Genevieve Cogman har skrivit något som vid första ögonkastet såg ut som den perfekta boken för mig: The invisible library.
Världen består av en stor mängd parallella universum och de är alla sammanbundna via ett magiskt bibliotek. Bibliotekarierna är en slags universums superhjältar och de skickas på farliga uppdrag för att rädda unika och hotade böcker. Irene är fortfarande bara en junior bibliotekarie och blir något förvånad när hon skickas med en praktikant till en särskilt farlig värld där det finns både magi och en superskurk. Där möter hon vampyrer, cyborgalligatorer, en gentlemannadetektiv och en snygg men livsfarlig slags fé. För att inte tala om praktikanten som visar sig ha hemliga sidor.
Som upplagt för en riktigt bra bok precis i min smak! Ändå är det någonting i genomförandet som skaver. Jag gillar inte romanen alls så mycket som jag trodde att jag skulle men har svårt att sätta fingret på varför. Det är någonting i antingen språket eller gestaltningen som borde ha jobbats igenom mer. Jag fick till exempel läsa igenom slutet två gånger för att förstå vad som egentligen hände.
Inte dåligt, men inte riktigt så bra som den nog hade kunnat vara.
Litterärt ofog 