa (och en mamma och en bonusmamma) kämpar för att ge sin mycket sjuka dotter ett rimligt liv. De planerar sitt liv i detalj för att klara både leukemin och sina respektive karriärer som elitcyklister. En jättefin pappaskildring som jag hoppas blir allt vanligare i takt med att de manliga kompetenta föräldrarna blir fler än de rabiata hustyrannerna och de omogna barn-männen.

Bonusexempel: Tove Jansson, Pappan och havet. Även om han sannerligen inte bidrar med hälften av föräldraarbetet så är Muminpappan i alla fall en vänlig själ som bryr sig om sina telningar.

Tusan, jag har massor med fler exempel med andra slags pappor, till exempel det här och det här och det här och det här, det borde kanske ha varit en tematio istället…

Lättspoilade böcker

Annikas fredagsfråga handlar om böcker med stor spoilersårbarhet: vilka böcker ska en veta så lite som möjligt om innan läsningen?

Jag har två exempel:

• Iain Banks, Getingfabriken. En bok som är väldigt svår att berätta något om utan att sabotera för nästa läsare. Möjligen bör presumtiva läsare veta att den är jättejättehemsk, så att den som är känslig kan välja en snällare bok eller se till att ha någon att hålla i handen.

• Chris Cleave, The other hand. Här finns en massa vändningar i intrigen och det blir svårt att summera utan att ge bort för mycket av spänningen. Men det är en mycket läsvärd bok. Bland annat om det inhumana europeiska asylmottagandet. Läs den!

Chris Cleave: Gold

Cleave skriver spännande böcker. Jag gillade The other hand och nu fick jag läsa Gold också tack vare den europeiska bokklubben.

Gold är en spänningsroman i idrottsmiljö, lite ovanligt men väldigt smart. Två kvinnliga proffscyklister har tränat och tävlat med och mot varandra sedan tonåren. Nu närmar sig deras sista chans innan idrottskarriären är över: OS i London. Och konkurrensen blir hårdare än någonsin.

Det handlar om att offra vissa saker för att vinna andra. Mer går knappt att säga utan att förstöra alla överraskningarna i boken!

En smart, sorglig och fascinerande bok. En bladvändare. Mycket läsvärd.

The other hand / Little Bee

Dags för ett boktips: The other hand av Chris Cleave. Lustigt nog har den i svensk översättning fått den US-amerikanska titeln (jo, de \”översatte\” titeln inför utgivning i USA) Little Bee. Vän av ordning tycker att om man ska översätta en titel ska det vara till det egna språket, att bara byta ut titeln på samma originalspråk gills inte.

Men det var inte det jag ville säga egentligen. Boken är nämligen jättebra. Läs den!

Ett brittiskt par åker på äventyrssemester i Nigeria. De hamnar obetänksamt lite för nära den våldsamma konflikten med oljeanknytning i Nigerdeltat. Något händer på stranden, något som kommer att förfölja dem resten av livet.

En ung flicka med starka skyddsskäl söker asyl i Storbritannien och hamnar på en flyktingförläggning, migrationspolitikens mörkaste bakgård.

Det brittiska parets och den asylsökande flickans vägar korsas, på flera sätt.

Mycket spännande, sorgligt och väl berättat. Dessutom – Chris Cleave har gjort sin research. De detaljerade och skrämmande beskrivningarna av livet på flyktingförläggningen bygger på verkliga förhållanden och händelser. Intressant och fruktansvärt.

Om mod, skuld och mänskliga möten. Många poäng av få möjliga.