Note to self: om de små pigga citaten på bokomslaget är signerade chicklittmarodörerna Marian Keyes och Lucy Diamond, då är boken antagligen inget för mig.
Jag tror att jag plockade Rowan Colemans The summer of impossible things för att baksidestexten påstår att den påminner om min favoritbok Tidsresenärens hustru.
\”Påminner\” betyder i det här fallet att det pågår tidsresor i båda böckerna. Slut på likheter.
Luna Sinclair och hennes syster reser till New York för att ta hand om dödsboet efter sin mamma som nyligen tagit livet av sig. På plats i mammans barndomshem uppdagas MÖRKA HEMLIGHETER och dessutom upptäcker Luna att hon kan resa i tiden till precis de dagar 1977 då de MÖRKA HEMLIGHETERNA utspelade sig. Hon kommer på att hon kommer att kunna rädda sin mamma! Men priset för det skulle i så fall vara att hon själv aldrig föds, det vill säga att hon kommer att försvinna.
Det är en god idé, det finns ett feministiskt anslag som jag gillar och det blir ett par intressanta vändningar framåt slutet av boken. Tyvärr faller det ändå på den banala dialogen och den magra gestaltningen. Det är ett kuddhav av känslosamma utbrott och onödigt tramsig romantik. Det är orimligt vurmande för alternativ livsåskådning, läs: humbug. Det är inte en toppenbok.
Litterärt ofog 