Jessa Crispin har inte tänkt igenom saken ordentligt

Feministbiblioteket kallade till virtuell bokcirkel om Jessa Crispin, Why I am not a feminist. Jätteintressant! För oj, vad jag hade åsikter om den här boken.

För det första: den är rörig, den är dåligt underbyggd med fullt av svepande generaliseringar och jag håller inte med om utgångspunkterna.

Till protokollet: Jessa Crispin är socialist. Det är inte jag. Hon säger att hon inte vill kallas feminist eftersom en massa medelklasskvinnor kallar sig det och begreppet därför förlorat sitt värde. Hon kallar den breda feminismen för självisk och anklagar feminism för att ha blivit en urvattnad trend som bidrar till ett kapitalistiskt samhälle. Därför är hon inte feminist, enligt sig själv.

Jag håller inte med. Jag blir också irriterad när folk kallar sig feminister utan att verka ha reflekterat över vad det innebär, men det betyder inte att jag inte är feminist själv utan att jag måste ställa frågan \”vad menar du med det då\” eller \”så vad gör du för att bidra till jämställdhet\” – och hjälpa trendfeministerna att börja tänka och tänka efter.

Låt oss göra jämförelsen med medborgarrättsrörelsen och kampen mot rasförtryck. Skulle det ha lyckats bättre om inte den stora majoriteten hade ställt sig på den liberala sidan? Hade det verkligen varit bättre om bara de riktigt radikala drev frågan? Jag tror knappast det. Och jag tror inte det vore bättre om bara de mest radikala tilläts tala för jämställdhet och feminism. Ju fler desto bättre, det är så normer förändras.

Däremot har Crispin ett par andra poänger. Det här med att så många tar avstånd från feminismens tidiga frontfigurer – vad ska det vara bra för? Varför är det så många som lägger in idiotiska brasklappar av typen \”jag är feminist men det betyder ju inte att jag har hår under armarna, haha\”. Om du väljer att lägga din tid på att raka bort kroppshår istället för att läsa böcker får du väl göra det, men låt bli att bygga på sådana puckade normer med den typen av kommentarer.

Jag är också till stor del med på Crispins linje om \”outrage feminism\”, de åsiktsstormar som kommer och går kring offentligt uthängda män som drumlat sig. Nu talar vi inte om de klarlagda fallen av grova sexuella övergrepp som ibland kommer fram, utan om folk som får lämna sina jobb efter att ha fällt en korkad kommentar eller ett dåligt skämt. Rättsstatens principer ska gälla alla, även män. Straff ska utdelas rättssäkert och proportioneligt. Vår energi behövs för verkligt viktiga kampanjer, inte för små hämndlystna drev. Män är inte fiender och alla kvinnor är inte likadana (eller nödvändigtvis goda).

Men så kommer vi tillbaka till det där med socialismen. Crispins huvudkritik är nämligen denna: feminism idag är inte bra för den tar inte hänsyn till klass lika mycket som till kön.

Kära Jessa Crispin, det är ju det som är hela grejen med feminism. Feminism handlar om jämställdhet oavsett kön. Dessutom har vi liberalism och socialism som på olika sätt handlar om individers ekonomiska frihet och jämlikhet (men på olika vägar). De går utmärkt att kombinera, du kan mycket väl vara både liberal och feminist eller socialist och feminist. Det går nämligen att kämpa för flera olika saker parallellt. Jag kan både vilja rädda vargen och avskaffa kungahuset. Det betyder inte att jag anser att alla republikaner måste vara rovdjursvårdare. Eller att jag tror att en jägare inte kan vara mot monarki. Det är olika saker, och det går att hålla isär dem. Kampen för jämställdhet kan inte alltid stå tillbaka för kampen mot fattigdom, då kommer vi aldrig framåt. Och även vi bespottade medelklasskvinnor har både rätt att engagera oss och en viktig roll att spela, eftersom medelklassen är så viktig som normsättare i samhället.

Feministbiblioteket, om du läser detta: var inte orolig, jag har mycket, mycket mer att säga om den här boken…

Annons