Kiss kiss

Jag läste om en gammal favorit ur bokhyllan: Roald Dahls novellsamling Kiss kiss med elva hemska små berättelser för vuxna. Det är ganska makabert, en hel del små ljuva mord och flera bittra, misslyckade äktenskap där parterna till slut hämnas gruvligt på varandra.

Bland höjdpunkterna finns Parson’s pleasure om en antikhandlare som är fantastiskt slug när han lurar av folk deras dyrgripar. Lite för slug, faktiskt – han lyckas övertyga en man om att sälja den extremt värdefulla gamla byrån han har för bara tjugo pund. Medan han går ut för att köra fram bilen tänker säljaren att det inte är värt att anstränga sig för att trixa ut en så billig skruttbyrå genom den smala dörren och tar fram en yxa…

Pig är otäck på ett alldeles särskilt sätt. En ung pojke växer upp som vegetarian med sin faster men hamnar till slut i storstan, alldeles för naiv och oskyldig för sitt eget bästa. Han blir omedelbart blåst på alla sina pengar, upptäcker hur smaskigt det är med bacon och får därefter en lite för närgången rundtur i ett riktigt skumraskslakteri.

Men min favorit är nog ändå The way up to heaven om en äldre dam som plågats av sin mobbare till man ett helt äktenskap – och till sist får en alldeles särskild chans att ge igen. Härligt hemsk och rolig.

…

Djurskadeindex – varning!

Annons

Mer Roald Dahl: om prokrastinering

Tänk, till och med min hjälte Roald Dahl ägnade sig åt att skjuta upp jobbet emellanåt. Synd bara att tricket inte funkar på mitt jobb – blyertspennor har jag inte sett på åratal, än mindre en pennvässare.

Från Thames Television via Youtube

Roald Dahls skrivarlya

Någon tipsade om den här gamla videon där Roald Dahl (for President!) berättar om sin fantastiska lilla skrivarlya. Kolla hur fint han har fixat fåtöljen! Och mysig filt och fotpall.

Så här vill jag också ha det på jobbet.

Tematrio: rädsla

Lyran har halloweenfeeling och sätter \”rädsla\” som veckans tema – tre böcker som verkligen skrämt dig?

Som knappt tonåring läste jag Roald Dahls urläskiga skräcknovell Pig om en pojke som hamnar på något slags studiebesök på ett slakteri… Jag hade förskräckliga mardrömmar under lång tid men det betydde naturligtvis inte att jag slutade läsa Roald Dahl. Tvärtom.

Jag ska precis börja på något som verkar mycket skrämmande: Arlie Russell Hochschilds Strangers in their own land. En sociologisk undersökning av Donald-Trump-väljare i amerikanska södern. Återkommer i frågan.

I genren psykologisk thriller ligger Gillian Flynn väldigt bra till. Jag läste Mörka platser som är riktigt, riktigt otäck. Gone girl har jag inte läst, däremot sett som film, och den är ruggig den med.

Och ett bonusexempel som visserligen är lite läskigt i sig själv men som framför allt handlar om rädsla: Erik Helmerson, Den onödige mannen. Om dagens medelålders män som går omkring och är så rädda, men som känner sig tvingade att dölja det för att inte tappa ansiktet. Stackars, stackars drullar.

Stora vänliga jättar

Jag blev tvungen att kvalitetskontrollera SVJ också. Den var lika bra som den skulle vara.

Dessutom påmindes jag om att det är därifrån två av mina favoritord kommer: snosmos och flickeflarn.

Matilda: kärt återseende

Min brorsdotter ska få en Roald Dahl-bok av mig, men så tänkte jag att det kanske ändå är bäst att kvalitetskontrollera boken lite innan jag ger den vidare.

Som tur var är Matilda fortfarande precis lika bra som jag mindes den.

En bibliotekarie som heter Fru Gudomlig, bara en sådan sak.

Tematrio: barnböcker

Lyran har tema barnböcker i veckans trio. Länge sedan för mig men ändå passande eftersom mina syskon har ynglat av sig och jag därför har faster/moster-plikter när det gäller att fördela läslistor och bokpaket. En värdig uppgift!

Jag rekommenderar alla Roald Dahls barnböcker men kanske framför allt Matilda. Där finns så mycket att lära sig: om fusk med varvmätaren på gamla bilar, om hur en ödla och ett vattenglas kan kombineras med intressanta resultat och om hur oerhört, oerhört viktigt det är att läsa många bra böcker.

En goding jag hittade rätt nyligen är Tvillingarna Thorntwaites testamente av Gareth P. Jones. Om två unga föräldralösa syskon som ägnar dagarna åt att hitta på kreativa nya sätt att försöka ha ihjäl varandra. Mörk humor när den är som bäst, och precis lagom spännande för någon i säg elvaårsåldern.

Detsamma gäller Neil Gaimans underbara The graveyard book som jag inte kan sluta rekommendera. En bebis undkommer en hemsk händelse och blir istället adopterad av ett par snälla spöken. Han växer upp på kyrkogården och lär sig nyttiga knep som att gå genom väggar, skrämmas och hantera varulvar. Så väldigt fin och rar och lite, lite läskig.

Tematrio: Noveller

Noveller har väl sin charm, även om kedjeläsare som jag ändå föredrar rejäla romaner. Nåja, nu har Lyran noveller som tema för veckans trio så jag går väl med på det, om än muttrandes.

Margaret Atwood, Good bones är mycket bra trots, eller tack vare, det korta formatet. Små kluriga och mycket intelligenta texter, de flesta med en tydlig feministisk touch och flera med korslitterära blinkningar av den där typen jag gillar så mycket.

Roald Dahl skrev inte bara geniala barnböcker, han skrev också skräcknoveller och småberättelser med skruvad tvist. Läs till exempel samlingen Kiss, kiss (som tack och lov inte innehåller novellen om slakthuset som jag fortfarande minns som det allra allra otäckaste jag läste i tolvårsåldern och en av de tio hemskaste jag läst totalt sett).

Jhumpa Lahiri, Unaccustomed earth är inte otäck och läskig, tvärtom. En samling berättelser om livet som första respektive andra generationens invandrare i USA med alla knepigheter det innebär. Klarsynt! Lite som en indisk-amerikansk Alice Munro, som för övrigt också hade kunnat vara med i den här trion.

Tematrio: filmatiserade böcker

Måndagskväll och tematrio! Lyran frågar efter tre filmatiserade böcker.

Jag tycker om John Irvings Ciderhusreglerna både som bok och som film – det är inte ofta en kan säga det. Irvings bok handlar om moraliska dilemman kring abort, liksom om kärlek, äppelodling och barn som kanske inte är riktigt så föräldralösa som de verkar.

En annan lyckad bok-till-film-förvandling är den senaste filmversionen av Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl. Det är förstås svårt att misslyckas med kombinationen Tim Burton + Johnny Depp + Helena Bonham Carter + choklad. Framför allt gillar jag den geniala tolkningen av oumpaloumpierna!

Favoritromanen Jane Eyre av Charlotte Brontë har filmats många gånger men allra bäst är BBC-versionen som mini-TV-serie från 2006. Ruth Wilson spelar Jane med den äran. Kolla in IMDB för mer information.

Fast allra allra bäst gillar jag ändå boken, alltid.

Tematrio: Påsk!

Veckans tematrio handlar om böcker som på något vis har med påsk att göra.

Det viktigaste med påsken är att fira alla små gula fåglar. Om du har en gul undulat i din närhet, bjud den genast på hirskolv.

Det näst viktigaste är att äta massor med choklad. Boktips för att komma i rätt stämning för detta: Roald Dahl, Kalle och chokladfabriken. Behöver ingen introduktion. Är helt enkelt genial.

Det där med ägg är tydligen också viktigt. Jag läste nyss en mycket annorlunda deckare om ägg, nämligen Jasper Ffordes The big over easy om mordet på Humpty Dumpty. Litteraturdetektiven Jack Spratt följer mystiska ledtrådar – föll Humpty Dumpty ner från muren av en olyckshändelse eller blev han knuffad? Hilarious.

Själv har jag inte mycket till övers för det där med påskhäxor och påskkäringar. Däremot litterära häxor, dem har jag inget emot. Dahl har jag redan nämnt, annars skulle jag tipsa om Häxorna – men det finns ju ett annat strålande barnbokstips nämligen Eva Ibbotson. Hennes mysrysare Häxtävlingen läste jag många gånger som barn. Ibbotson skriver nämligen om precis lagom läskiga monster och häxor, så det blir lite spännande men inte så spännande att en får allvarliga mardrömmar…

Glad påsk!