Temapark: medeltiden

Jag läste Timeline av Michael Crichton – ni vet, författaren bakom Jurassic Parc och Det stora tågrånet.

En galen miljardär-entreprenör utnyttjar en svaghet i kvantfysiken för att bygga en slags tidsmaskin. Han har nämligen en storslagen idé om att kunna sälja tidsturism. Problemet är att manicken funkar lite sisådär. Ett gäng forskare fastnar i medeltiden och behöver lista ut hur de ska kunna ta sig tillbaka. Synd bara att de har råkat landa mitt i hundraåriga kriget…

Vetenskapssnacket är naturligtvis ren rappakalja. Han hade gärna fått gå in lite mindre i detalj på hur fysiken funkar – det hade nog varit lättare att svälja om han helt enkelt hade hävdat att de lyckats uppfinna tidsresor och inte försökt förklara hur.

Det är en milt roande, dock väldigt förutsägbar historia. Den är skriven som om Crichton hade ett filmmanus i tankarna, med målande actionscener och mer fokus på det visuella än på karaktärernas inre och utveckling. En kul idé.

Hundskadeindex: liten hund får gaffel i baken

Döden från rymden

Bok med aktuellt tema: virus med okända egenskaper och en kamp mot klockan att stoppa spridningen och hitta ett botemedel.

Michael Crichton skrev böcker med storfilmsambition, som Det stora tågrånet och Jurassic parc. Döden från rymden är nästan som att läsa en film och det är lätt att tänka sig berättelsen som en actionthriller med Sean Connery och Tom Cruise i rollerna.

En satellit landar på jorden och blir upplockad av några nyfikna bybor. När NASAs team kommer fram till platsen är alla byborna döda. Ett gäng forskare sätts omedelbart i en högsäkerhetsbunker med all möjlig och omöjlig vetenskaplig utrustning och uppdraget att lista ut hur rymdviruset funkar. Rymdbunkern är förstås utrustad med en liten atombomb som genast ska förstöra hela anläggningen med forskare och allt om viruset skulle råka rymma.

Spännande på många sätt men slutet är en stor besvikelse på minst två sätt och det redan innan genusperspektivet ens är nämnt.

Crichton skriver mansböcker för män om män och de enda kvinnliga karaktärerna är små sexiga sekreterare vars enda uppgift är att bli glodd på av de manliga huvudpersonerna som förstås fäller opassande kommentarer om deras stjärtar. Otroligt tröttsamt och irriterande. Ni män, blir ni inte arga när alla män i den här typen av böcker framställs som sådana jubelidioter? Blir ni inte oroliga att folk ska tro att män generellt är sådär korkade och ociviliserade?

Det stora tågrånet

Michael Crichton är en sån där äventyrsromanförfattare som spottat ur sig manus efter manus, alla perfekt lämpade att bli blockbusterfilmer. Det var till exempel han som skrev boken som blev Jurassic Parc och hans romaner sveper över alla möjliga äventyrsteman, från blodtörstiga vikingar till tidsresor till företagsspioneri och katastrofvirus från yttre rymden. Allt tyvärr i en rätt grabbig ton.

Det stora tågrånet är en hårdkokt variant av Jönssonligan, eller kanske en Ocean\’s eleven fast med viktorianska kulisser.

Det är artonhundratal, London. En gentlemannatjuv snedstreck kriminellt geni ger sig den på att utföra världens mest omöjliga kupp: att knycka ett stort lass guld från ett tåg, i farten, utan att någon märker det. Guldet är förstås inlåst i oinbrytbara kassaskåp och bevakat av vakter ombord på tåget. Men storboven har en genial plan i många steg.

Det är underhållande och lättläst, trots det lite träiga sjuttiotalsupplägget.