Ibland dyker det upp böcker i min läshög och jag har ingen aning om hur de hamnade där. Justin Cronins The passage är en sån. Måste ha haft ett mycket öppet sinne i bokaffären vid något tillfälle.
Det är nämligen en tämligen fet (860 sidor) vampyrapokalyps. US-amerikansk militär experimenterar med ett nytt slags vampyrvirus som ska bli ett biologiskt massförstörelsevapen. Men – oops! – viruset rymmer och inom bara några år är större delen av USA:s (kanske världens) befolkning nästan helt utplånad. Bara här och var finns kolonier av människor kvar, kämpande för sin överlevnad.
Det kommer en del intressanta vändningar och berättelsen utvecklas i ganska rapp takt. Men den är alldeles för lång. Dessutom finns det för många lösa trådar som aldrig förklaras eller följs upp. Och så är det så tjatigt med intrigmekanismen \”the Chosen One\”: en enda person som är ödesbestämd att rädda världen.
Det har varit många virus och postapokalyptiska katastrofromaner på sistone. Och då har jag inte ens börjat peta i zombiegenren. Är det månne klimatkrisen som gör författarna så pessimistiska?
Litterärt ofog 