Tematrio: krig, flykt, exil

Lyran ska föreläsa på Karlstad stadsbibbla och ber om tre tips på tema \”krig, flykt och livet i exil\”.

Ghosts by daylight av Janine di Giovanni är en krigskorrespondents självbiografi. Mycket intressant om vad som kan hända med folk i krigsmiljöer. Hur cyniska krigskorrar blir, för att inte tala om adrenalinhöga. Tyvärr håller dock boken inte hela vägen igenom – alltför stor del handlar om hur tråkigt hennes liv blev när hon fick barn och fick börja stanna hemma. Tips från coachen: tråkiga delar av ens liv blir tråkiga delar av ens biografi. Stryk, stryk, stryk.

En annan alldeles förskräcklig och läskig äkta krigsskildring är Roméo Dallaires Skaka hand med djävulen. Dallaire var FN-general i Rwanda när folkmordet bröt ut 1994. På mycket kort tid mördades nästan en miljon människor. Den alltför lilla och dåligt utrustade FN-styrkan kunde inte göra mycket, framför allt när alla västländer drog tillbaka sina soldater för att de inte skulle behöva riskera livet. Dallaire skriver så läsaren vill gråta blod. Så viktigt att läsa ändå, för att förstå hur lätt det kan hända, var som helst i världen och i alla tider.

Och så en tredje krigsskildring: The yellow birds av Kevin Powers. Det här är en roman skriven av en US-amerikansk krigsveteran. Det handlar om två unga pojkar som skriver in sig i armén och skickas till Irak. Det går inte bra. Och det är dessutom ruskigt dåligt berättat. Halva boken är råa könsord som de unga militärerna säger om irakier, andra halvan är pekoralt svulstiga beskrivningar av \”soluppgång över olivlunden\”. Lärdom av läsningen: att krig är så förfärligt att unga män skadas svårt i hjärnan av dem. Och att de unga männen därför vid hemkomsten inte bör få tillgång till papper, penna och ett förlag.

Fler tips: grekiska dramat Illiaden, svindlande satiren Scoop, förskräckligt realistiska Okänd soldat, strålande maktanalysen En halv gul sol.

Skaka hand med djävulen

Om du är intresserad av nutidshistoria och icke-fiktiv litteratur vill jag tipsa om Roméo Dallaires Shake hands with the devil, en skrämmande skildring av folkmordet i Rwanda. Det är en bok med många år på nacken nu, men den är fortfarande viktig och läsvärd. Särskilt som folkmord fortsätter pågå runt om i världen.

Roméo Dallaire är kanadensare och militär. Han var överbefälhavare för FN-styrkan i Rwanda 1993-1994. När folkmordet bröt ut ledde han en alltför liten, alltför outrustad styrka och kunde inte göra mycket mer än att se på medan minst 800 000 människor mördades inom loppet av bara hundra dagar. De rika FN-länderna drog tillbaka sina trupper eller förbjöd dem att utsätta sig för fara. Men skulden har förstås i första hand lagts på FN-sekretariatet och inte på FN:s medlemsländer.

Dallaires bok är en slags otäck dagbok, det är en personlig men ändå saklig bearbetning av fruktansvärda händelser och han säger själv att han skrev den för att hans barn en dag ska kunna förstå varför den pappa som lämnade dem 1993 inte var samma pappa som kom tillbaka till Kanada ett år senare. En förklaring han inte orkade ge öga mot öga. Se där ett exempel på det skrivna ordets betydelse.

Dallaire har även skrivit en annan läsvärd bok om fenomenet barnsoldater: They Fight Like Soldiers, They Die Like Children.